Ett år av skrivande

Titeln på det här blogginlägget skulle kunna vara hela bloggens namn, för ämnena i den är minst sagt varierande. Jag skriver om det min hjärna är sysselsatt med för ögonblicket, helt enkelt. Och det kan vara nästan vad som helst. Jag är nyfiken, och med hjälp av internet letar jag ständigt vidare när jag får upp ett intressant spår i någon bok, artikel eller samtal. Här kommer ett exempel på hur det kan gå till: 1. Min bonusdotter Clara hade varit på antikvariat Röde Orms stora bokrea och fyndat en bok från 1800-talet fylld av skämthistorier. När jag själv besökte bokrean ett par dar tidigare hade jag ratat alla äldre böcker eftersom det var så svårt att se på ryggarna vad de handlade om. Men nu ville jag plötsligt också ha 1800-talsböcker! 2. Återbesök på Röde Orms bokrea alltså. När jag anlände såg jag en man som gick och plockade ut alla riktigt gamla böcker ur hyllorna. Han bar på en stor hög. Jäklar, tänkte jag, nu missade jag möjligheten att få tag i nåt. Men jag gjorde ...

Häromdagen fick jag stifta bekantskap med en man som levde 1864-1954 och på sin tid var en betydande gestalt i Göteborgs intellektuella och kulturella liv. Han hette Otto Sylwan, och allt det här gjorde han: Professor i estetisk samt litteratur- och konsthistoria Rektor för dåvarande Göteborgs högskola Ordförande i Göteborgs museums konstnämnd Vice ordförande i Göteborgs museum Ordförande i sällskapet Gnistan (sammanslutning för konstvetare) En av stiftarna av Svenska vitterhetssamfundet och senare ordförande där Ledamot av Kungliga Vetenskaps- och Vitterhetssamhället i Göteborg Ledamot av Vitterhets Historie och Antikvitetsakademien Ledamot av Humanistiska vetenskapssamfundet i Lund Ordförande i Göteborgs stadsbibliotek Styrelseledamot i Göteborgs teaterförening Ordförande i Modersmålslärarnas förenings arbetsutskott Vice ordförande i Röhsska museet Styrelseledamot i AB Götebors teater Styrelseledamot i Handelshögskolan i Göteborg Puh! Hur i hela friden hann ha...

"I välfärdsstaten var vi medborgare med rättigheter. I konkurrensstaten är vi soldater, och arbetet är en värnplikt." - Daniel Ankarloo och Anita Ulrich Jag är egentligen inte så politiskt intresserad, men för ett tag sen stötte jag på ett begrepp som fick mig att hoppa till. Det var uttrycket "konkurrensstaten". Den statsvetenskapliga förklaringen är att alla nationer numera konkurrerar på en global marknad, och för sin egen överlevnads skull måste maximera sin tillväxt. Stater sköts som företag. Politikerna har därför övergivit ambitionen att bygga ett välfärdssamhälle vars mål är att medborgarna ska ha det bra. Fokus ligger istället på att få alla i arbete så snabbt som möjligt, oavsett förutsättningar. Inte oväntat skapar det här stress och psykisk ohälsa för många. Jag läser om den kopplingen i boken Præstationssamfundet av dansken Anders Petersen. Den rådande politiken i konkurrensstaten är nyliberalism (skattesänkningar, avregleringar och privatis...

Det är intressant hur helt vardagliga aktiviteter kan återspegla ens värderingar och egenskaper. Idag tog jag bussen de fem minuterna till Frölunda Torg på eftermiddagen. Jag hade ingen annan plan än att jag skulle köpa tandkräm och ta en cappuccino. Hela utflykten var för att motverka den uttråkning jag kände. Lite ensamhetskänslor hade jag också, oklart varför eftersom jag två dar i rad hade träffat folk. Jo, förresten - min man har varit bortrest i några dar. Inte konstigt om det känns lite ensamt då. Fast konstigt för mig, jag brukar alltid tycka att det är härligt att ha huset för mig själv. När jag kom till Frölunda Torg började jag med att fika. Det är en viktig aktivitet för mig, den får inte slarvas bort. Jag tog en cappuccino och en chokladcroissant och satte mig på uteserveringen. Det var nätt och jämt så varmt att det var behagligt att sitta där, halvmulet och blåsigt som det var. Jag hade tagit med mig en Terry Pratchett-bok för att läsa, men jag bestämde mig iställ...

För ett tag sen fick jag feedback om min blogg av en vän. Hon tyckte att jag inte skrev tillräckligt personligt. Att det blev lite stelt. Jag har tänkt på det en del sen dess. Om jag ska utgå från att hon har rätt så skyller jag nog på min akademiska bakgrund och min förkärlek för att läsa vetenskapliga rapporter och facklitteratur. Det sägs ju att det man läser färgar det man sen skriver. Och nu drar jag mig till minnes att när jag började blogga för ett halvår sen så var min högsta önskan att skriva en bra essä. Jag hade kollat in kurser om essäskrivande, och jag hittade litteratur om det. Fast sen har den önskan smält undan lite. Det beror nog på att jag har kommit på ett nytt bloggprojekt som jag ska sjösätta 2025 - min blogg om andlighet och religion. Jag föreställer mig att jag kommer att skriva ganska så personligt i den. Jag har nämligen tänkt rapportera om hur det känns i mig att försöka leva enligt olika religioner, en i taget. Fast min lite akademiska stil kanske följe...

"I stället för att leda en passiv läsare steg för steg genom en logisk och färdigtänkt ordning kräver essäisten en aktiv och koncentrerad läsare som färdas genom något som hela tiden omvandlas." - Emma Eldelin i en uppsats om essäistik. Jag funderar mycket på hur man skriver essäer just nu. Det är något jag strävar mot. Själva essäistiken är dock undanglidande. Vad är en essä? Egentligen? Någon skriver att det inte går att definiera. Tack för det. Emma Eldelin verkar dock vara något på spåren. Hon menar att en variant av essä är en vindlande vandring i skribentens tankespår medan hen associerar vilt. Låter spännande! Jag försökte i eftermiddags tänka ut en sån essä, men blev lite yr i huvudet. Kanske passar den stilen inte mig. I mitt sökande efter mer svar lånade jag till och med hem Göran Häggs gamla doktorsavhandling från 1978 om svenska essäer. En väldigt lärd lunta där citat på franska och tyska inte översätts, kanske i Montaignes efterföljd. Så mycket kloka...

"Det aktiva livet kan i själva verket vara det mest passiva av alla; man drivs helt enkelt framåt, förs, kastas omkring, förflyttas." (ur boken Brännpunkter av trappistmunken Thomas Merton, citerad i en essä av Thomas Sjödin i tidskriften Pilgrim ) Jag sökte bilder i mitt Google Foto med ordet "fåglar", som jag slumpat fram genom att peka på måfå i en bok. Jag hade, förvånande nog, inte speciellt mycket bilder på fåglar i min samling. Jag fastnade istället för en bild jag tagit med ICM-teknik (Intentional Camera Movement) på några blommor vi hade förra året i rabatten utanför ytterdörren. Varför detta foto dök upp när jag sökte på fåglar har jag svårt att komma på. Men det blev en bra illustration av citatet. Länkar Thomas Sjödins essä finns här på sidan 12-14 Bild eget foto

Jag har nog inte samma författaridoler som de flesta andra. För det första läser jag väldigt lite skönlitteratur. Nästan alla jag har pratat med menar skönlitteratur när de säger att de tycker om att läsa böcker. För mig är det inte så. Jag älskar böcker och vill omge mig med böcker. Om jag är orolig eller nedstämd så kan jag avhjälpa det med att gå in i ett antikvariat eller bibliotek. Bara doften av böcker gör mig på gott humör. Jag kan oftast inte låta bli att samla på mig en hög som ska följa med mig hem. Ibland köper jag böcker jag mer eller mindre vet att jag inte kommer att hinna läsa. Det är ju så härligt bara att äga böcker! Men det är inte romaner jag letar efter, det är facklitteratur. Det är underbart hur all världens kunskap kan finnas tillgänglig för mig i ett rum. Det är så det känns. Före internet surfade jag i bibliotekens kataloger. Jag hittade en referens i en bok jag läste, gick till katalogen - som då bestod av utdragbara lådor med kort - och letade upp nästa b...

I morse hade jag flera uppslag till vad jag skulle kunna skriva. Sen dess har jag läst en jätteintressant historisk essä av Maja Hagerman , varit ute och promenerat med ett par vänner i den kalla nordanvinden, tittat på ett avsnitt av "Downton Abbey" och druckit glögg, haft en lång diskussion om ditt och datt med min man och till sist för ovanlighetens skull pratat i telefon med äldste sonen - som bland annat rapporterade att han och hans fru numera har katt! Nu känner jag mig uppfylld av alla dessa saker och samtidigt oinspirerad att skriva. Det räcker liksom att leva livet idag, jag behöver inte dessutom skriva om det. Men jag sitter här pliktskyldigt ändå och skriver. Det är så man når framgång, sägs det. Det viktigaste är att infinna sig. "Showing up", som det heter på engelska. Jag är imponerad av mig själv. (Bilden speglar inte riktigt min uppgivna känsla, och jag har framför allt ingen katt. Det var Chat GPT som tyckte att det skulle vara med katter oc...

Igår var jag på Stadsbiblioteket. Jag passade på att låna en hel hög böcker som katalogiserats som "Essäer". Det var väldigt varierande typer av texter, måste jag säga. Jag är inte riktigt säker på att alla egentligen borde klassas som essäer, men de är inte skönlitterära i alla fall. En bok av Umberto Eco faller nog inom de vida ramarna för "creative non-fiction". En annan bok var Sigge Eklunds "Livets små njutningar: Somna med hund och 46 andra upplevelser som gör livet värt att leva". Jag hade varit lite nyfiken på den eftersom den tydligen har sågats av kritikerna. Det sämsta man kan säga om den är att den är ojämn. Många av de små betraktelserna är briljanta. Men andra verkar inte ha redigerats ordentligt, och då menar jag inte korrfel utan berättandet. Synd. Sigge Eklund är duktig med ord. En betraktelse slutar med att han känner att när han dricker en ouzo så har han "hela Medelhavet" i sin mun. Jag avskyr ouzo, men den skildringen gjor...