Låt nr 9 - Innan det blir mörkt

Hösten 2004 var jag och min dåvarande pojkvän Björn väldigt produktiva musikaliskt. Vi var också ganska lata. På helgerna steg vi upp framåt lunch. Ju längre in på hösten vi kom, desto mindre var chansen att vi skulle komma iväg nånstans medan solen var uppe. Vi sa allt oftare att vi skulle göra något "innan det blir mörkt", och det blev ett internskämt. Det blev också titeln på en låt vi gjorde då.

Björn hade gjort ett komp med en intressant, plingande gitarr, och jag skrev en text och en melodi till det. Det blev ingen refräng, utan det som kallas versrefräng. Varje vers slutar på samma sätt, nämligen med orden "innan det blir mörkt".

Det är kallt och halt idag
Ändå fryser inte jag
Jag tänker leva
Innan det blir mörkt

Finns det nån som håller med?
Du som inte slutat le
Jag vill krama dig
Innan det blir mörkt

Elden finns här inom mig
Blåser du så tar den sig
Jag tänker stråla
Innan det blir mörkt!

(instrumental del)

Finns det nån som håller med?
Du som inte slutat le
Jag vill krama dig
Innan det blir mörkt

Jag ska bli din bästa vän
Vi ska hitta hem igen
Och vi ska dansa
Innan det blir mörkt

Textens budskap är förstås en metafor. En uppmaning att ta vara på livet innan det tar slut. Eller, i all enkelhet, bara att ta vara på dagen (fast jag är motståndare till det slentrianmässiga upprepandet av "carpe diem"). Jag levde väldigt intensivt i nuet vid den här tiden och kände starkt för det här budskapet.

När jag sjunger går jag upp en oktav på ett enda ställe, och det är strax innan orden "jag tänker stråla innan det blir mörkt". Jag tycker själv att det blev effektfullt. Jag ville verkligen stråla som person, och jag tror att jag nog gjorde det det här hösten när så mycket roligt hände - kärlek, musik, intressanta studier, Stockholm…

Efter vers tre kommer ett väldigt långt instrumentalt parti. Björn fick i stort sett fria händer där, och hans kreativitet gick loss. Själv lyssnar jag inte ofta på låten, för jag tycker att det här partiet är lite skrämmande. Flåsande andetag och en djupt dånande trumma… Vi la medvetet den låten sist för att den inte skulle skrämma bort eventuella lyssnare i förtid.

På Beatles "vita album" finns ett spår som heter Revolution 9. Det är ett långt ljudcollage som främst John satte ihop. Bland annat hör man en röst säga "number nine" upprepade gånger. Det är experimentell ljudkonst. Man kanske kan säga att Björns och min låt Innan det blir mörkt är vår "Number Nine". Björn själv var influerad av den psykedeliska musik han lyssnade på under 1970-talet. Själv lyssnade jag då på jazz. Det finns inte mycket spår av det i den här låten.

Klicka på rutan med "The Mood Elevators" längst ner för att få fram alla inlägg som handlar om våra låtar.

Bild
Google Gemini

Kommentarer

Skicka en kommentar

Populära inlägg i den här bloggen

Istället för sommarkurs i mörkrumsarbete

Bild
Idag skulle jag egentligen ha börjat en sommarkurs på Biskops Arnö folkhögskola, Fotografiskt hantverk - mörkrumsarbete och analogt fotografi . Jag bestämde mig redan för ett år sen för att jag ville gå den kursen när den kom nästa gång, och hängde på låset när ansökningarna öppnade för ett antal månader sen. Men nu är jag hemma istället. Vad hände? För det första är det så att jag har många motstridiga delar inom mig som vill olika saker. Vissa delar bokar in kurser, konserter och annat - och sen när det är dags så är det andra delar som tycker att det där verkar alldeles för besvärligt och dyrt. Jag har till exempel hoppat av många högskolekurser som ivriga delar av mig har sökt, utan att bry sig om att jag hade ett jobb att sköta jämsides. Jag har även stannat hemma då och då fast jag egentligen skulle gått på en konsert eller film. Detta var särskilt tydligt de år jag gick på Göteborgs filmfestival. Jag satt alltid och dreglade över festivalprogrammet och kryssade i en massa...
Läs mer

Den kreativa duon The Mood Elevators

Bild
Sommaren 2004 mailade jag en massa killar på en dejtingsajt som heter Mötesplatsen. Jag skulle börja plugga i Stockholm under hösten, och jag letade efter killar som bodde där. Jag filtrerade fram killar i ett lämpligt åldersspann (minns inte vilket nu, men själv var jag 45 år), och som hade musik som intresse. Eftersom jag inte tycker om att dra ut på saker skickade jag mail till 33 killar på en gång. Låter kanske lite intensivt, men sån är jag. Och så skulle jag åka upp till stan några dar, och ville försäkra mig om att jag fick till några dejter. Sju killar nappade. Jag träffade tre av dem. En av dem jag träffade var en hobbymusiker som hette Björn. Han hade suttit i åratal framför datorn och gjort midi-musik och hade hundratals, om inte tusentals, låtar på hårddisken. Vi bestämde att han skulle skicka några låtar till mig. Kanske kunde vi skapa nåt tillsammans. Tycke uppstod, kan man sammanfatta det som. Vi gjorde massor av låtar ihop. Och vi blev ett par på kuppen. Vi var ...
Läs mer

Ett år som pensionär

Bild
Jag i vårvintersolen Idag har jag varit pensionär i ett år. När jag nyligen hade gått i pension träffade jag en person som hade varit pensionär ganska länge. Jag frågade henne hur lång tid det tog för henne att hitta fram till hur hon skulle leva som pensionär. "Ett år", svarade hon. Jag har haft med mig hennes svar ända sen dess, och tänkt att efter ett år så vet jag. Och skjutit det framför mig. Senast igår trodde jag att jag bara hade varit pensionär några månader. Men det har faktiskt gått ett år nu. Och jag vet fortfarande inte. Den allra första tiden var jag hektiskt sysselsatt med att utforska allt som erbjuds gratis i Göteborg i kulturell väg. Det blev jobbigt, för det finns MYCKET! Till slut ställde jag in saker jag planerat att gå på. Sen började jag utöva en massa konstnärliga hobbies. Jag målade, gjorde collage, fotograferade, gjorde musik och trumlade stenar som jag hittat längs vägkanter. Det är ju sånt man säger att man ska göra när man blir pensionär...
Läs mer