Ett år av skrivande

När jag såg Kungen av Nostratien på Akademibokhandeln blev jag nyfiken. Den handlar om en person som får färdigställa en bok efter ett ofullbordat manus av en stor författare. Parallellt med att den historien berättas sker återblickar till huvudpersonens barndom. Där påstås han och hans mamma ha varit nära vänner till Ivar Lo Johansson. Jag undrade hur mycket verklighetsbakgrund det sista har. Baksidestexten på boken går inte in på det. Alltså vände jag mig till Google. Det visar sig att bokens författare Tony Samuelsson har en favoritbok han läser om varje sommar. Det är Romanen om Ivar av Ivar Lo Johanssons yngre vän och kollega Jan Fogelbäck. Den boken berättar om precis samma skede i livet som Samuelsson skildrar i Kungen av Nostratien . Dessutom har Samuelsson uppgett att han har arbetarlitteratur som specialintresse. Så man kan nog utgå från att skildringen av "Lo", som han kallas i boken, är ganska sann. Landet Nostratien är förstås fiktivt. Men ordet är inte h...

Hösten 2004 var jag och min dåvarande pojkvän Björn väldigt produktiva musikaliskt. Vi var också ganska lata. På helgerna steg vi upp framåt lunch. Ju längre in på hösten vi kom, desto mindre var chansen att vi skulle komma iväg nånstans medan solen var uppe. Vi sa allt oftare att vi skulle göra något "innan det blir mörkt", och det blev ett internskämt. Det blev också titeln på en låt vi gjorde då. Björn hade gjort ett komp med en intressant, plingande gitarr, och jag skrev en text och en melodi till det. Det blev ingen refräng, utan det som kallas versrefräng. Varje vers slutar på samma sätt, nämligen med orden "innan det blir mörkt". Det är kallt och halt idag Ändå fryser inte jag Jag tänker leva Innan det blir mörkt Finns det nån som håller med? Du som inte slutat le Jag vill krama dig Innan det blir mörkt Elden finns här inom mig Blåser du så tar den sig Jag tänker stråla Innan det blir mörkt! (instrumental del) Finns det nån som hå...

"När mänskan inte längre är ett med naturen börjar hon skriva naturlyrik. När mänskan inte längre är ett med sin kropp börjar hon skriva om den." - Merete Mazzarella Bild foto av Mart Production

"En sociologisk princip är att samhället alltid kan vara annorlunda, och det kan det för att det är människor som skapar samhället, inte naturlagar." - Anders Petersen, Præstationssamfundet Bild fotograf: Valentin Ivantsov

Igår gick jag igenom en hög med gamla pianonoter som jag köpte på ett antikvariat för tio år sen. Jag hade insett att det var rätt mycket av noterna som jag aldrig kommer att spela och därför ska lägga ut på Tradera. Dessutom märkte jag att det var mycket som var trasigt. De noterna tänker jag längre fram använda till collage. Ett av nothäftena jag sparade är Land du välsignade . Jag är intresserad av kulturhistoria, och tycker det är kul att spela såna här högstämda gamla sånger som fanns runt mig när jag växte upp. Nyligen såg jag och min man filmen Fram för framgång från 1938. Där sjunger Jussi Björling Land du välsignade inför en publik på tiotusen personer. Det var tydligen han som populariserade sången, som nog skulle kunnat vara vår nationalsång ifall vi inte redan hade haft "Du gamla, du fria". Land, du välsignade, tag min sång! Gjut din ande i orden! Giv, att den ljuder fullkomnad en gång Sången om landet i Norden Sången om sjumila skogar och sjö Slä...

Jag går en teckningskurs på distans. Det är rätt mycket schemalagt, och det är många nya saker att lära sig. Varje vecka har vi både individuella uppgifter och en gruppuppgift. Uppgifterna är ofta komplexa och innebär många steg. Tillsammans blir det här mycket mer än jag hade planerat för. Dessutom får jag ångest av att tänka att jag inte kan teckna. Man kan undra varför jag går kursen. Svaret är att en del av mig vill lära sig teckna, medan andra delar är kritiska eller har underlägsenhetskänslor. Varje gång vi har Zoommöte är det en kakafoni av röster inom mig som vill säga sin mening om vad som pågår. Varje gång tänker jag att "nej, jag står inte ut, jag hoppar av!" men så vinner den delen som vill fullfölja och se vad som händer med min teckningsförmåga. Stressen som väcks av kursen är väldigt påtaglig. Det gör att jag absolut inte klarar av att skjuta upp uppgifterna. Jag vill bara bli av med dem så jag kan bli lugn igen. Idag tecknade jag fem bilder på raken. Jag...

Häromdagen skickade min man en länk till en artikel i The Guardian, som han gärna läser. Jag får ofta såna länkar av honom för han vill ha min kommentar. Det brukar bli intressanta diskussioner. Den här gången handlade det om en ny beteckning som en amerikansk psykiater har hittat på: Otrovert. "Otro" betyder "annat/annan". Rami Kaminski, som psykiatern heter, tyckte att han själv var annorlunda mot andra människor. Många upptäckter börjar ju så. Han föll aldrig för grupptryck - faktum är att han ogärna alls ingick i grupper - och han tyckte om att gå sin egen väg i alla sammanhang. Han hade inga sociala svårigheter, han var bara inte intresserad av det som andra var intresserade av, han ville alltid tänka ut saker själv. I sin praktik mötte han patienter som också var såna. Till slut hade han konstruerat en egen teori kring det här fenomenet. Och ett coolt ord. Och han skrev en bok. Och grundade The Otherness Institute som har som slogan "Those who feel t...

Igår skrev jag ett inlägg där jag menade att hösten har kommit eftersom nattemperaturen har sjunkit så mycket att jag behöver ta fram vintertäcket. Men SMHI har inte proklamerat höst än i Göteborg. För det krävs att dygnsmedeltemperaturen är under 10 grader fem dagar i rad. Och det får vi nog vänta ett tag till på. Det finns mängder av sätt att definiera årstider. Ett är att helt sonika säga att vissa månader så är det en viss årstid, punkt slut. I så fall blir det höst på måndag om en vecka, alltså 1 september. Skönt att vara förberedd! Man kan fråga sig varför vi så gärna vill dela in året i årstider överhuvudtaget. Vad har vi årstider till? Förutom för att kunna gnälla över att sommaren tagit slut eller att våren dröjer. För en jordbrukare så är det väl viktigt att veta när det är dags att så och när skörden förväntas infalla, så hen kan planera sin tid efter det och inte blir tagen på sängen. Men vi är inte många som odlar säd nuförtiden. Det mesta gör vi inomhus och det ka...

I morse var det ovanligt kallt i huset. Det visade sig att det hade varit som lägst 8 grader varmt ute på natten. OK, hösten är alltså här. Idag bytte jag därför från sommartäcke till vintertäcke i sängen. Och, ja - rönnbären är mogna. Men än så länge är det bara marginellt med höstfärger på trädens löv. Vi har alltså det kvar att glädjas åt. Det är i alla fall vad jag intalar mig. Förr tyckte jag om när hösten kom. Det innebar att nya, roliga saker väntade efter sommarens uppehåll. Och så är det väl egentligen också nu. Jag har redan börjat en teckningskurs, och om två veckor börjar en astronomikurs som jag och min man ska gå på universitetet. Det är väl kul. Och det blir after work med gamla jobbarkompisar och fikaträffar med folk som inte har varit tillgängliga under sommaren. Men jag känner mig inte riktigt klar med sommarns loja inaktivitet. Jag har inte stressat runt och "passat på", jag har suttit under vårt päronträd och ätit glass och druckit espresso med en ...

Jag läser till min förvåning att opartiskhet är ute. Det har tydligen pågått en debatt om det i över tio år, men jag har missat den. Visst, jag har läst om faktaresistens och fake news. Men det är en helt annan debatt. Det är vissa grupper som anklagas för det, samtidigt som dessa värjer sig och menar att de säger sanningen. Nej, det jag stötte på idag handlar om att i ett samhälle som domineras av polarisering och snedvridna medier så är det svårt att hitta opartiskhet. Istället ska mottagarna av mediala budskap kräva transparens . Avsändarna ska öppet deklarera var de står politiskt eller ekonomiskt. Sen bedömer läsaren eller tittaren själv hur hen ska tolka informationen. Jay Rosen, som är professor i journalistik i USA, går så långt som att säga att det är meningslöst att ens försöka vara opartisk. Han menar att alla människor har någon form av utgångspunkt som är färgad av hens värderingar. "The view from nowhere" - den förutsättningslösa blicken - existerar inte. ...

Andra veckan på teckningskursen, som ingår i "Konst grund" på distans på Malmfältens folkhögskola. (Senare kommer vi att lära oss akvarell.) Veckan började med teknikstrul, som gjorde att vår lärare inte kunde koppla upp sig och ha den föreläsning som var inplanerad på tisdagen. Under måndagen var det redan aviserat att hon inte var tillgänglig, och då fick vi en pdf med länkar till ett par små filmer där hon visade olika tekniker. Vi fick ett antal frivilliga övningar som först gick ut på att bara hålla pennan på olika sätt och dra olika sorters streck. Det kändes väldigt överkomligt. (Se ovan) Men sen hoppade hon direkt till en övning där vi skulle teckna tredimensionella former. En del inom mig slog bakut. Det kändes svårt. Jag gjorde inte den övningen. På tisdagen kom besked om vad veckans individuella uppgift var, alltså den som skulle skickas in. Vi skulle teckna tre olika geometriska former med högdagrar och skuggor av olika slag. Nä, det ville inte jag vara me...

Jag stötte på två böcker nyligen som jag blev nyfiken på, och idag hämtade jag hem dem från biblioteket. De handlar båda två om vårt samhälle, men har olika infallsvinklar. Den första boken är en antologi som heter Den kantstötta välfärden . Den tar avstamp i en 50 år gammal bok som heter Den ofärdiga välfärden och som var otroligt omdebatterad i slutet av 1960-talet. Den avslöjade brister i det socialdemokratiska projektet att skapa ett folkhem där alla hade det bra, och blev tydligen en kalldusch för politikerna. Boken jag har lånat kom ut 2017. Och forskarna kommer återigen fram till att välfärden har brister. Ingen har väl missat att stora grupper i samhället har halkat efter. Somliga menar att det är deras eget fel, men själv står jag inte på den sidan politiskt. Den andra boken jag lånade idag är en dansk bok som heter Præstationssamfundet , dvs prestationssamhället. Den är skriven av en sociolog som undersöker hur den ökade förekomsten av depression förhåller sig till det...

"Verkligt självförtroende är modet att vara öppen – att välkomna förändring och nya idéer oavsett var de kommer ifrån." - Carol Dweck, Mindset: du blir vad du tänker Bild eget foto

"Jag tror att en av de största existentiella utmaningarna ligger i att försöka röra sig fram och tillbaka mellan det lilla och det stora, i att lära sig leva på olika plan." - Merete Mazzarella, Tanten och krokodilen Bild eget foto Pilane skulpturpark med Anna av Jaume Plensa

"Den moderna individen har gjort hälsan till ett projekt på samma sätt som hon gör arbetet, familjen, hemmet, fritiden, sexlivet och den egna kroppen till ett projekt." - Karin Johannisson Bild eget foto; bygget av Västlänken

De som känner mig vet att jag i maj förra året började trumla stenar. Det var en gammal dröm som jag tog tag i när jag gick i pension. Min man betalade halva trumlaren som födelsedagspresent. Det följde med instruktioner på danska med trumlaren jag köpte, men jag googlade även massor och läste på forum och frågade i Facebookgrupper. Jag var väldigt orolig för att göra fel. Det är ett karaktärsdrag jag har - en del av mig vill väldigt gärna "göra rätt". Det tar jättelång tid att trumla klart en uppsättning stenar - ungefär två månader. När man sköljer ur trumlaren för att lägga i nytt slipmedel - vilket man gör varje eller varannan vecka, beroende på vilket steg man är på - får man inte slå ut slammet i vasken för då kan det bli stopp. Jag har tur som har en trädgård. Soliga sommarkvällar är det trevligt att stå och skölja ur hinken bakom en buske, men när det blev vinter tog jag paus. Inget blev trumlat under ett halvår. Summa summarum: Jag har inte jättemycket färdigtr...

I konstkursen jag går på distans har första veckan just tagit slut. Vi hade en individuell uppgift, som jag har skrivit om i ett annat inlägg (se nedan). Och så hade vi en gruppuppgift. Eftersom det är en folkhögskola som har kursen så finns kravet på gemensamt lärande. Och jag tycker det är kul att få samarbeta med de andra deltagarna, och på kuppen lära känna dem lite grand. Bilden ni ser här ovanför är ett collage av fyra teckningar som vi gjorde i min grupp, var och en för sig. Vi bestämde att vi skulle teckna olika faser i en solros liv: Frö, knopp, utslagen och vissen. Sen satte jag ihop bilderna med hjälp av Google Foto. Där finns möjlighet att skapa collage. Man kan använda olika layout och man kan flytta bilderna, zooma in och ut etc. Vi har under veckan använt WhatsApp för att kommunicera i vår lilla grupp. Där la jag in sex olika förslag på collage, och så röstade vi fram en vinnare. Det är den ni ser nu. Tidigare inlägg om konstkursen: Start på Konstkurs grund ...

Det finns många kloka personer som har sagt att vi människor behöver leka för att må bra. Kulturhistorikern Johan Huizinga myntade 1938 begreppet homo ludens , den lekande människan, och menade att vår förmåga att leka har format oss som kulturvarelser. Vad är t.ex. teater om inte lek? Och musik har säkert uppstått som en lek med föremål som skapar ljud. Men Huizinga menar att även sånt som språk har skapats genom lek. Det pratas i samtiden ofta om att vi ska ta hand om vårt inre barn. Barnets öppenhet mot omvärlden, och förmåga att tjusas av livet, ses som något att eftersträva. Den känsla som är mest inne hos positivitetsforskarna är "awe" - en häpen förundran. Det sägs att om man ser till att man får uppleva det varje dag så blir man mentalt friskare. Jag tror att det är ett sätt att koppla in sig på sitt inre barn, för barn häpnar ju över de mest vardagliga saker. En myra, en skugga, ljudet av badkarsavloppet. Det mest harmoniska livet är ett kretslopp mellan vila o...

På konstkursen jag just har börjat ska vi göra grupparbeten. Min grupp bestämde denna vecka att vi skulle teckna solrosor i olika stadier. Det föll på min lott att teckna en utslagen solros. Alltså, det här är en nybörjarkurs i teckning och vi har inte fått lära oss nåt än - förutom hur man laddar upp bilder på studieplattformen. Och jag kan inte teckna av saker från verkligheten. Kanske skulle jag på egen hand kunna rita typ en barnteckning av en solros. Jag bestämde mig för att googla fram en teckning av en solros som jag skulle kunna ha som förlaga. Den jag valde ser ni här nedan. Jag sparade ner den och skrev ut den. (Är så glad att jag köpte en laserskrivare för åtta år sen!) Jag ville inte planka teckningen helt och hållet, bara få konturerna. Jag gjorde som när man var barn - jag la ritpapperet ovanpå förlagan mot fönstret och kopierade konturerna. Sen fyllde jag i blomman lite som jag tyckte, sneglandes mot förlagan för inspiration. Mest problem hade jag med bladen. ...

"En av de svåraste grejerna, och det mest befriande, är att lära sig att säga 'jag vet inte'." - Freddy Järvå Bild eget foto

Idag började en konstkurs på distans som jag ska gå under hösten. Den heter Konst grund, och det är Malmfältens folkhögskola i Kiruna som har den. Deltagarna kommer från hela Sverige, och läraren finns i Skåne. Det är fantastiskt vilka möjligheter som de digitala mötesteknikerna för med sig. Eftersom vi ska göra allt på distans så vill läraren försäkra sig om att vi kan hantera att fota eller skanna det vi tecknar och målar på kursen, och laddar upp det i rätt format på kursplattformen. Så den första individuella uppgiften blev att ladda upp tre olika typer av bilder: En med smala streck, en med mycket färg, och en med ett föremål som är belyst så att skuggor framträder. I bilden ovan ser ni vad jag valde. Jag tog inte med nåt den här gången som jag har tecknat eller målat själv, för jag ville bara få gjort uppgiften. Den tecknade bilden är från Bonniers kokbok från 1960, målningen är gjord av barnens farmor Stina Järvå som har varit verksam konstnär, och föremålet är en sparbö...

Jag promenerade runt i Botaniska trädgården här i Göteborg igår eftermiddag. Det är inte mycket växter som blommar så här års. Men det är härligt grönskande med alla träd och buskar. Och jag älskar de vindlande små stigarna, där man plötsligt kan stöta på en bänk i en alldeles egen avskildhet. Det är en fantastisk park och en gåva att ha tillgång till den. Jag borde gå dit oftare. Jag styrde mina steg till Japandalen, för jag hade en idé om att det skulle finnas extra konstnärliga upplevelser där. Jag stannade till vid en damm en ganska lång stund för att titta på ett arrangemang med tre stenblock av olika storlek. Intrycket är väldigt vilsamt. Kanske är stenarnas placering inspirerad av ikebana , den japanska konsten att arrangera blommor. Där laborerar man med tre "element": himlen, människan och jorden/marken. Det innebär bland annat att inslagen i blomsterarrangemanget ska ha tre olika höjder. Precis som stenarna i dammen. Jag fick min konstnärliga upplevelse. Den...

Jag har börjat nedräkningen till hösten. Inte i tid, för man vet ju inte exakt när den kommer, men i steg eller händelser. På väg hem från busshållplatsen såg jag hur rönnbären håller på att mogna. Men än så länge är de inte fullmatat klarröda, så det steget är kvar. Förresten så var rönnbären mogna mycket tidigare förra året, så den här sensommaren är ett klart framsteg jämfört med det. Dagens vemod är åsynen av en ensam rosenmalva längst upp på en av stänglarna i vår stora rabatt med blandade blomster. Den avtecknar sig fint mot den blå väggen på vår friggebod. Våra rosor, troligen sorten Flammentanz, slutade blomma för nån vecka sen. Jag har klippt några utblommade för att se om det blir en omgång till, men jag tvivlar. Vissa år klipper jag, andra låter jag nyponen komma. Jag tycker dock aldrig att jag har sett att de blommar om. Så i år kan jag inte bestämma mig, gör både och. Nyponen är ju fina under hösten och även vintern. Jag saknar dem när de inte finns där. Hösten ä...

"When we resist change, it’s called suffering." - Pema Chödrön Bild eget foto

"If you want to write about your childhood, don’t settle for your memories, but look at the inventions, history, and popular culture that shaped your world at the time." - Brenda Miller, Tell it Slant Igår stötte jag på en onlinetjänst där man kunde få hjälp med att skriva om sitt liv. Det går ut på att man får ett antal frågor om olika ämnen man själv valt, och sen skriver man ett kortare eller längre svar på varje fråga. Sen redigeras texterna, troligen av AI, innan de sammanställs till en bok. Tyvärr finns den här tjänsten inte på svenska än, men jag tycker den låter intressant. Jag funderar då och då på om jag borde skriva mina memoarer, men jag blir avskräckt av ämnets omfång. Hur stuvar man ihop 66 år av erfarenheter till nåt rimligt som folk skulle kunna tänkas läsa? Citatet ovan kommer från en bok som handlar om att skriva faktatexter med en litterär knorr. Man får alltså rådet att inte fastna i att bara återberätta minnen rakt upp och ner, utan se sig omkri...

"The truth is things that appear 'bad' to us in the moment can lead to great growth, depth of character, and abundant life if we allow our hearts to soften instead of harden." - Christine Dixon, Choosing Stillness, Knowing Love Ibland har jag fått frågan - och även frågat mig själv - om jag ångrar att jag gick med i Scientologikyrkan. (Jag var med i sju år på 80-talet.) Det svar jag alltid kommit fram till är att jag inte kan ångra det, för då kanske jag inte skulle ha hamnat där jag är idag. Det ena har lett till det andra. Och idag har jag ett jättebra liv. Men har jag inte ett jättebra liv trots mina upplevelser i Scientologikyrkan, snarare än tack vare dem? Det första svaret är att det inte går att säga, för jag tog ju precis den vägen genom livet. Det andra svaret är att är att alla jobbiga grejer jag har gått igenom har banat vägen för ett intresse för bland annat psykologi, sociologi och filosofi. Jag kanske har sökt svar mer ihärdigt för att jag behö...

"A king isn't something you're good at, it's something you are." - Terry Pratchett, Wyrd Sisters Jag läste upp det här citatet för min man. Hans kommentar var: "Det är som att vara man - man bara är det." Jag gapskrattade av förvåning, men visst har han rätt. Man föds både till kung och till man, man ansöker inte till rollen. Och då blir det som det blir. Bild Kung Carl XVI Gustaf fotograf: Juris Vīgulis

Jag håller på och läser en ny bok om nedtrappning av psykofarmaka. Den heter Crossing Zero: The art and science of coming off - and staying off - psychiatric drugs och är skriven av den danske psykoterapeuten och forskaren Anders Sørensen. Boken är tydlig och pedagogisk och kompletterar för mig en bok jag läst tidigare, Att sluta med psykofarmaka av Peter Breggin. Jag tyckte att jag var påläst, men nu får jag lära mig många nya saker om hur psykofarmaka fungerar och vad som kan hända när man trappar ner. Det första man ska veta ifall man vill sluta med t.ex. sin antidepressiva medicin är att man inte kan gå direkt från den lägsta tillgängliga dosen i tablettform till ingen medicin alls. Det är ett alldeles för stort steg. Hjärnan påverkas procentuellt mycket mer av låga doser än av höga doser. Den abstinens som väldigt många får är alltså värst på slutet av nedtrappningen. Man behöver dela tabletter eller lösa upp dem i vatten, och bara minska med en liten andel i taget. Det är s...

För ett tag sen köpte jag och min man några DVD-boxar med gamla svenska filmer. Och när jag skriver "gamla" så menar jag 1930- och 40-tal. Vi tycker det är roligt att återbesöka sånt som gick på TV när vi var unga. Idag tittade vi på Fram för framgång , en film från 1938 där Jussi Björling spelar huvudrollen. Strax efteråt blev han engagerad av Metropolitan och flyttade till New York. Han kom att spela i ytterligare två svenska filmer lite senare, och dessa tre är de enda där han har huvudrollen. Filmen är bra för att vara från den tiden. Handlingen är avancerad, med många förvecklingar. I slutet av filmen är det en konsert på Tivoli, nöjesparken som fanns på Djurgården redan före Gröna Lund. Där hissas Jussi Björling upp i en korg och sjunger "Land du välsignade" högt ovanför en jättepublik medan man ser en dirigent på marken som verkar dirigera på riktigt. Det var faktiskt en riktig konsert för välgörande ändamål. Den annonserades i tidningen, och tiotusen ...

"It seemed as if I was still trying to find out what I wanted by thinking, and had not yet discovered that only when I stopped thinking would I really know what I wanted." - Marion Milner, A Life of One's Own Jag tänker väldigt mycket. Tänkandet intensifieras när jag läser något som fångar mitt intresse. Inte så konstigt, kanske - att läsa är att ta in ord, och ord har en förmåga att trigga andra ord som redan finns inom en. Men jag får också mer tankar när jag är med om mycket sensoriska intryck, som en actionfilm eller en konsert med intensiv musik. Den här virveln av ord som väcks inom mig är ibland ganska störande. Särskilt när jag ska sova. På sistone har jag medvetet läst nåt som är halvt ointressant sista delen av kvällen, för att inte en massa tankar ska röras upp och fortsätta störa mig i sovrumsmörkret. Att komma hem från en intensiv upplevelse på stan kräver minst en timmes nedvarvning innan jag kan gå och lägga mig. Åren 2016-2018 mediterade jag varj...

Jag 2004 Här kommer nästa låt i serien om The Mood Elevators , duon med mig och min dåvarande partner Björn. Vi är fortfarande kvar i den första tiden, dvs hösten 2004. Vi var som mest produktiva då. Det var ett rus, både genom vår ömsesidiga förälskelse och genom att vi hade hittat någon att skapa musik med. De flesta låtar utgick från något Björn komponerat. Det kunde vara allt från en mer eller mindre färdig låt (med melodi) till en liten snutt av bakgrundskomp. Huvudsaken var att jag blev inspirerad till att skriva en text och sjunga. Om det fanns en färdig melodi använde jag den ibland, men ofta bara delar av den. Många av våra låtar har jag alltså själv gjort melodin till. Så är det med den här låten. Man kan ju fråga sig om det är jag som är upphovsperson till musiken då. I så fall skulle Björn bara ha rättighet till arrangemanget, vilket verkar orättvist. Vi bestämde ganska tidigt att vi skulle göra som Paul McCartney och John Lennon och dela på upphovsrätten till alla l...