Ett år av skrivande

På Nordiska museet i Stockholm möts man av en jättestaty av Gustav Vasa i den enorma entréhallen. Det är Carl Milles som har gjort den, och hans fru som har färglagt den. Gustav Vasa symboliserade på tiden för museets tillkomst (det stod klart 1907) allt det man som svensk kunde vara stolt över. På sockeln står det "Warer Swenske". Det är ett citat från en dikt där svenskheten beskrivs som hjältemod i alla väder. Det där med det svenska hjältemodet har väl avklingat något idag. Men Gustav Vasa är till min förvåning med i årets julkalender. Han dyker upp av misstag när en sorts tidsmaskin används - och han är allt annat än hjältemodig. Han är rädd för danskar, hatar att åka skidor och smaskar i sig kopiösa mängder godis. Han blir ständigt uppläxad av den 11-åriga huvudpersonen Clint. Undrar vad nationalromantikerna 1907 skulle sagt om det. Kul ändå att Gusav Vasa fortfarande är en kändis femhundra år efter sitt trontillträde. Länk Dikten Varer svenske Bi...

Jag kör ner händerna i mina haydnfickor och härmar en som ser lugnt på världen. - Tomas Tranströmer, Allegro   Länk   Läs hela dikten här Bild   eget foto

Här kommer, dagen till ära, delar av dikten "November-rim". Den är skriven av svenskamerikanen Magnus Elmblad, som levde 1848-1888. Nu kommer hösten på riktigt allvar Och motar in både kor och kalvar Och gäss och grisar och andra djur, Som ha »en mera subtil natur». Det är ej gott just att springa naken, När snön i massor vräks ner från taken, När stormen ilar från topp till tå, Så att man knappt kan på benen stå. Och sticker solen ibland förstulet Sin nästipp ut ur det gråa skjulet, Där hon är bysatt till nästa vår, Så vimla vindar ur alla vrår - De gny från nordan, de gny från sunnan, Och ge sig hin på, att hon skall unnan. De skära tänder med ilskna skri, De vältra skyar med snöslask i. Då bleknar sol'n, och med sura miner Hon släpper ner sina sänggardiner. (...) Om blott John Ericssons solmaskin Had' något kvar i sitt magasin, Så kunde han åt den frusna skaran På halvbuteljer försälja varan Med god förtjänst; ty naturligtvis, När ma...

Det har varit frost ett par nätter. Natten till igår var det -2,9 grader i höjd med köksfönstret. Troligen kallare i marknivå. Vintern är på gång. I övergången mellan varm och kall årstid vill jag dela med mig av en dikt av skådespelaren och poeten Göran Hansson: När hjärtat fryser kallt Jag skymtar liv i den översnöade lövhögen med krattan fastfrusen i gräset. Jag skådar värme i den svartvita frostiga hagtornshäcken där istappar tvinnar sig fast i grenverket. – Och ändå är bara vintern nyligt kommen. Jag anar sol i de snörika, mörka orosmolnen där vinden bjuder kyla över handsklösa händer. Jag känner hetta runt den snötäckta stenen i trädgårdsbersån, där levande livet blev is i sin dvala. – Och ändå är bara vintern nyligt kommen. Det är gott att tänka varmt när hjärtat fryser kallt. Länk Dikter av Göran Hansson Bild fotograf: Svitlana Ivanova, Pexels

När jag och min musikaliske partner Björn träffades och började skapa våra låtar ihop var min äldste son Michael tillsammans med sin första flickvän Linda. De var båda aktiva på sajten Haket , och skrev mycket dikter där. I förra inlägget om våra låtar berättade jag om Andetag , en låt som bygger på en dikt av Linda. Nu kommer en låt som gjordes utifrån en text av min son. Michael hade skrivit en kärleksdikt som hette Höstängel till Linda. Den gick att sjunga nästan rakt av som den var. Det fanns till och med en färdig refräng. Det enda jag behövde göra för att få två fullständiga verser var att jag tog de första två raderna en gång till innan andra refrängen. Jag gjorde en liten ändring till, varför vet jag inte nu. Michael skrev "Du är en ängel". Det ändrade jag till "Du är min ängel". Idag tycker jag att det låter bättre med "en ängel". Då blir det en upprepning på två rader: Du är en ängel / Du är ett under. Alltså obestämd artikel två gånger...

Så drivs vi, vilsna själar, fram från lägerbål till lägerbål, vet ingenting om nästa rast och ingenting om resans mål -- vet, att här växlar natt och dag, tung kväll och väldig soluppgång, och att vår resa än syns kort och än för obarmhärtigt lång. - Karin Boye Länk Hela dikten Bild eget foto

Vi har nu hunnit till den tionde låten jag gjorde tillsammans med min dåvarande partner Björn år 2004. Det är för en gångs skull en låt där nån annan än vi själva har bidragit. Vid den här tiden var jag och Björn medlemmar på skrivarforumet Haket , som fanns online till ungefär 2017. Jag hade gått med för att min äldste son var med, och sen blev han ihop med en annan medlem där som kallade sig Andromeda. I verkligheten heter hon Linda. Både min son och hans flickvän var väldigt aktiva på Haket. De var unga, yrvakna poeter som skrev ganska spretigt. Och ibland alldeles lysande. Jag gick igenom Lindas dikter för att se om jag kunde hitta någon som kändes rätt för mig att göra en låt av. Jag hade ett pianokomp av Björn som inspiration. Jag hittade en som Linda hade kallat "Nyvaken i april". Jag frågade Linda om jag fick bearbeta hennes dikt, och hon svarade: "Du får göra vad du vill med den." I dikten förekom beskrivningen av att ta ett andetag och andas in liv...

Igår gick jag igenom en hög med gamla pianonoter som jag köpte på ett antikvariat för tio år sen. Jag hade insett att det var rätt mycket av noterna som jag aldrig kommer att spela och därför ska lägga ut på Tradera. Dessutom märkte jag att det var mycket som var trasigt. De noterna tänker jag längre fram använda till collage. Ett av nothäftena jag sparade är Land du välsignade . Jag är intresserad av kulturhistoria, och tycker det är kul att spela såna här högstämda gamla sånger som fanns runt mig när jag växte upp. Nyligen såg jag och min man filmen Fram för framgång från 1938. Där sjunger Jussi Björling Land du välsignade inför en publik på tiotusen personer. Det var tydligen han som populariserade sången, som nog skulle kunnat vara vår nationalsång ifall vi inte redan hade haft "Du gamla, du fria". Land, du välsignade, tag min sång! Gjut din ande i orden! Giv, att den ljuder fullkomnad en gång Sången om landet i Norden Sången om sjumila skogar och sjö Slä...

Igår skrev jag ett inlägg där jag menade att hösten har kommit eftersom nattemperaturen har sjunkit så mycket att jag behöver ta fram vintertäcket. Men SMHI har inte proklamerat höst än i Göteborg. För det krävs att dygnsmedeltemperaturen är under 10 grader fem dagar i rad. Och det får vi nog vänta ett tag till på. Det finns mängder av sätt att definiera årstider. Ett är att helt sonika säga att vissa månader så är det en viss årstid, punkt slut. I så fall blir det höst på måndag om en vecka, alltså 1 september. Skönt att vara förberedd! Man kan fråga sig varför vi så gärna vill dela in året i årstider överhuvudtaget. Vad har vi årstider till? Förutom för att kunna gnälla över att sommaren tagit slut eller att våren dröjer. För en jordbrukare så är det väl viktigt att veta när det är dags att så och när skörden förväntas infalla, så hen kan planera sin tid efter det och inte blir tagen på sängen. Men vi är inte många som odlar säd nuförtiden. Det mesta gör vi inomhus och det ka...

Jag 2015 Jag har en låt bland mina favoriter på Spotify som jag gillar jättemycket. Det finns två anledningar. Den första är att den är väldigt lågmäld musikaliskt sett. Sidsel Endresen som sjunger gör det halvt viskande väldigt nära micken, det blir nästan ASMR (trenden med mysiga små ljud som ger vällustrysningar). Den andra anledningen är texten. Hela låten heter Try , och det är ett ord som återkommer i ett omkväde i slutet av varje vers. Resten av texten handlar om att vara nyfiken och fortsätta ta chanser i livet. Vad kan man göra mer än att försöka? Yoda säger visserligen i en av Star Wars-filmerna ( The Empire Strikes Back ): "Do or do not. There is no try." Det ska väl spegla en sorts kampsportsinställnig där man gör saker med fullständig övertygelse. Man kan liksom inte tveka när man ska slå sönder en tegelsten med handen. Men att för övrigt i livet inte kräva mer av sig själv än att försöka, det är sympatiskt. Alla har vi hårda kritiker inom oss som klagar ...

När min dörr är stängd och min lampa släckt och jag sitter svept i skymningens andedräkt, då känner jag runt omkring mig röras grenar, ett träds grenar. I mitt rum, där ingen annan bor, breder trädet ut en skugga så mjuk som flor. Det lever tyst, det växer väl, det blir vad en okänd menar. Någon andemakt, någon hemlig makt har i trädets gömda rötter sin vilja lagt. Jag är rädd ibland och frågar ängsligt: Är vi så säkert vänner? Men det lever lugnt, och det växer still, och jag vet inte vart det strävar och vart det vill. Det är ljuvt och trolskt att bo så nära en som man inte känner… - Karin Boye, ur Gömda land (1924) Bilder 1. träd på Österlen, eget foto 2. vårt päronträd, eget foto

Min håg må likna en kristall, en klar kristall förutan fläck, ett stänk ifrån ett vattenfall, en våg utav en silverbäck, en diamant så underbar med vattengenomskinligt sken, som luftens rymder ljus och klar och såsom snön på bergen ren, begärfri, sorgfri, öppen, mild och kärleksfull mot världen all, den spegellugna källans bild, klar som demant och som kristall! - Karin Boye Fotnot ”Demant” är ett poetiskt ord för diamant Källa Länk - Boyes handskrivna dikt avfotograferad (Se sidan 12) Bild eget foto, Gnejs

Din värme, din mjuka värme ber jag om, som strömmade långt innan mänskan på jorden kom. I urskogsgömmenas duniga fågelnästen bar samma skyddande värme livets fästen. - Karin Boye Mitt i centrala Göteborg ligger ett stort fjärrvärmeverk med plåtfastader och skorstenar som det ryker ur. Det är en av de fascinerande sakerna med Göteborg: Stan är en blandning av bostäder, kontor, nöjeslokaler och industriell verksamhet huller om buller. Det syns inte någon sammanhållande estetisk tanke, saker och ting tycks ha placerat ut av ett lekande barn. Strax intill fjärrvärmeverket finns bland annat en ny skyskrapa med hotell, ett befästningsverk från 1600-talet, diverse mysiga restauranger, ett torg där körsbärsträden blommar intensivt varje vår, och så Stena Lines stora Danmnarksterminal. Typiskt Göteborg. Vårt hus värms upp av vatten från just den här anläggningen. Själv har jag svårt att förstå hur värmen kan behållas i ledningarna den dryga milen hem till oss. Faktum är att om...

Och vi väntar, väntar på ljudet av fallande is utav solen förvandlad till vatten. Och blåser oss varma i själen av tanken att våren med vindarna kommer till slut. Jo, vi väntar. Vi väntar på ljuset som rider vart år över landskap där tiden stått stilla. Där våra mörkgråa sinnen förvandlas till minnen och dagar allt längre som sprudlar av liv. Men vi väntar Vi väntar oss det mesta. Väntar på det, på det vi är vana att Vänta. Länkar Dikter av Göran Hansson Göran Hansson på Wikipedia Bild eget foto

På sorggemakets svarta sammet En solglimt faller från gardin, I sneda strimman dansar dammet Som pärlorna i ett glas vin. Jag har slumpat fram både bilden och dikten. Det kan uppstå intressanta tankar och känslor av kombinationen. Vad tänker du? Fundera innan du läser vidare... Bilden kommer från den tid när jag lekte med en app som skapade fraktaler. Jag kunde sitta i timmar och intresserat följa de mönster som dök upp när jag zoomade in eller ut. Jag tyckte just den här fraktalbilden såg ut som "svarta diamanter på sammet". För att få fram en dikt googlade jag på de orden, och hamnade efter några klick på Carl Snoilskys dikt "Christina". Det är Gustav II Adolf som ligger i sorggemaket, och med det börjar en hyllningsdikt till hans dotter som alltså blev drottning Kristina. Snoilsky följer henne genom livet tills hon själv dör. Det är en typsikt högstämd 1800-talsdikt med kärlek både till fosterlandet och kungligheter. Tänker du annorlunda nu när...

"Poesin handlar om ett slags mellanrum, om tiden före tiden och om tiden efter tiden, kanske om dramat mellan intet och ingenting." - Jaques Werup, Du har funnits här: Poesi på liv och död Jag kommer att tänka på Johannesevangeliet i Bibeln: "I begynnelsen var Ordet, och Ordet var hos Gud, och Ordet var Gud." Lägg ihop det med skapeleseberättelsen, så kanske du får det som Jaques Werup menar. Werup skriver även så här lite senare i sin bok: "Poesi handlar om livskänslan, om frågorna som återstår när de flesta professionella utredningar har gjorts. När Gud är avsatt, skapelsens gåta löst och universum exploaterat, och vi ändå har en känsla av att ingenting veta." Jag läser inte så mycket poesi som jag kanske borde. Bild eget foto