Vad ska vi ha årstider till?

Igår skrev jag ett inlägg där jag menade att hösten har kommit eftersom nattemperaturen har sjunkit så mycket att jag behöver ta fram vintertäcket. Men SMHI har inte proklamerat höst än i Göteborg. För det krävs att dygnsmedeltemperaturen är under 10 grader fem dagar i rad. Och det får vi nog vänta ett tag till på.

Det finns mängder av sätt att definiera årstider. Ett är att helt sonika säga att vissa månader så är det en viss årstid, punkt slut. I så fall blir det höst på måndag om en vecka, alltså 1 september. Skönt att vara förberedd!

Man kan fråga sig varför vi så gärna vill dela in året i årstider överhuvudtaget. Vad har vi årstider till? Förutom för att kunna gnälla över att sommaren tagit slut eller att våren dröjer.

För en jordbrukare så är det väl viktigt att veta när det är dags att så och när skörden förväntas infalla, så hen kan planera sin tid efter det och inte blir tagen på sängen. Men vi är inte många som odlar säd nuförtiden. Det mesta gör vi inomhus och det kan göras närsomhelst. Ändå är vi intresserade av årstider. Kanske är det vårt genetiska arv från när vi som art levde på ett annat sätt.

Själv har jag hösten till att börja nya kurser. Jag har vintern till att elda i kaminen på övervåningen. På våren samlar jag på och gläds åt alla vårtecken. Och på sommaren sitter jag i skuggan och fikar. Jag kan rent intellektuellt gå med på att det är bra med variation, även om jag känslomässigt föredrar sommarväder.

Som det heter i en dikt av Alf Henrikson:

Ifall jordaxeln inte stod som den står
så skulle det aldrig bli höst eller vår.
Ingen is skulle gå, inga flyttfåglar landa,
utan allt skulle vara ett enahanda.

Länk
Gårdagens inlägg

Bild
© Mor i Lövåsen
källa

Kommentarer

Skicka en kommentar

Populära inlägg i den här bloggen

Istället för sommarkurs i mörkrumsarbete

Bild
Idag skulle jag egentligen ha börjat en sommarkurs på Biskops Arnö folkhögskola, Fotografiskt hantverk - mörkrumsarbete och analogt fotografi . Jag bestämde mig redan för ett år sen för att jag ville gå den kursen när den kom nästa gång, och hängde på låset när ansökningarna öppnade för ett antal månader sen. Men nu är jag hemma istället. Vad hände? För det första är det så att jag har många motstridiga delar inom mig som vill olika saker. Vissa delar bokar in kurser, konserter och annat - och sen när det är dags så är det andra delar som tycker att det där verkar alldeles för besvärligt och dyrt. Jag har till exempel hoppat av många högskolekurser som ivriga delar av mig har sökt, utan att bry sig om att jag hade ett jobb att sköta jämsides. Jag har även stannat hemma då och då fast jag egentligen skulle gått på en konsert eller film. Detta var särskilt tydligt de år jag gick på Göteborgs filmfestival. Jag satt alltid och dreglade över festivalprogrammet och kryssade i en massa...
Läs mer

Den kreativa duon The Mood Elevators

Bild
Sommaren 2004 mailade jag en massa killar på en dejtingsajt som heter Mötesplatsen. Jag skulle börja plugga i Stockholm under hösten, och jag letade efter killar som bodde där. Jag filtrerade fram killar i ett lämpligt åldersspann (minns inte vilket nu, men själv var jag 45 år), och som hade musik som intresse. Eftersom jag inte tycker om att dra ut på saker skickade jag mail till 33 killar på en gång. Låter kanske lite intensivt, men sån är jag. Och så skulle jag åka upp till stan några dar, och ville försäkra mig om att jag fick till några dejter. Sju killar nappade. Jag träffade tre av dem. En av dem jag träffade var en hobbymusiker som hette Björn. Han hade suttit i åratal framför datorn och gjort midi-musik och hade hundratals, om inte tusentals, låtar på hårddisken. Vi bestämde att han skulle skicka några låtar till mig. Kanske kunde vi skapa nåt tillsammans. Tycke uppstod, kan man sammanfatta det som. Vi gjorde massor av låtar ihop. Och vi blev ett par på kuppen. Vi var ...
Läs mer

Ett år som pensionär

Bild
Jag i vårvintersolen Idag har jag varit pensionär i ett år. När jag nyligen hade gått i pension träffade jag en person som hade varit pensionär ganska länge. Jag frågade henne hur lång tid det tog för henne att hitta fram till hur hon skulle leva som pensionär. "Ett år", svarade hon. Jag har haft med mig hennes svar ända sen dess, och tänkt att efter ett år så vet jag. Och skjutit det framför mig. Senast igår trodde jag att jag bara hade varit pensionär några månader. Men det har faktiskt gått ett år nu. Och jag vet fortfarande inte. Den allra första tiden var jag hektiskt sysselsatt med att utforska allt som erbjuds gratis i Göteborg i kulturell väg. Det blev jobbigt, för det finns MYCKET! Till slut ställde jag in saker jag planerat att gå på. Sen började jag utöva en massa konstnärliga hobbies. Jag målade, gjorde collage, fotograferade, gjorde musik och trumlade stenar som jag hittat längs vägkanter. Det är ju sånt man säger att man ska göra när man blir pensionär...
Läs mer