Människan behöver leka

Det finns många kloka personer som har sagt att vi människor behöver leka för att må bra. Kulturhistorikern Johan Huizinga myntade 1938 begreppet homo ludens, den lekande människan, och menade att vår förmåga att leka har format oss som kulturvarelser. Vad är t.ex. teater om inte lek? Och musik har säkert uppstått som en lek med föremål som skapar ljud. Men Huizinga menar att även sånt som språk har skapats genom lek.

Det pratas i samtiden ofta om att vi ska ta hand om vårt inre barn. Barnets öppenhet mot omvärlden, och förmåga att tjusas av livet, ses som något att eftersträva. Den känsla som är mest inne hos positivitetsforskarna är "awe" - en häpen förundran. Det sägs att om man ser till att man får uppleva det varje dag så blir man mentalt friskare. Jag tror att det är ett sätt att koppla in sig på sitt inre barn, för barn häpnar ju över de mest vardagliga saker. En myra, en skugga, ljudet av badkarsavloppet.

Det mest harmoniska livet är ett kretslopp mellan vila och lek, hävdar sociologen Martha Beck. När man har fått nog av det ena så får man lust att uppleva det andra. Detta ska enligt Beck vara det naturliga tillståndet för oss människor - det finns en rytm man kan upptäcka inom sig.

Här kommer ett förslag för att utforska den rytmen:

Lägg dig eller sätt dig och vila. Gör ingenting. Inte förrän du får lust att utforska nåt eller uppleva nåt eller göra nåt som lockar dig. (Det får inte vara nåt du "borde" göra, du ska ha lust att göra det.)

Gör den där grejen du fick lust till. Håll på tills du tröttnar. Då vilar du igen.

Håll på med denna växelverkan så länge du har möjlighet. Tanken är att du ska återfå lyhördheten för vad som är bra för dig. Kanske kan man säga att du på kuppen tar hand om ditt inre barn.

Länkar
Homo ludens
Awe
Martha Beck

Bild
Microsoft Copilot