Ett år av skrivande

Don't let a bad day distract you from all the progress you've made. Bild © Liz Fosslien FB-konto @Liz and Mollie Se många fler smarta och uppmuntrande bilder på Lis Fossliens hemsida !

Vår tid älskar att skapa ord för olika psykiska fenomen. Det har lett till en diagnoshysteri inom psykiatrin. Men ibland är det kul att få en beteckning på något som man tidigare inte visste fanns. En sån företeelse är alexitymi, det vill säga avsaknad av förmåga att beskriva sina känslor. I alla fall så kände inte jag till det ordet tidigare. Ordet kommer från latin och är uppbyggt så här: a = inte lexi = ord tymi = känslor Vissa språkvetare menar att vi måste ha ord för något för att kunna vara medvetna om det. En person med alexitymi kan dock kunna alla känsloord som finns i språket, men ändå sakna förmåga att använda dem för att beskriva sina egna känslor. Känslorna är undflyende, svåra att bli medveten om. Somliga har påpekat att det här låter ungefär som män i allmänhet. Och kanske kan alexitymi ha en kulturell grund. Eller så kan fenomenet uppstå på många olika sätt, varav ett möjligen är att man föds med det. Det kan vara svårt att gå i psykoterapi när man ...

Jag har en bok som heter A Perfect Mess . Den har en lång undertitel: The Hidden Benefits of Disorder--How Crammed Closets, Cluttered Offices, and On-The-Fly Planning Make the World a Better Place . Författarna heter Eric Abrahamson och David Freedman.  Jag har så mycket behov av ordning man kan ha utan att vara autistisk eller ha OCD. När jag köpte den här boken för rätt många år sen levde jag ihop med en person som skapade väldigt mycket oordning runt sig. Jag tänkte att om jag läser boken så kanske jag kan låta saker vara röriga. Trivas med det.    Nu när jag skriver det här så försöker jag förtvivlat komma på nåt ur boken som jag anammade. Jag har ett vagt minne av att jag tyckte att den var rolig. Men mer kommer jag inte ihåg. Kanske gick budskapet inte fram. Så här är det: Jag tycker om ordning och reda. Symmetrisk dukning. Böcker i raka staplar. Blomman mitt på det runda bordet. Jag blir glad av anblicken. Det är trevligt och mysigt.  Antagligen är det tvärt...

Tysk illustration från 1500-talet "Det blir intet bröllop af. Säg till att man skickar återbud! Jag är sjuk, jag känner att jag får vapörer. Låt mig vara! Låt mig få dö!" Detta utropar den 17-åriga Constance Koskull 1805. Det är morgonen innan vigseln med den rike John Hall och hon är rädd. Åtminstone var det så författaren Sophie Elkan föreställde sig det när hon skrev sin roman John Hall 1899. Här stötte jag återigen på ordet "vapörer". Jag hade dagarna innan läst Fredrika Bremers genombrottsroman Famillen H**** - och där nämndes vapörer flera gånger. Under 1700-talet och en bit in på 1800-talet var det tydligen vanlig åkomma i Sveriges högreståndsmiljö. Oftast var det kvinnor som drabbades, i samband med något emotionellt obehagligt. Jag har dock noterat att både Gustav III och Strindberg har uttalat att de led av vapörer. En vanlig förklaring av ordet är "väderspänningar", men det är alls inte hela bilden. Vi behöver vända oss till humoral...

Jag har haft kroniska smärtor i min kropp sen jag var i 20-årsåldern. Det är en sån där grej som kommer på köpet med att vara jag. De har suttit på olika ställen under årens lopp. Jag har varit hos sjukgymnaster, kiropraktorer, osteopater, massörer och gud vet allt. Det senaste är en smärta i vänster överarm och axel. Den kom första gången för snart tre år sen när jag hade det osedvanligt stressigt på jobbet och satt vid datorn i många timmar. Först trodde jag det var musarm (jag använder vänster hand till musen trots att jag är högerhänt), men den har morfat och går lite upp och ner längs överarmen. Smärtan kommer även och går i intensitet beroende på hur stressad jag är. Det händer vid sällsynta tillfällen att den är helt borta. Just nu har den tilltagit, och jag tror jag vet varför. Jag har flera resor framför mig under ganska kort tid. För mig innebär resor alltid en obehaglig påfrestning, oavsett hur trevligt resmålet och ressällskapet är. Jag har en smärtguru som heter A...

I mitten på 2010-talet hade jag en jobbig period. Jag grät ofta och kände mig ensam. Då hittade jag Lars Jansson Trio på Spotify. Det var framför allt en låt med dem som jag älskade. Den hette More Human och fanns på albumet A Window Towards Being . Väldigt fina titlar. Jag anade dock inte att de hade annan bakgrund än att de lät bra. Jag sparade ner More Human på mobilen och använde den som väckning. Under ett långt tag lyssnade jag på den varje morgon, och kände att världen kanske var god ändå. Igår var jag på konsert med pianisten, alltså själva Lars Jansson, och hans nya trio på Valand i Göteborg. Det blev en och en halv timmes väldigt trivsam samvaro med fin musik. Jag visste ingenting om Lars Jansson utom musiken, men han visade sig en person som har intressanta saker att säga så fort han öppnar munnen. Han hävdade själv att det var lika mycket improvisation att prata mellan låtarna som att spela piano. Att prata kan vara jazz! När jag kom hem googlade jag en stund o...

Jag fick reda på av två källor i bekantskapskretsen att ett av mina favoritantikvariat i Göteborg, Röde Orm, ska flytta sitt lager och därför har öppet där för att sälja av så mycket som möjligt. Det är 30.000 titlar som de försöker bli av med, och därför får man köpa vilka böcker som helst för 20 kr styck, förutsatt att man köper minst fem stycken. Vilken chans att fynda! Vad gör en boknörd som redan har för mycket böcker? Åker tvärs över hela stan för att handla mer böcker, såklart! Jag orkade bara titta i en och en halv timme, sen var jag kissnödig och hungrig. Och jag hade dessutom plockat på mig ett gäng böcker som tillsammans vägde vad jag tyckte kändes ok att bära. Min skörd: En konstbok med Velázquez samtliga verk (i alla fall utlovas det). Jag tänkte häromdagen att jag ville skaffa fler konstböcker att sitta och njut-titta i ibland. Det mesta finns ju på internet, men det är mer sinnligt att sitta och vända blad i en tryckt konstbok med stora sidor. En uppslagsbok...

Medan jag fortfarande jobbade var jag ofta helt slut på kvällarna. Ofta ville jag bara ligga en stund i soffan och titta ut genom fönstret, för att låta hjärnan lugna sig. Men eftersom jag älskar att läsa ville jag sen göra det. Och då längtade jag efter nåt som kunde ge mig en känsla av lugn och förnöjsamhet. Bokserien Damernas detektivbyrå av Alexander McCall Smith gav mig just det. Det finns för närvarande 26 böcker i serien, varav rätt många är översatta till svenska. Jag läste dem dock på engelska för att få mer närhet till personerna. Böckerna står i hyllan för Deckare på biblioteket, men de är absolut inga deckare, trots att de handlar om en privatdetektiv. Precious Ramotswe löser människors vardagliga problem, som att bevisa att mannen är otrogen eller att leta reda på en förvunnen släkting. Hon är väldigt klok och lugn och man får ofta följa hennes tankar kring traditioner och hennes numera bortgångna pappa, som hon älskade över allt annat. Landet Botswana spelar en...

Jag läser just nu Föräldrarnas Födelse av Maja Larsson. Det är en jätteintressant bok som utreder vilka råd, förmaningar och föreskrifter som svenska föräldrar har fått under de sista 250 åren. Den ger upphov till mycket tankar. Jag funderar både över hur jag själv har varit som förälder och hur jag blev uppfostrad. Samt reflekterar över vilken typ av uppfostringsideal som rådde när mina föräldrar var små. En sak som slår mig är att jag uppfostrades av mina gammaldags föräldrar efter ett ideal (lyd, var foglig och snäll) - och sen blev jag tonåring i ett samhälle som hyllade helt andra ideal (var självständig, kreativ och "äkta"). Det här beror på att det var en väldigt skarp brytningstid under 1970-talet, och uppfattningen om hur barn skulle behandlas vände totalt. Jag tror det skapades en konflikt inom mig som finns kvar än idag. Det vore spännande att ta reda på mer hur det gick för folk som i likhet med mig upplevde den här kluvenheten under sin uppväxt. Nån som ha...

"En av svårigheterna när det gäller själens vård är att erkänna nödvändigheten av patos och tragedi." - Thomas Moore, Besjälat liv Jag har flera av Thomas Moores böcker, och jag köpte dem redan för 25-30 år sedan. Jag älskade dem omedelbart. Ändå är det som att jag glömmer deras budskap. Denne Thomas Moore (det finns många med samma namn) är en amerikansk psykoterapeut som tidigare i sitt liv var munk. Han skriver mycket om själen. Men han menar inte själen i bemärkelsen en utomvärldslig del av oss som lever vidare efter döden. Han syftar på ett djup inom oss som är känslosamt och komplext. Denna själ söker alltid mening - och mening hellre än lycka. Den behöver känna sig hemma i tillvaron. Jag fastnade för en bild han beskriver i en av sina böcker: Det är lättare att känna sig hemma i en gammal, vildvuxen trädgård med en halvt förfallen stenmur än i en trädgård med tätklippt gräsmatta och väl avgränsade rabatter. Det håller i alla fall jag med om. Det där förfallna...

"Om du är beroende av specifika händelser och resultat för att känna dig nöjd med livet kommer du att bli besviken 90 % av tiden." - Stephen Guise Bild eget foto

"När två sidor inte kan enas eller kompromissa, kan de byta sida med varandra och lägga fram varandras argument. Gärna med en utomstående som domare i debatten." - Annie Duke, Thinking in Bets Bild Google Gemini

"Vi människor attraheras inte av det genomsnittliga – vi har alltid attraherats mer av det extrema och det svåruppnåeliga." - Fredrik Nyström, Radikalt lagom Bild -Bergsbestigare på toppen av Manaslu i Nepal -fotograf: Martin - källa

Häromdagen skickade min man en länk till en artikel i The Guardian, som han gärna läser. Jag får ofta såna länkar av honom för han vill ha min kommentar. Det brukar bli intressanta diskussioner. Den här gången handlade det om en ny beteckning som en amerikansk psykiater har hittat på: Otrovert. "Otro" betyder "annat/annan". Rami Kaminski, som psykiatern heter, tyckte att han själv var annorlunda mot andra människor. Många upptäckter börjar ju så. Han föll aldrig för grupptryck - faktum är att han ogärna alls ingick i grupper - och han tyckte om att gå sin egen väg i alla sammanhang. Han hade inga sociala svårigheter, han var bara inte intresserad av det som andra var intresserade av, han ville alltid tänka ut saker själv. I sin praktik mötte han patienter som också var såna. Till slut hade han konstruerat en egen teori kring det här fenomenet. Och ett coolt ord. Och han skrev en bok. Och grundade The Otherness Institute som har som slogan "Those who feel t...

Jag stötte på två böcker nyligen som jag blev nyfiken på, och idag hämtade jag hem dem från biblioteket. De handlar båda två om vårt samhälle, men har olika infallsvinklar. Den första boken är en antologi som heter Den kantstötta välfärden . Den tar avstamp i en 50 år gammal bok som heter Den ofärdiga välfärden och som var otroligt omdebatterad i slutet av 1960-talet. Den avslöjade brister i det socialdemokratiska projektet att skapa ett folkhem där alla hade det bra, och blev tydligen en kalldusch för politikerna. Boken jag har lånat kom ut 2017. Och forskarna kommer återigen fram till att välfärden har brister. Ingen har väl missat att stora grupper i samhället har halkat efter. Somliga menar att det är deras eget fel, men själv står jag inte på den sidan politiskt. Den andra boken jag lånade idag är en dansk bok som heter Præstationssamfundet , dvs prestationssamhället. Den är skriven av en sociolog som undersöker hur den ökade förekomsten av depression förhåller sig till det...

Det finns många kloka personer som har sagt att vi människor behöver leka för att må bra. Kulturhistorikern Johan Huizinga myntade 1938 begreppet homo ludens , den lekande människan, och menade att vår förmåga att leka har format oss som kulturvarelser. Vad är t.ex. teater om inte lek? Och musik har säkert uppstått som en lek med föremål som skapar ljud. Men Huizinga menar att även sånt som språk har skapats genom lek. Det pratas i samtiden ofta om att vi ska ta hand om vårt inre barn. Barnets öppenhet mot omvärlden, och förmåga att tjusas av livet, ses som något att eftersträva. Den känsla som är mest inne hos positivitetsforskarna är "awe" - en häpen förundran. Det sägs att om man ser till att man får uppleva det varje dag så blir man mentalt friskare. Jag tror att det är ett sätt att koppla in sig på sitt inre barn, för barn häpnar ju över de mest vardagliga saker. En myra, en skugga, ljudet av badkarsavloppet. Det mest harmoniska livet är ett kretslopp mellan vila o...

"When we resist change, it’s called suffering." - Pema Chödrön Bild eget foto

"It seemed as if I was still trying to find out what I wanted by thinking, and had not yet discovered that only when I stopped thinking would I really know what I wanted." - Marion Milner, A Life of One's Own Jag tänker väldigt mycket. Tänkandet intensifieras när jag läser något som fångar mitt intresse. Inte så konstigt, kanske - att läsa är att ta in ord, och ord har en förmåga att trigga andra ord som redan finns inom en. Men jag får också mer tankar när jag är med om mycket sensoriska intryck, som en actionfilm eller en konsert med intensiv musik. Den här virveln av ord som väcks inom mig är ibland ganska störande. Särskilt när jag ska sova. På sistone har jag medvetet läst nåt som är halvt ointressant sista delen av kvällen, för att inte en massa tankar ska röras upp och fortsätta störa mig i sovrumsmörkret. Att komma hem från en intensiv upplevelse på stan kräver minst en timmes nedvarvning innan jag kan gå och lägga mig. Åren 2016-2018 mediterade jag varj...

"Just because things are obvious doesn't mean they are true." - Terry Pratchett, Wyrd Sisters Vad menar Terry Pratchett med det här? Först och främst är det förstås en vitsig kommentar som fälls av en häxa i en bok om en absurd värld (den är platt och vilar på fyra elefanter som bärs upp av en sköldpadda). Men världen ifråga är en parodi på vår egen värld, så Pratchett vill även peka på nåt i verkligheten som han har lagt märke till. Jag föreslår att han vill slå tillbaka mot den enfaldiga uppfattningen att det som "alla vet" absolut måste vara sant. Om man har som enda argument att "alla vet" nåt så finns det troligtvis inte mer substans i det hela än så. Inga logiska argument, ingen forskning. Det är bara nåt som har upprepats så många gånger att man tror på det bara för att man hör det från alla håll. Det finns en kognitiv fallgrop (på engelska "fallacy") som heter saliency fallacy. Saliency är något som är iögonfallande, lätt a...

Varje gång jag läser igenom gamla dagböcker slås jag av hur mycket jag har mognat sen jag skrev vad det nu är. Det gäller även saker som bara är några år gamla. Är det bara som jag inbillar mig att jag blir mognare och klokare, eller är det en verklig process som pågår? Det knepiga är att jag vid varje tidpunkt även har tyckt att NU är jag vuxen och klok. För tio år sen tyckte jag att jag liksom hade mognat klart, jämfört med mitt tidigare, mindre mogna jag. Men idag tycker jag att den där 56-åringen hade ju inte nån koll. Förmodligen kommer jag i framtiden att se tillbaka på dagens 66-åriga Harriet och tycka att jag var helt ute och cyklade. Men så känner jag inte nu, jag tycker jag är väldigt sansad och förnuftig. Jämfört med tidigare då. När är man vuxen? Finns det ens en sån tidpunkt, en gräns där man träder in i vuxenlivet? Vår lagstiftning säger att man är myndig när man är 18 år, men för guds skull - det är ju bara början på ens resa mot mognaden! Tolkien skriver i en a...