Är jag otrovert?

Häromdagen skickade min man en länk till en artikel i The Guardian, som han gärna läser. Jag får ofta såna länkar av honom för han vill ha min kommentar. Det brukar bli intressanta diskussioner. Den här gången handlade det om en ny beteckning som en amerikansk psykiater har hittat på: Otrovert. "Otro" betyder "annat/annan".

Rami Kaminski, som psykiatern heter, tyckte att han själv var annorlunda mot andra människor. Många upptäckter börjar ju så. Han föll aldrig för grupptryck - faktum är att han ogärna alls ingick i grupper - och han tyckte om att gå sin egen väg i alla sammanhang. Han hade inga sociala svårigheter, han var bara inte intresserad av det som andra var intresserade av, han ville alltid tänka ut saker själv. I sin praktik mötte han patienter som också var såna. Till slut hade han konstruerat en egen teori kring det här fenomenet. Och ett coolt ord. Och han skrev en bok. Och grundade The Otherness Institute som har som slogan "Those who feel they don't belong, belong here".

Visst är det kul med nya människotyper som man kan placera folk i? Eller sig själv. Jag kanske är otrovert, tänkte jag efter att ha läst artikeln. För jag gillar också att gå min egen väg. Så jag gjorde ett personlighetstest för att ta reda på om jag är otrovert enligt Kaminskis sätt att se.

Av 280 möjliga poäng fick jag 204, vilket då ska innebära att jag är otrovert. Min man fick 205 poäng. A match made in heaven. Det framgår ingenstans vad gränsvärdet är för att få "diagnosen". Men jag fick en pdf med förklaringar om vad jag är för sorts person. Jag hoppade till några gånger och kände att det var på pricken jag. Kanske var det Barnumeffekten (se nedan).

Men finns det här egentligen? Jag kan inte se att det har gjorts någon forskning i området. Och räcker det inte med det gamla hederliga ordet "individualist"? Sverige ska visst vara världens mest individualistiska land. Betyder det att vi har fler otroverter per capita här än nån annanstans?

Frågorna hopar sig. Men jag är lite nöjd med att min ovilja att följa strömmen har fått ett namn.

Länkar
Artikeln i The Guardian
Testet

Bild
Copilot

(Barnumeffekt, eller Barnumuttalande, har fått sitt namn efter underhållaren och cirkusdirektören P.T. Barnum som utnyttjade fenomenet med att folk känner sig personligen träffade av allmängiltiga uttalanden för att dupera och imponera på sin publik. Det kallas även Forereffekt efter psykologen Bertram Forer som prövade horoskop på sina elever i slutet av 1940-talet. Även när samtliga fick samma horoskop upplevde eleverna att de stämde. Källa: Wikipedia)

Kommentarer

Skicka en kommentar

Populära inlägg i den här bloggen

Istället för sommarkurs i mörkrumsarbete

Bild
Idag skulle jag egentligen ha börjat en sommarkurs på Biskops Arnö folkhögskola, Fotografiskt hantverk - mörkrumsarbete och analogt fotografi . Jag bestämde mig redan för ett år sen för att jag ville gå den kursen när den kom nästa gång, och hängde på låset när ansökningarna öppnade för ett antal månader sen. Men nu är jag hemma istället. Vad hände? För det första är det så att jag har många motstridiga delar inom mig som vill olika saker. Vissa delar bokar in kurser, konserter och annat - och sen när det är dags så är det andra delar som tycker att det där verkar alldeles för besvärligt och dyrt. Jag har till exempel hoppat av många högskolekurser som ivriga delar av mig har sökt, utan att bry sig om att jag hade ett jobb att sköta jämsides. Jag har även stannat hemma då och då fast jag egentligen skulle gått på en konsert eller film. Detta var särskilt tydligt de år jag gick på Göteborgs filmfestival. Jag satt alltid och dreglade över festivalprogrammet och kryssade i en massa...
Läs mer

Den kreativa duon The Mood Elevators

Bild
Sommaren 2004 mailade jag en massa killar på en dejtingsajt som heter Mötesplatsen. Jag skulle börja plugga i Stockholm under hösten, och jag letade efter killar som bodde där. Jag filtrerade fram killar i ett lämpligt åldersspann (minns inte vilket nu, men själv var jag 45 år), och som hade musik som intresse. Eftersom jag inte tycker om att dra ut på saker skickade jag mail till 33 killar på en gång. Låter kanske lite intensivt, men sån är jag. Och så skulle jag åka upp till stan några dar, och ville försäkra mig om att jag fick till några dejter. Sju killar nappade. Jag träffade tre av dem. En av dem jag träffade var en hobbymusiker som hette Björn. Han hade suttit i åratal framför datorn och gjort midi-musik och hade hundratals, om inte tusentals, låtar på hårddisken. Vi bestämde att han skulle skicka några låtar till mig. Kanske kunde vi skapa nåt tillsammans. Tycke uppstod, kan man sammanfatta det som. Vi gjorde massor av låtar ihop. Och vi blev ett par på kuppen. Vi var ...
Läs mer

Ett år som pensionär

Bild
Jag i vårvintersolen Idag har jag varit pensionär i ett år. När jag nyligen hade gått i pension träffade jag en person som hade varit pensionär ganska länge. Jag frågade henne hur lång tid det tog för henne att hitta fram till hur hon skulle leva som pensionär. "Ett år", svarade hon. Jag har haft med mig hennes svar ända sen dess, och tänkt att efter ett år så vet jag. Och skjutit det framför mig. Senast igår trodde jag att jag bara hade varit pensionär några månader. Men det har faktiskt gått ett år nu. Och jag vet fortfarande inte. Den allra första tiden var jag hektiskt sysselsatt med att utforska allt som erbjuds gratis i Göteborg i kulturell väg. Det blev jobbigt, för det finns MYCKET! Till slut ställde jag in saker jag planerat att gå på. Sen började jag utöva en massa konstnärliga hobbies. Jag målade, gjorde collage, fotograferade, gjorde musik och trumlade stenar som jag hittat längs vägkanter. Det är ju sånt man säger att man ska göra när man blir pensionär...
Läs mer