Ett år av skrivande

Från november 1983 till ungefär april 1985 bodde jag i ett område i Göteborg som det är oklart vad det kallas. Det ligger mellan Linnégatan och Masthuggstorget och omfattar Första till Fjärde Långgatan samt de gator som korsar dem (norra delen av Värmlandsgatan och Nordhemsgatan). Beroende på vilket perspektiv man har kan det området heta: Masthugget Långgatorna Linnéstaden Olivedal Lite rörigt, kanske den tycker som inte bor i Göteborg. Men jag tror alla göteborgare känner igen huvudbryt. Jag föredrar idag att kalla det Långgatorna. Värmlandsgatan 18 Första stället var Värmlandsgatan 18 B. Jag flyttade dit när jag gifte mig med min första man 1983. Vi var båda scientologer, och bostad var inte så viktigt. Vi delade tre rum och kök med dels ett gift par med ett litet barn, dels med en enstamstående kille. Jag minns att vi satt i vardagsrummet och tittade på TV ibland. Det måste även ha varit singelkillens sovrum. Alla i lägenheten var scientologer, och alla utom min...

Mitt hem i Göteborg Jag har varit kattvakt i Uppsala i nästan tre veckor. Jag har inte varit borta så här länge från mitt hem sen jag var scientolog på 80-talet och gjorde långa resor till högkvarteret i Florida. På den tiden funderade jag inte särskilt mycket, jag bara tog min väska och åkte. Nuförtiden blir jag nervös så fort jag inte har koll på nån detalj. Det var skönt att till slut komma hem till omgivningar som jag vet det mesta om, och till ett hem som är ordnat efter mina vanor. Jag måste säga att jag uppskattar mycket mer nu att det finns. Man måste resa bort för att kunna komma hem. Bilder egna foton

"The truth is things that appear 'bad' to us in the moment can lead to great growth, depth of character, and abundant life if we allow our hearts to soften instead of harden." - Christine Dixon, Choosing Stillness, Knowing Love Ibland har jag fått frågan - och även frågat mig själv - om jag ångrar att jag gick med i Scientologikyrkan. (Jag var med i sju år på 80-talet.) Det svar jag alltid kommit fram till är att jag inte kan ångra det, för då kanske jag inte skulle ha hamnat där jag är idag. Det ena har lett till det andra. Och idag har jag ett jättebra liv. Men har jag inte ett jättebra liv trots mina upplevelser i Scientologikyrkan, snarare än tack vare dem? Det första svaret är att det inte går att säga, för jag tog ju precis den vägen genom livet. Det andra svaret är att är att alla jobbiga grejer jag har gått igenom har banat vägen för ett intresse för bland annat psykologi, sociologi och filosofi. Jag kanske har sökt svar mer ihärdigt för att jag behö...

Hösten 2004 var jag och min musikaliske, nyfunne partner Björn oerhört produktiva. Vi bollade oupphörligen låtuppslag mellan oss. Denna första tid skrev vi så många låtar att det är svårt att avgöra vilken i ordning de blev till. En relativt tidig låt var i alla fall, att döma av den bevarande mailkonversaionen, Empty Pockets . Björn hade skickat mig en instrumentallåt som han själv kallade "Strange State". Björn brukade inte sätta namn på sina skapelser utifrån hur de lät, utan döpte dem väldigt slumpmässigt. Ibland använde han en låttitelgenerator som han hade hittat på internet. Just den här låten hade han gjort ca 15 år tidigare, alltså i slutet av 80-talet. Och den passade ihop med en text jag hade skrivit vid samma tid. Texten hade jag tänkt mig skulle vara till någon sorts jazzig musik, och "Strange State" påminde lite om jazz så det var därför jag kom att tänka på min gamla låt. När jag testade att sjunga den melodi jag hade skapat tidigare så sammanfö...

När jag var scientolog lärde jag mig att psykiatrin ledde en sammansvärjning som var ute efter att förslava mänskligheten. I min uppfattning spridde det här sig till all läkarvetenskap. Att föda barn var för mig ett stort trauma, inte bara pga förlossningssmärtorna; jag var livrädd för att befinna mig på ett sjukhus. Jag gick inte till tandläkaren på den här tiden. Det orsakade så småningom en rutten tand som fick dras ut. Med tanke på min rädsla för psykiatrin var det ett väldigt stort steg för mig att söka hjälp för ångest och depression vid en total kollaps 1996. Vid det laget hade jag visserligen "avprogrammerats" från min tro på scientologin, men när jag satt med min första burk antidepressiv medicin i handen var jag jätteorolig över vilken effekt den skulle ha på mig. Det gick dock bra, och sen dess har jag ätit fyra olika sorters psykofarmaka. En av dem har jag nu tagit i nästan trettio år. Jag har tyckt att jag var lyckligt lottad som fick en så bra medicin. De...

"Det tarvligaste mat-eller utskänkningsställe, ägt av en man som själv är fattig, har med all sannolikhet en skylt på väggen som ställer denna grymma fråga: 'Om du är så klipsk, varför är du då inte rik?'" - Kurt Vonnegut, Slakthus 5 Igår (se länk nedan) berättade jag om hur jag drevs att ständig vara produktiv när jag var scientolog. Jag lämnade rörelsen för över trettio år sen, men fortfarande hittar jag rester av dess doktriner i mitt undermedvetna. Det förbättrar inte saken att jag lever i en kultur som är så påverkad av den amerikanska som vi är här i Sverige. Jag ser med intresse hur många människor nu vänder sig från USA och söker efter produkter, tjänster och kultur på annat håll. Kanske kan vi sluta försöka bli rika, vackra och framgångsrika i amerikansk efterföljd. Men produktivitetskulten sitter nog djupt. Redan i början av 1900-talet utredde sociologen Max Weber den och kallade den för "den protestantiska etiken". Han menade att flit och...

"Sannolikt är det viktigare än någonsin att bjuda sig själv på några fria timmar, värna sin rätt att inte vara nyttig, att inte åstadkomma något, att se på skogarna, iaktta folk som går förbi ett fönster eller att låta ett vänskapens samtal förbli dröjande – utan att komma fram till något." - Owe Wikström Det här är nåt jag behöver öva på. Jag är så präglad av mentaliteten att man jämt ska vara produktiv. Även när jag vilar försöker jag instinktivt vila på det mest effektiva sättet! Dels är jag påverkad av det samhälle vi alla lever i här i Sverige, det som har blivit mer och mer målinriktat och upptaget av effektivitet. Det är en mentalitet som delvis kommer från USA, där påbudet att vara framgångsrik övertrumfar allt. Men en stor påverkan för mig är också mina år inom Scientologikyrkan. Det var åtta år då jag var aktiv scientolog och sedan ytterligare fem år då jag fortfarande trodde på doktrinerna. Även scientologin är amerikansk till sin kultur, den hyllar en ex...

Jag som jazzsångerska När jag var 10 år var jag jätteavundsjuk på Victoria Kahn. Hon var ungefär lika gammal som jag och hade en låt på Svensktoppen! Detta trots att hon alls inte sjöng bättre än jag. Nu när jag googlar ser jag att hon kom från en familj av artister och musiker. Hon hade således ett försprång före mig. Inte i talang, men i kontakter och möjligheter att ägna sig åt sång i offentligheten. I 30-årsåldern var jag avundsjuk och missunnsam gentemot Viktoria Tolstoy. Hon fick uppträda på stora scener med att sjunga jazz, hon spelade in skivor och blev typ folkkär. Själv lyckades jag under ett par år leda ett litet jazzband (bilden är från den tiden). Den största scenen vi uppträdde på var Hotell Nissastigen i Gislaved. Energin räckte inte till mer. Jag tyckte att jag hade mycket mer att komma med när det gällde jazzens uttryck än den allerstädes närvarande Viktoria Tolstoy, men det var hon och inte jag som framträdde i TV. Och jag ser nu att hennes pappa är professor ...

1998 var jag i stort behov av en nystart i livet. Min tre barns far hade bestämt sig för att han hatade mig samt flyttat 13 mil bort. Jag var pank och deprimerad och tvivlade på det mesta. Främst på mig själv. Då började SVT sända science fiction-serien "Star Trek: Voyager". Den blev en fast punkt för mig. Tre starka kvinnor blev mina alter egon och inspirationskällor. Captain Kathryn Janeway Min främsta idol! Kathryn Janeway är kapten på rymdskeppet Voyager och gör allt rätt. Hon är mjuk och lyhörd när nån behöver hennes stöd, sträng när någon beter sig illa - och alltid klok och handlingskraftig. Hon tappar aldrig tron på att de ska hitta hem till Jorden igen, och hon skapar tillit mellan alla besättningsmedlemmar fast de från början kommer från två olika skepp som i princip strider mot varandra. Vem skulle inte vilja vara som hon? Jag fick för några år sen chansen att vara chef under ett tag, men jag kunde inte leva upp till den här fantastiska förebilden. Fast om jag...

Jag förlorade sju år av mitt liv till Scientologikyrkan. 1983-1989 umgicks jag bara med scientologer, läste bara texter av grundaren L. Ron Hubbard och tänkte bara på hur jag skulle tillämpa läran bättre och omvända andra till den. Jag levde i en avsnörd del av livet, i en annan verklighet. Det som fanns utanför scientologins värld nådde mig bara fragmentariskt. Jag uppfattade attentatet mot Reagan, mordet på Olof Palme och reaktorhaveriet i Tjernobyl eftersom det var överallt på löpsedlarna. Men i övrigt var det som att jag hade klivit ur samhället och levde någon annanstans. Jag avstannade i min kulturella utveckling under de här sju åren. Att jag tänker på det här nu beror på att jag funderar över vilka svenska författare jag skulle kunna inspireras av som är jämngamla med mig, såna som har växt upp i samma tid som jag och därför influerats av den. När jag började googla och läste om dem som är födda samma år insåg jag plötsligt att de hade studerat, läst och skrivit och skapat...