Ett år av skrivande

En astrobiolog och en präst samtalade igår på Katedralcaféet i Uppsala. Ämnet var typ "kommer utomjordingar till himlen när de dör?". Jag hade sett fram emot att höra svaret. Jag är intresserad av rymden, och har läst två kurser på Götebors universitet för astronomen Maria Sundin. Den första var Interstellär kommunikation och den andra Livsbetingelser i universum . Det var seriösa, vetenskapligt grundade kurser - vilket jag inte hade trott från början, jag sökte mest som en kul grej. Att fundera över utomjordiskt liv är spännande. Förr var kyrkan väldigt snäv i sin syn på vem som kunde komma till himlen. Det var bara de som levat efter att Jesus dog på korset, trott på honom och genom det fått frälsning. Alltså ingen av alla de miljoner som levat innan, och ingen som råkat födas på en plats där informationen om Jesus inte nått fram. Så orättvist. Idag har man vad jag vet mildrat synen på detta. Men vad tänker man om de varelser som sannolikt finns på andra håll i uni...

"För att äga snillets gåva kan man lika gärna vara galen som klok.” - Alvar Gustavsson-Lager Bild eget foto

Tao är onåbart ändå är det ödmjukt. Och närmare dig än medvetandet. - Tao Te Ching Jag satt och pratade om olika religioner med en vän idag. Båda två har vi tidigare närmat oss buddhism. Nu är vi nyfikna på taoism, men är inte direkt sugna på att utöva någon kampsport. Annars verkar det vara i samband med tai chi eller aikido som man kommer i ett sammanhang där det talas om taoism. Vi funderade över att taoistiska praktiker som qi gong och feng shui är ganska spridda i västvärlden, men att själva religionen inte har nått oss. Hur utövar man taoism i Sverige? Alltså i ett socialt sammanhang. Vi kan förstås nöja oss med att läsa taoistiska texter som den klassiska Tao Te Ching. Men vi vill ha nåt mer. Det existerar taoistiska tempel här i världen. De som ligger närmast Sverige verkar vara i England och Spanien. Fast är det en kinesisk ritual i ett färgglatt tempel vi söker? Möjligen vore det lite för främmande för oss. Vi vill nog ha en meditativ stund där någon håller e...

"En av svårigheterna när det gäller själens vård är att erkänna nödvändigheten av patos och tragedi." - Thomas Moore, Besjälat liv Jag har flera av Thomas Moores böcker, och jag köpte dem redan för 25-30 år sedan. Jag älskade dem omedelbart. Ändå är det som att jag glömmer deras budskap. Denne Thomas Moore (det finns många med samma namn) är en amerikansk psykoterapeut som tidigare i sitt liv var munk. Han skriver mycket om själen. Men han menar inte själen i bemärkelsen en utomvärldslig del av oss som lever vidare efter döden. Han syftar på ett djup inom oss som är känslosamt och komplext. Denna själ söker alltid mening - och mening hellre än lycka. Den behöver känna sig hemma i tillvaron. Jag fastnade för en bild han beskriver i en av sina böcker: Det är lättare att känna sig hemma i en gammal, vildvuxen trädgård med en halvt förfallen stenmur än i en trädgård med tätklippt gräsmatta och väl avgränsade rabatter. Det håller i alla fall jag med om. Det där förfallna...

Vad som anses vara hälsa har genomgått förändringar under tidens lopp. En klassisk definition har varit "frånvaro av sjukdom". Och det är väl så vi ofta tänker på det. Men redan 1948 så skärptes den definitionen av WHO till att betyda nåt mer än bara en frånvaro av ett annat tillstånd. WHO skriver att hälsa är ”ett tillstånd av fullständigt fysiskt, psykiskt och socialt välbefinnande, inte endast frånvaro av sjukdom eller funktionsnedsättning”. Man kan fråga sig hur många människor som upplever detta fantastiska tillstånd någon längre sammanhängande tid. "Fullständigt" är ju hundra procent. Visst har man väl alltid någon liten skavank - fysiskt, psykiskt eller socialt. Kanske är hälsa snarare något som finns på en skala. Jag läser just nu en antologi med essäer som heter Kulturen och hälsan . Den första essän är skriven av Karin Johannesson som är professor i idéhistoria. Hon skriver att det som anses vara hälsa är kulturbetingat. Att "utstråla hälsa...

Jag 2015 Jag har en låt bland mina favoriter på Spotify som jag gillar jättemycket. Det finns två anledningar. Den första är att den är väldigt lågmäld musikaliskt sett. Sidsel Endresen som sjunger gör det halvt viskande väldigt nära micken, det blir nästan ASMR (trenden med mysiga små ljud som ger vällustrysningar). Den andra anledningen är texten. Hela låten heter Try , och det är ett ord som återkommer i ett omkväde i slutet av varje vers. Resten av texten handlar om att vara nyfiken och fortsätta ta chanser i livet. Vad kan man göra mer än att försöka? Yoda säger visserligen i en av Star Wars-filmerna ( The Empire Strikes Back ): "Do or do not. There is no try." Det ska väl spegla en sorts kampsportsinställnig där man gör saker med fullständig övertygelse. Man kan liksom inte tveka när man ska slå sönder en tegelsten med handen. Men att för övrigt i livet inte kräva mer av sig själv än att försöka, det är sympatiskt. Alla har vi hårda kritiker inom oss som klagar ...

"Det krävs mod att förstå att livet är upprepning, och att detta är livets skönhet." - Kierkegaard Förr avskydde jag upprepning. Jag klarade inte av att göra samma sak en längre stund, och jag stod inte ut när livet gick i gamla hjulspår. Jag sökte nya, spännande upplevelser. Det resulterade ofta i mentala krascher där jag inte orkade med mer och var tvungen att vila upp mig. Hela systemet i vår del av världen är riggat för att vi ska söka efter nyhet och spänning. Det beror enligt mig (och många andra) på kapitalismens idé om ständig tillväxt. Företag bombarderar oss med budskap om att vi kan få det härligare om vi köper deras produkter eller tjänster. Sociala medier är uppbyggda kring jakten på det häftiga som man kan dela med andra. Det påverkar oss vårt sätt att leva. Under pandemin fick jag en paus från det här, för det fanns inte så mycket att göra. Jag upplevde det som skönt att världen stannade av och blev begränsad. Efter att jag gick i pension och inte ...

Idag har jag en gästbloggare. Det är jag själv i en tidigare upplaga. Jag håller på och digitaliserar mina dagböcker, och hittade nåt jag skrev den 28 mars 2017 som jag tyckte var värt att återge: ---- Jag lyssnade på Tankar för dagen och en lappländsk kvinna som berättade om hur plågsamt det hade varit att börja plugga i Uppsala. Hon fann sig inte tillrätta i den miljön. I Lappland kunde hon ”bara vara”. I Uppsala behövde hon tänka på hur hon betedde sig, och omgivningen kändes främmande och förmodligen hotfull. Jag tänker att vi aldrig någonsin ”bara är”. Vi identifierar oss bara mer eller mindre med en roll. Att ”bara vara” skulle ju vara rent medvetande, fullständig upplysning. Så vad det handlar om när vi känner oss obekväma är att vi har ett ego som inte passar in i just den miljön. Vi klamrar oss fast vid detta ego för att det känns tryggt och för att vi tror att det är vårt ”sanna jag”. Rädda för utplåning. Människor som lätt rör sig mellan olika miljöer kanske är ...

"Ordet trivsel börjar bli alltmer exotiskt. Det associerar till klämkäcka svartvita filmer i 1950-talets blanka kök. Men varför måste förnöjsamheten alltid projiceras in i tidigare epoker eller förläggas till pensionsåldern?" -Owe Wikström Citatet ovan kommer från boken Långsamhetens lov , som kom för snart 25 år sen. Jag läste den då, och jag köpte den nyligen för att läsa den igen. Owe Wikström har varit präst och professor. Sen han skrev boken har både han och jag blivit pensionärer. På sin egen hemsida berättar han att livet numera är lugnare. Det är det för mig också. Jag trodde att Wikström, som förespråkare av långsamhetens lov, alltid hade tagit det lugnt. Men kanske skrev han boken som en uppmaning till sig själv. Vi människor tenderar att ge andra de råd vi själva skulle behöva höra. Förnöjsamheten är en rätt stor grej för mig nuförtiden. Jag sitter inte precis på en bänk och matar duvor, men om jag gjorde det skulle det nog kännas trevligt. Det började...

"Vi har alla hört att det outforskade livet inte är värt att leva, men fundera även på att det olevda livet inte är värt att utforska." - Julia Cameron Meningen ovan syftar på ett ofta citerat uttalande av Sokrates. Han ansåg att det inte är värt att leva om man inte reflekterar över sitt liv. Vad Julia Cameron har att säga om det är väl att funderingarna kan gå för långt. Vi behöver även uppleva saker. Julia Cameron skrev det här i sin bok The Artist's Way på 1990-talet. I våra dagar tävlar vi på sociala medier om att "fånga dagen" och reflekterar kanske för lite? Att hitta den gyllene medelvägen är nog bäst. Och då hamnar vi på den som lanserade den iden, nämligen Sokrates elevs elev Aristoteles. De gamla grekerna håller än i dag. Bild eget foto

"Den grundläggande orsaken till problemet är att i den moderna världen är de dumma tvärsäkra medan de intelligenta är fulla av tvivel." Så här skrev den brittiske filosofen och pacifisten Bertrand Russell 1933 i sin text Dumhetens seger . Han tänkte då främst på den fascism som växte fram i Tyskland och andra europeiska länder. Han menade att tidigare i historien hade stora tänkare kunnat enas och därigenom påverkade de världens politik. Men i moderniteten är det de råa och dumma människorna som får genomslag. Vi vet ju nu i efterskott att det blev ett världskrig några år efter att Russell hade skrivit sin text. Det är lite sorgligt att läsa slutet av Russells text i dessa dagar. Han satte nämligen sitt hopp till USA, eftersom han ansåg att det var där demokratins ideal var mest levande. Det var då det. Nu undrar vi alla hur långt dumheten ska föra landet - och på kuppen världen. Länk Texten Dumhetens seger Bild officiellt installationsfoto fotograf: Daniel...

Jag träffade på en filosof när jag var trettio år. Han låg orakad och bakfull på en soffa i lokalen för de filmöversättare jag just höll på att lära känna i och med att jag höll på att lära mig deras yrke. Filosofen i fråga var filmöversättare även han, och han hade sovit över i lokalen efter en sen kväll på stan. Jag var en nervös perfektionist som bröt ihop då och då av känslan att jag inte platsade bland de här smarta översättarna, och åsynen av den yrvakna filosofen lugnade mig en hel del. Det fanns tydligen drag av mänsklighet även i denna språklighetens högborg. Ännu bättre blev det när filosofen senare höll en kort lektion för mig om det taoistiska begreppet wu wei. Han introducerade det för mig eftersom han tyckte att jag behövde koppla av lite. Wu wei, förklarade han, innebär att handla genom icke-handling. Det är att utöva sin makt att låta de saker hända som ändå är på väg att hända. Man avstår från att försöka tvinga saker och ting att bli på ett visst sätt, och ersät...

"Jag saknar när drömmarna var omöjliga, när man slapp leva upp till dem." - Sigge Eklund I början av 1990-talet hade jag slutat fantisera. Jag var deprimerad och desillusionerad angående scientologin som jag satsat så mycket på. Innan dess hade jag ända sen jag var barn haft en stund innan jag somnade då jag föreställde mig alternativa verkligheter, mer eller mindre möjliga att förverkliga. När jag var i 20-årsåldern började jag till exempel drömma om att en dag skaffa ett hus i Italien. Det var en härlig dröm som gjorde mig glad. Det viktiga var inte att förverkliga drömmarna. Det viktiga var förmågan att överhuvudtaget föreställa sig något som var annorlunda. Vissa av mina fantasier utspelade sig på andra planeter, inspirerade av science fiction. Andra kunde handla om fantastiska platser i naturen eller hus bara miljardärer kunde skaffa sig. Idag finns det tusentals coacher och böcker som lovar dig att du ska kunna förverkliga dina drömmar. Det har i princip blivit...

På bilden står jag framför entrén till byggnaden där Uppsala universitets aula finns. Ovanför porten finns devisen "Tänka fritt är stort men tänka rätt är större". Det är ett citat av Thomas Thorild från 1794 som har stötts och blötts i alla tider. Just denna tid tycker jag man kan se det som en kommentar till alla konstigheter som kommer från Donald Trump. Jag tror han tänker väldigt fritt. När man tar del av hans uttalanden känns det som om han alltid säger precis vad som faller honom in. Som lösa associationer. Att "tänka rätt" skulle i detta sammanhang kunna vara att istället utgå från fakta och använda logik. Åtminstone om ens jobb är att styra ett land. Länk Försök till utredning av citatet på Faktoider Bild fotograf Jörgen Nilsson

"För den som fascineras av vetandets äventyr ligger det nära till hands att finna tillvarons mening just i detta: meningen är att universum blir medvetet om sig självt, utforskar sig självt." - Peter Nilson, Stjärnvägar Bild havstulpaner på båtskrov, eget foto

Jag går en kurs i astrobiologi. Eller rättare sagt, jag går på föreläsningarna utan att göra några uppgifter. Det är en lyx man kan unna sig när man inte behöver ta poäng för att få studiemedel eller samla ihop till en examen. Inom astrolobiologin ägnar man mycket möda åt att försöka få reda på om det finns liv på någon annan plats i universum än på jorden. Nyligen rapporterades det att man upptäckt att en planet 124 ljusår från oss har ämnen i sin atmosfär som kan tyda på liv. På jorden framställs dessa ämnen enbart av plankton. De kan kanske komma till på annat sätt också, men det är mest troligt att det finns en soppa av vatten och plankton på den här stora planeten som har det fantasilösa namnet K2-18b. Att hitta liv på en annan planet är varje astrobiologs dröm. Och det skulle betyda mycket för oss som mänsklighet att veta att vi inte är ensamma i universum. Men att "hitta liv" är egentligen ganska så vagt. Hur vet vi att något är levande? Filosofer och biologer ...

Jag är förkyld. Igen. Det första symptomet jag märkte var att jag tyckte livet kändes lite tråkigare än vanligt. Det var igår, och jag gick på stan i solen och åt glass. Jag tyckte att jag borde njuta mer av det. Nu när jag har kämpat mig igenom en hel vinter så borde jag uppskatta våren. Idag på förmiddagen kändes livet väldigt trist. Samtidigt kände jag mig raspig i halsen och snuvan hade fått en ny intensitet. Det var då jag insåg att jag inte är frisk. Plötsligt omvärderade jag min upplevelse. "Aha, det var inte nedstämdhet, det var bara trötthet orsakad av en förkylning." Och livet fick tillbaka en matt glans. Men det fick mig att börja fundera på det där med att ha tråkigt. Det finns redan väldigt mycket sagt om det, så jag har kanske inget nytt att komma med. Det finns hela böcker skrivna, t.ex. Långtråkighetens filosofi av en norsk filosof som heter Lars Svendsen. (Jag har läst den, men minns inte vad han kom fram till. Var det bortkastad tid då?) Alain de Bo...

"Inget stort har någonsin uträttats utan lidelse." - Hegel Ordet "lidelse" är ganska gammaldags, men Hegel yttrade ju också det här i början på 1800-talet. Nuförtiden pratas det mycket om "passion" i bemärkelsen att man brinner för något, men det är såvitt jag kan bedöma en anglicism. Och det är dessutom ganska urvattnat vid det här laget. Hegel använde ordet "Leidenschaft" i originalcitatet. I både tyskan och det svenska "lidelse" finns en dimension av lidande. En person som känner lidelse är beredd att lida, mer eller mindre, för sin övertygelse. Det är ett engagemang som kostar på. Nu är det väl inte så att bara för att vi går omkring och lider så kommer vi att uträtta något stort. Det finns dock ett arv från 1800-talets uppfattning om det kostnärliga geniet som gärna vill sätta likhetstecken mellan lidande och storverk. Alltså i den ordningen. Enligt mig är det dags att debunka den myten. Många konstnärer har lidit så my...

Om vi inte uppskattar värdet av den nuvarande stunden så kommer vi sannolikt inte heller att uppskatta skönheten i någon av de senare stunder som vi strävar mot. - Anders Rosengren Bild eget foto

"Tacksamhetsskuld skapar en starkare lojalitet än fruktan." Jag läser boken En lockton i ödemarken av religionsvetaren David Thurfjell. Jag läste stora delar av den tidigare i år, men la den åt sidan. Nu har jag återupptagit den. Idag kom jag till ett intressant avsnitt där Thurfjell avhandlar makt och vad som skapar den. Nietzsche har skrivit en hel del om om makt i sin bok Bortom gott och ont . Det är väl en sån där bok man borde läsa fast det aldrig blir av. Men Thurfjell har läst den. (Visst är det bra att andra läser jobbiga böcker och summerar det viktigaste?) Han skriver så här: "Nitzsche menade att vi utövar makt på två sätt. Dels genom att skada andra, dels genom att gynna dem. Om vi gynnar andra, ger dem pengar eler behandlar dem väl, sätter vi dem i skuld till oss. Det befäster, enligt hans perspektiv, vår makt utan att vi behöver vara otrevliga eller riskera att de vi dominerat försöker slå tillbaka eller hämnas. Tacksamhetsskuld skapar en starkare ...