Ett år av skrivande

Jag har på sistone upptäckt bell hooks. Hon var en feministikon som förde upp svarta kvinnors erfarenheter på agendan. Hon skrev mängder av böcker. En handlar om kärlek. Jag kan rekommendera den, hon har intressanta infallsvinklar. Det finns ett helt avsnitt av podden Filosofiska rummet som tar avstamp i boken. I en intervju från 2002 på YouTube gör hon mig avundsjuk genom att berätta att hon läser en fackbok om dagen! Plus en eller två kriminalromaner! Hur i hela friden hann hon med? Klippet är från programserien Freedom of Speech . Hon förutsäger där, alltså 2002, att det amerikanska samhället kommer att bli mer förtryckande och negativt till att höra sanningen. Det har ju besannats nu, i kvadrat. Hon var en visionär. Hoppas hon får rätt även i positiva förutsägelser. Länkar - bell hooks bok Allt om kärlek - Filosofiska rummet om bell hooks - Intervju med bell hooks 2002 Bild Wikimedia

Jag lussade under hela min uppväxt, från att jag var fem år tills jag var sjutton. Sen blev det väl några lussemorgnar hemma när jag hade små barn. Numera lussar jag inte, men jag försöker varje år se till att jag får se ett Luciatåg. Gärna live, men om inte det går så tittar jag på SVT:s sändning. Jag blir alltid rörd. Den första text jag lärde mig till Luciasången trodde jag länge var den enda som existerade. Det var den som börjar så här: Natten går tunga fjät runt gård och stuva Kring jord som sol'n förlät skuggorna ruva Fullt av ålderdomliga ord. Jag minns att jag frågade mamma vad de betydde. Men texten är inte så gammal som det verkar. Författaren hette Arvid Rosén, och han skrev medvetet en text som skulle låta gammaldags fast året var 1928. Visserligen nästan för hundra år sen vid det här laget, men man sa inte "stuva" istället för "stuga" eller "förlät" istället för "glömde" ens då. Så småningom upptäckte jag att värl...

Idag fick jag en riktig tegelsten på 983 sidor med posten: Simone de Beauvoirs Det andra könet . Jag köpte den när jag insåg häromveckan att jag aldrig har läst den. Med tanke på omfånget är det ganska troligt att jag aldrig heller kommer att kunna säga "den har jag läst" och tala sanning. Men nu har jag den i alla fall. Jag slog upp den och läste lite här och där på måfå. Beauvoir är väldigt skarp i sin analys av kvinnors villkor. Och grundlig. Den vållade stor debatt när den kom ut 1949 och påven förbjöd den. Bara det gör det ju värt att skaffa den. Ett grundläggande påstående i boken, vilket blev ett bevingat ord, lyder: "Man föds inte till kvinna, man blir det". Med det menar Beauvoir att det som förknippas med kvinnlighet inte har någonting med äggstockar, livmoder eller något annat medfött medicinskt särdrag att göra. Det som gör att man kallas kvinna är i stället de beteenden, åsikter och intressen som man lägger sig till med på grund av att man uppfost...

"Så kom det sig att det fram mot slutet av sjuttonhundratalet inträdde en förändring, som jag, om jag skulle skriva om historien, skulle beskriva utförligare och anse viktigare än korstågen och Rosornas krig. Medelklasskvinnan började skriva." - Virginia Woolf Virginia Woolf beskriver i sitt klassiska verk Ett eget rum hur det en gång i tiden var väldigt svårt för kvinnor att ägna sig åt att skriva. Dels hade de inte så mycket möjlighet till det, för bland annat var de knappt skrivkunniga, dels blev de förlöjligade om de försökte sig på det - och dels, enligt Woolf, var de så bittra av sin låga status att det påverkade deras litterära uttryck negativt. En författare var en man förr i världen. Skrivande kvinnor var något märkvärdigt. Nu har det här svängt. År 2023 meddelades det i pressen att på amerikansk marknad är det nu fler kvinnor än män som har skrivit de sålda böckerna. Om man tittar på svenska topplistor så ligger det kvinnliga författare bakom 58 % av de ...

"Why bother with all the history books, when their authors – being men who are envious of women’s worthy deeds – do not talk about women’s noble actions, but instead consign them to silence?" – Lucrezia Marinella, 1601 Det finns ett märkligt historiskt faktum: Många framstående kvinnor har uppträtt i förgångna tider, blivit berömda och beundrade under sin egen tid - men senare "glömts bort". Jag skriver det inom citationstecken, för inte kan så många kvinnor av misstag glömts bort? Det måste givetvis handla om systematisk bortrensning ur historien. Första gången jag blev medveten om det här var när jag skaffade en bok av den australiska feministen Germaine Greer, "Hinderloppet: Kvinnans väg genom konsten". Det är ett imponerande verk där massor av kvinnliga konstnärer under hundratals år räknas upp. Många av dem var väldigt kända under sin tid, visade det sig! (Artemesia Gentileschi brukar för all del lyftas fram när man läser konsthistoria. M...