Jag kan inte längre skjuta upp saker

Jag går en teckningskurs på distans. Det är rätt mycket schemalagt, och det är många nya saker att lära sig. Varje vecka har vi både individuella uppgifter och en gruppuppgift. Uppgifterna är ofta komplexa och innebär många steg. Tillsammans blir det här mycket mer än jag hade planerat för. Dessutom får jag ångest av att tänka att jag inte kan teckna. Man kan undra varför jag går kursen.

Svaret är att en del av mig vill lära sig teckna, medan andra delar är kritiska eller har underlägsenhetskänslor. Varje gång vi har Zoommöte är det en kakafoni av röster inom mig som vill säga sin mening om vad som pågår. Varje gång tänker jag att "nej, jag står inte ut, jag hoppar av!" men så vinner den delen som vill fullfölja och se vad som händer med min teckningsförmåga.

Stressen som väcks av kursen är väldigt påtaglig. Det gör att jag absolut inte klarar av att skjuta upp uppgifterna. Jag vill bara bli av med dem så jag kan bli lugn igen. Idag tecknade jag fem bilder på raken. Jag var inte noggrann, jag ville bara få det undanstökat. Suddade nästan ingenting. Det fanns sen inget mer att göra förrän vi diskuterar i min grupp på torsdag. Lugnet sänker sig över mig och jag kan ägna mig åt annat.

Innan jag blev pensionär kunde jag prokrastinera precis lika mycket som alla andra. Jag gjorde ofta saker tätt inpå deadline. Varför kan jag inte göra det nu? Min man kom med en bra liknelse:

Om diskbänken redan är full av disk så märks det inte om det kommer en kopp till. Men om den är helt tom och skinande blank så gör en odiskad kopp en väldigt stor skillnad. (Diskbänken är alltså mitt liv, och koppen en uppgift i kursen.)

Nu när jag är pensionär är jag tydligen otroligt mycket lugnare än medan jag jobbade. Hur klarade jag egentligen av den ständiga stressen förut? När man är mitt i det så rullar det väl bara på. Skönt att det är över.

Nu gäller det bara att överleva den här kursen!


Tidigare inlägg om teckningskursen:
Start på Konstkurs grund
Jag tecknar en solros
Motstånd mot att teckna
Första gruppuppgiften

Bild
eget foto; exempel på vad jag tecknat idag

Kommentarer

Skicka en kommentar

Populära inlägg i den här bloggen

Istället för sommarkurs i mörkrumsarbete

Bild
Idag skulle jag egentligen ha börjat en sommarkurs på Biskops Arnö folkhögskola, Fotografiskt hantverk - mörkrumsarbete och analogt fotografi . Jag bestämde mig redan för ett år sen för att jag ville gå den kursen när den kom nästa gång, och hängde på låset när ansökningarna öppnade för ett antal månader sen. Men nu är jag hemma istället. Vad hände? För det första är det så att jag har många motstridiga delar inom mig som vill olika saker. Vissa delar bokar in kurser, konserter och annat - och sen när det är dags så är det andra delar som tycker att det där verkar alldeles för besvärligt och dyrt. Jag har till exempel hoppat av många högskolekurser som ivriga delar av mig har sökt, utan att bry sig om att jag hade ett jobb att sköta jämsides. Jag har även stannat hemma då och då fast jag egentligen skulle gått på en konsert eller film. Detta var särskilt tydligt de år jag gick på Göteborgs filmfestival. Jag satt alltid och dreglade över festivalprogrammet och kryssade i en massa...
Läs mer

Den kreativa duon The Mood Elevators

Bild
Sommaren 2004 mailade jag en massa killar på en dejtingsajt som heter Mötesplatsen. Jag skulle börja plugga i Stockholm under hösten, och jag letade efter killar som bodde där. Jag filtrerade fram killar i ett lämpligt åldersspann (minns inte vilket nu, men själv var jag 45 år), och som hade musik som intresse. Eftersom jag inte tycker om att dra ut på saker skickade jag mail till 33 killar på en gång. Låter kanske lite intensivt, men sån är jag. Och så skulle jag åka upp till stan några dar, och ville försäkra mig om att jag fick till några dejter. Sju killar nappade. Jag träffade tre av dem. En av dem jag träffade var en hobbymusiker som hette Björn. Han hade suttit i åratal framför datorn och gjort midi-musik och hade hundratals, om inte tusentals, låtar på hårddisken. Vi bestämde att han skulle skicka några låtar till mig. Kanske kunde vi skapa nåt tillsammans. Tycke uppstod, kan man sammanfatta det som. Vi gjorde massor av låtar ihop. Och vi blev ett par på kuppen. Vi var ...
Läs mer

Ett år som pensionär

Bild
Jag i vårvintersolen Idag har jag varit pensionär i ett år. När jag nyligen hade gått i pension träffade jag en person som hade varit pensionär ganska länge. Jag frågade henne hur lång tid det tog för henne att hitta fram till hur hon skulle leva som pensionär. "Ett år", svarade hon. Jag har haft med mig hennes svar ända sen dess, och tänkt att efter ett år så vet jag. Och skjutit det framför mig. Senast igår trodde jag att jag bara hade varit pensionär några månader. Men det har faktiskt gått ett år nu. Och jag vet fortfarande inte. Den allra första tiden var jag hektiskt sysselsatt med att utforska allt som erbjuds gratis i Göteborg i kulturell väg. Det blev jobbigt, för det finns MYCKET! Till slut ställde jag in saker jag planerat att gå på. Sen började jag utöva en massa konstnärliga hobbies. Jag målade, gjorde collage, fotograferade, gjorde musik och trumlade stenar som jag hittat längs vägkanter. Det är ju sånt man säger att man ska göra när man blir pensionär...
Läs mer