Ett år av skrivande

"Vila är inte en svaghet. Det är en styrka." - Regina Zona Bild eget foto

"Människor behandlar en inte illa för att man förtjänar det, utan för att de är sådana som behandlar andra illa." - Peter Breggin Bild pumpakonst av Kit Nilsson, eget foto

"Vi har alla hört att det outforskade livet inte är värt att leva, men fundera även på att det olevda livet inte är värt att utforska." - Julia Cameron Meningen ovan syftar på ett ofta citerat uttalande av Sokrates. Han ansåg att det inte är värt att leva om man inte reflekterar över sitt liv. Vad Julia Cameron har att säga om det är väl att funderingarna kan gå för långt. Vi behöver även uppleva saker. Julia Cameron skrev det här i sin bok The Artist's Way på 1990-talet. I våra dagar tävlar vi på sociala medier om att "fånga dagen" och reflekterar kanske för lite? Att hitta den gyllene medelvägen är nog bäst. Och då hamnar vi på den som lanserade den iden, nämligen Sokrates elevs elev Aristoteles. De gamla grekerna håller än i dag. Bild eget foto

Det finns en dag som heter Chokladbollens dag. Den var den 11 maj, läser jag på internet. Jag brukar aldrig lägga märke till den, för jag äter chokladbollar rätt ofta. Det är enligt mig den bästa kompanjonen till en kopp kaffe. Jag har koll på hur chokladbollarna smakar på olika caféer - vilka ställen som har goda resp. mindre goda. Espresso House lyckas inte leva upp till mina förväntningar. På Frölunda Torg i Göteborg finns ett ställe som heter Adams café. Det har stora, jättegoda chokladbollar! När jag först flyttade till Västra Frölunda tillbringade jag många eftermiddagar med en liten latte och en chokladboll där. Jag äter chokladbollen långsamt, med sked - en bit i taget och en klunk kaffe i taget. På så sätt kan bollen räcka ett par kapitel i en medhavd bok. När jag i 20-årsåldern utbildade mig till tågmästare hade vi en varuautomat i korridoren utanför kurslokalen i Hagalund. Jag köpte en chokladboll varje rast, dag efter dag. På den tiden var jag jättesmal och kunde ät...

Jag tog del av en diskussion på Facebook idag. Det gällde den senaste översättningen av Tolkiens Sagan om ringen . Ursprungligen översatte Åke Ohlmarks den, och han la till Tolkiens förtret till en massa egna saker. Tolkien, som förstod svenska tillräckligt bra för att läsa översättningen när den kom ut, blev så arg att han skrev en lång instruktion om hur hans böcker hädanefter skulle översättas. För drygt tjugo år sen fick Erik Andersson i uppdrag att göra en ny översättning som följde Tolkiens anvisningar. Resultatet blev något som är mer likt originalet men som många svenska fans avskyr. Jag tror de avskyr det av den enda anledningen att de är vana vid den gamla översättningen. (Se dock länken nedan för en annan förklaring.) Åke Ohlmarks tog sig till att "förbättra" Tolkiens prosa genom att lägga till en massa språkliga utbroderingar som gjorde texten mer lyrisk och sagobetonad. De som älskar och försvarar Åke Ohlmarks översättning framför Erik Anderssons säger indi...

"You do not become good by trying to be good, but by finding the goodness that is already within you, and allowing that goodness to emerge." - Eckart Tolle Bild eget foto

Idag är det Handduksdagen. Det är inte som med Kanelbullens dag, att man ska köpa en kanelbulle, eller i det här fallet en handduk. Nej, det är mycket mer komplicerat än så. Det man firar är Douglas Adams, som skrev Liftarens guide till galaxen . Det är en bok som fick fyra uppföljare och som kom ut på 1980- och 90-talen. Engelsk humor i science fiction-miljö. Kultförklarad. Jag läste varje ny del ivrigt när de kom ut. I böckerna förekommer rymdresenärer som liftar. De har alltid en handduk med sig, och den har många användningsområden. Ett är att ge näring i nödsituationer - den blir nämligen med tiden ingrodd av allehanda substanser. Ett uttryck som används är "Den killen vet var han har sin handduk", vilket betyder att det är en person som är smart och har koll på saker och ting. När Douglas Adams plötsligt dog av en hjärtinfarkt vid 49 års ålder blev alla fans, inklusive jag, chockade. Det var alldeles för tidigt! Vi hade ju hoppats på mer galna äventyr av hans pe...

Här fortsätter min berättelse om de låtar jag skrev 2004-2011 tillsammans med min partner Björn i duon The Mood Elevators . Jag tar inte låtarna i den ordningen de kommer på vårt album, utan i den ordning de tillkom. Dagens låt heter på albumet Away From Darkness (Light) . Jag stred länge för att den skulle heta "I Give You Light", medan Björn tyckte "Away From Darkness". Resultatet blev en kompromiss. Jag har dock alltid svårt att komma ihåg att den inte heter bara "Light". Vårt samarbete var fortfarande i startgroparna. Vi hade inte heller hunnit bli ett par. Björn skickade mig en låt, som vanligt instrumental, som han hade gjort tidigare. Den hade två avdelningar - en lite tom och dyster och en som var mer positiv, i alla fall så som jag uppfattade den. Åtta år tidigare hade jag till ett funkmetalband som jag var med i skrivit en text som jag plockade in på det dystra avsnittet. Jag var väldigt experimentell i mitt skrivande med det gamla bandet,...

"Den grundläggande orsaken till problemet är att i den moderna världen är de dumma tvärsäkra medan de intelligenta är fulla av tvivel." Så här skrev den brittiske filosofen och pacifisten Bertrand Russell 1933 i sin text Dumhetens seger . Han tänkte då främst på den fascism som växte fram i Tyskland och andra europeiska länder. Han menade att tidigare i historien hade stora tänkare kunnat enas och därigenom påverkade de världens politik. Men i moderniteten är det de råa och dumma människorna som får genomslag. Vi vet ju nu i efterskott att det blev ett världskrig några år efter att Russell hade skrivit sin text. Det är lite sorgligt att läsa slutet av Russells text i dessa dagar. Han satte nämligen sitt hopp till USA, eftersom han ansåg att det var där demokratins ideal var mest levande. Det var då det. Nu undrar vi alla hur långt dumheten ska föra landet - och på kuppen världen. Länk Texten Dumhetens seger Bild officiellt installationsfoto fotograf: Daniel...

"I think that progress is not possible without deviation. And I think that it is important that people are aware of some of the creative ways in which some of their fellow men are deviating from the norm. Because in some instances they might find these deviations inspiring and might suggest further deviation, which might cause progress." - Frank Zappa Det är intressant att tänka att alla framteg i mänsklighetens historia har haft sin grund i att någon har avvikit från normen. Det kan vara en liten avvikelse som nästan inte märks, eller det kan vara en avvikelse som får andra att storkna. Och allt därimellan. Jag har alltid haft lust att avvika från normen, och ofta känt mig som en outsider. Men när jag i fyrtioårsåldern blev tjänsteman i offentlig sektor dök det inom mig upp en ny, dittills okänd sida - en som ville att jag skulle hålla mig på mattan, inte sticka ut. Det sammanföll med att jag för första gången i mitt liv hade ett "åtta till fem"-jobb. Unde...

Jag träffade på en filosof när jag var trettio år. Han låg orakad och bakfull på en soffa i lokalen för de filmöversättare jag just höll på att lära känna i och med att jag höll på att lära mig deras yrke. Filosofen i fråga var filmöversättare även han, och han hade sovit över i lokalen efter en sen kväll på stan. Jag var en nervös perfektionist som bröt ihop då och då av känslan att jag inte platsade bland de här smarta översättarna, och åsynen av den yrvakna filosofen lugnade mig en hel del. Det fanns tydligen drag av mänsklighet även i denna språklighetens högborg. Ännu bättre blev det när filosofen senare höll en kort lektion för mig om det taoistiska begreppet wu wei. Han introducerade det för mig eftersom han tyckte att jag behövde koppla av lite. Wu wei, förklarade han, innebär att handla genom icke-handling. Det är att utöva sin makt att låta de saker hända som ändå är på väg att hända. Man avstår från att försöka tvinga saker och ting att bli på ett visst sätt, och ersät...

"Det är inte den som av andra tros vara lycklig som är det, utan den som själv tror sig vara det." - Montaigne Bild eget foto

På mitt skrivbord står en keramikskål full med USB-minnen. Den har stått där i minst fem år, och jag har ändå aldrig haft ett USB-minne snabbt till hands när jag behövt ett. Det är nämligen så att jag inte har vetat hur stora de är och vad som eventuellt finns på dem. Idag bestämde jag mig för att en gång för alla ta reda på hur det stod till. Det började bra. Jag hittade flera USB-minnen som var tomma. Jag band presentsnören i dem och skrev "tomt" på. Jag upptäckte samtidigt att det faktiskt stod hur stor lagringskapaciteten var på flera stycken. Det här blir lätt, tänkte jag. Sen kom jag till de riktigt stora minnena med foton från ett decennium… De här fotona hade blivit nedladdade när jag separerade från mitt ex. Vi hade en lagringsenhet som tog automatisk backup från alla datorer, iPads och telefoner vi hade hemma. På USB-minnena låg nu ett par ytterst komplicerade mappsystem där samma foton kunde dyka upp i flera olika sammanhang. Först tänkte jag att den japans...

"Många diktare är inte poeter, av samma anledning som många fromma människor inte är helgon: de lyckas aldrig vara sig själva. De kommer sig aldrig för med att bli den speciella poet eller speciella munk som Gud ämnat dem till. De blir aldrig den person eller den artist som alla omständigheter i just deras liv tycks antyda." - Thomas Merton Idag fyller jag år. Jag har firat min födelsedag på bästa sätt: Genom att vistas på ett bibliotek i flera timmar. Jag älskar att strosa runt bland hyllorna, ta ut en eller annan bok som tycks tala till mig, slå upp den och läsa lite, sätta tillbaka den och strosa vidare. Idag stötte jag på en bok av den amerikanska trappistmunken Thomas Merton. Jag har hört hans namn förut men inte läst något av honom. Hans bok Vägen till kontemplation föll upp mitt i kapitlet "Integritet". Jag läste det med stort intresse. Merton menar att vi alla är ämnade för något speciellt. Vi kan inte härma någon annan framgångsrik eller helig per...

I början av hösten 2004 skickade min dejt Björn en låt till mig som han hade gjort. Den var helt instrumental, liksom alla hans låtar. Vi hade under dejten pratat om att jag kanske kunde sjunga på nån av dem. Jag hade ju haft flera olika band förut och skrivit låtar till två av dem och jag var sångerska. Så kanske kunde vi förena vår kreativitet till nåt kul. När låten kom insåg jag att det inte riktigt var min stil. Det var nåt technoaktigt, och jag var mycket mer åt jazz- och soulhållet. Men jag längtade efter att få göra musik igen. Det var nästan tio år sen mitt senaste band hade splittrats under buller och bång. Jag var redo att ta mig an nästan vad som helst för att få skapa och sjunga. Björns låt innehöll loopar med syntetisk sång och jag tyckte mig höra ord, fast det inte egentligen fanns några. "Stopp" och "vila" var de mest framträdande. Melodislingor fanns också, spelade av olika digitala instrument. Jag satte mig för att skriva en text till de melod...

"Jag saknar när drömmarna var omöjliga, när man slapp leva upp till dem." - Sigge Eklund I början av 1990-talet hade jag slutat fantisera. Jag var deprimerad och desillusionerad angående scientologin som jag satsat så mycket på. Innan dess hade jag ända sen jag var barn haft en stund innan jag somnade då jag föreställde mig alternativa verkligheter, mer eller mindre möjliga att förverkliga. När jag var i 20-årsåldern började jag till exempel drömma om att en dag skaffa ett hus i Italien. Det var en härlig dröm som gjorde mig glad. Det viktiga var inte att förverkliga drömmarna. Det viktiga var förmågan att överhuvudtaget föreställa sig något som var annorlunda. Vissa av mina fantasier utspelade sig på andra planeter, inspirerade av science fiction. Andra kunde handla om fantastiska platser i naturen eller hus bara miljardärer kunde skaffa sig. Idag finns det tusentals coacher och böcker som lovar dig att du ska kunna förverkliga dina drömmar. Det har i princip blivit...

"Den som tror att äventyr är farliga borde prova rutin: den är dödlig." - Paulo Coelho Jag har just kommit hem från en resa. Jag har inte varit särskilt långt borta; bara i Uppsala. Restiden från Göteborgs centralstation är ungefär fem timmar. Jag har varit i Uppsala ganska många gånger, men det märkliga är att jag aldrig har utforskat staden. Den här gången gjorde jag det. Jag upptäckte att jag tyckte om stan. Det var kul att komma iväg och se saker jag inte är bekant med, för jag har varit lite trött på alla rutiner på sistone. Och kanske kan man dö av uttråkning om rutinerna aldrig bryts. Det verkar dock som om tre dagar hemifrån räcker för min del, för idag var det väldigt skönt att komma hem till just rutinerna. Min egen säng, mitt eget badrum (nåja, min mans också, men ni fattar). I morgon planerar jag att göra ingenting. Lång frukost på sängen. Vilken lyx! Jag behöver inte ta på mig ytterkläder och gå en kilometer till närmaste öppna café på morgonen för att ...

På bilden står jag framför entrén till byggnaden där Uppsala universitets aula finns. Ovanför porten finns devisen "Tänka fritt är stort men tänka rätt är större". Det är ett citat av Thomas Thorild från 1794 som har stötts och blötts i alla tider. Just denna tid tycker jag man kan se det som en kommentar till alla konstigheter som kommer från Donald Trump. Jag tror han tänker väldigt fritt. När man tar del av hans uttalanden känns det som om han alltid säger precis vad som faller honom in. Som lösa associationer. Att "tänka rätt" skulle i detta sammanhang kunna vara att istället utgå från fakta och använda logik. Åtminstone om ens jobb är att styra ett land. Länk Försök till utredning av citatet på Faktoider Bild fotograf Jörgen Nilsson

"Our brains evolved to function in a messy world, and sometimes when we insist on thinking in neat, orderly ways, we're really holding back our minds from doing what they do best." - Boken "A perfect mess"

"Den som vill försöka bli lycklig skall inte lägga an på att öka sina tillgångar utan på att begränsa sina krav." - Platon Jag håller med Platon. Men just idag, efter att ha åkt buss, spårvagn, tåg och buss igen och vandrat runt i Uppsala i vad som förvånande nog var sommarvärme, så hade jag, om inte ett krav på tillvaron, så i alla fall en stark önskan: En kall öl och grillat lamm med tsatsiki. Varken jag eller mitt resesällskap känner till Uppsala särskilt bra. Vi bara gick gatan fram, och där låg den. En restaurang precis invid Fyrisån som hette Tsatsiki. Vi gick genast in på uteserveringen. En kvart senare var jag lycklig. Platon i all ära, men ibland får man det man vill ha istället för att lära sig av livets hårda skola. Bild eget foto i lyckans stund

”Sjömannen ber inte om medvind, han lär sig segla.” - Gustaf Lindborg (1875-1927) Jag tror jag har lärt mig segla på livets hav någorlunda bra efter att ha levat i 65 år. Jag var inte så bra på det när jag var yngre, även om jag ville tro det. Kanske ska man därför välkomna åldrandet. För det innebär att man blir bättre på det här med livet. Beroende på vilket håll vinden blåser från så ställer man seglen olika. Det är rätt fantastiskt att man kan använda nästan alla sorters vindar till att komma dit man vill. Medvind är på det hela taget ofta ganska bökigt. Man kanske inte precis vill ha rak motvind, men från ena sidan kan den ge ganska bra fart. Ibland kommer det en Stenafärja när man är ute med sin lilla båt. Det kan till och med komma två stycken på en gång. Då gäller det att hålla undan. Jag är inte helt säker på vad det betyder i analogin med livets hav. Men lite framförhållning är aldrig fel, även om det inte hjälper i alla lägen. Bild fotograf Jörgen Nilsson

Jag önskar att jag var en person som älskade grönt te, för då skulle jag köpa en japansk liten tekanna med handtag på sidan och pyttesmå tekoppar. Men det är bortkastade pengar, för jag skulle tröttna efter några dagar. Anledningen till att jag önskar det här är att jag såg en dokumentär på UR Play igår och blev inspirerad. Man fick följa Mohei Honda, som är en relativt ung teodlare i tredje generationen och tillika temästare. Han är besviken på det moderna Japan där folk dricker allt mindre te. Och dricker man te så är det ofta industriframställt i PET-flaskor. Mohei vill se en återgång till de gamla idealen där man vördar naturen och det enkla livet. Han bestiger Fuji då och då när han behöver tänka, och jag tror nog att han tycker att berget är levande. Han leder givetvis teceremonier. Han berättar att han erbjuder en snabbvariant. Den är för dem som kommer som turister, och inte har tid med den annars obligatoriska reningsceremonin dagen före. I Japan har man förr tagit ted...

Sommaren 2004 mailade jag en massa killar på en dejtingsajt som heter Mötesplatsen. Jag skulle börja plugga i Stockholm under hösten, och jag letade efter killar som bodde där. Jag filtrerade fram killar i ett lämpligt åldersspann (minns inte vilket nu, men själv var jag 45 år), och som hade musik som intresse. Eftersom jag inte tycker om att dra ut på saker skickade jag mail till 33 killar på en gång. Låter kanske lite intensivt, men sån är jag. Och så skulle jag åka upp till stan några dar, och ville försäkra mig om att jag fick till några dejter. Sju killar nappade. Jag träffade tre av dem. En av dem jag träffade var en hobbymusiker som hette Björn. Han hade suttit i åratal framför datorn och gjort midi-musik och hade hundratals, om inte tusentals, låtar på hårddisken. Vi bestämde att han skulle skicka några låtar till mig. Kanske kunde vi skapa nåt tillsammans. Tycke uppstod, kan man sammanfatta det som. Vi gjorde massor av låtar ihop. Och vi blev ett par på kuppen. Vi var ...

Idag vill jag ställa två citat mot varandra. Ämnet är mental ohälsa, och mina egna funderingar kommer ur att 1,2 miljoner svenskar äter antidepressiva. Ordningen på citaten är betydelsefull, det har jag lärt mig i retoriken. Det som kommer sist kan tolkas av läsaren som det mest viktiga, det som kommer med facit. Jag kan inte riktigt välja. Men jag börjar med det jag läste häromdagen. Citatet kommer från en artikel i en antologi som handlar om nyliberalism. Forskaren som skriver just det här kapitlet heter Kerstin Sandell och är sociolog. Hon har intervjuat ett antal personer som har ätit antidepressiv medicin under en tid efter att ha fått diagnosen depression. De flesta verkar nöjda med att medicinen kan få dem att fungera. Sandell försöker förgäves i sina intervjusvar hitta något som tyder på att intervjupersonerna tycker att det är ett omänskligt samhälle där så många blir sjuka och måste äta psykofarmaka för att fungera. Men materialet innehåller inga såna åsikter, trots a...

Idag tog de sista fågelfröna slut i fågelmataren. Den har suttit uppe i päronträdet sen i höstas. Jag och min man har glatt oss åt småfåglarna som har kommit dit. De är ett mysigt sällskap och ett samtalsämne under vintern när det är som tristast. I takt med att vårvärmen har brett ut sig har det skett en avsevärd minskning av antalet fåglar. De har väl annat för sig nu än att visa upp sig i vårt köksfönster. De här arterna brukar ändå dyka upp: Steglits, pilfink, grönfink, talgoxe, större hackspett, blåmes, nötväcka och nån enstaka koltrast. Och så ett par ringduvor som går på marken och pickar efter det de andra fåglarna spiller. Under matningssäsongen har vi även haft påhälsning av grönsiskor (i mängd!), stenknäck, rödstjärt, rödhake (vanlig under vintern men syns inte längre till) och domherrar. Skator kommer då och då, men vi vill att de håller sig borta för de äter för glupskt och skrämmer bort andra fåglar. Häromdagen landade en gråtrut på vår lilla gräsplätt. Det är ingen sälls...

När jag var scientolog lärde jag mig att psykiatrin ledde en sammansvärjning som var ute efter att förslava mänskligheten. I min uppfattning spridde det här sig till all läkarvetenskap. Att föda barn var för mig ett stort trauma, inte bara pga förlossningssmärtorna; jag var livrädd för att befinna mig på ett sjukhus. Jag gick inte till tandläkaren på den här tiden. Det orsakade så småningom en rutten tand som fick dras ut. Med tanke på min rädsla för psykiatrin var det ett väldigt stort steg för mig att söka hjälp för ångest och depression vid en total kollaps 1996. Vid det laget hade jag visserligen "avprogrammerats" från min tro på scientologin, men när jag satt med min första burk antidepressiv medicin i handen var jag jätteorolig över vilken effekt den skulle ha på mig. Det gick dock bra, och sen dess har jag ätit fyra olika sorters psykofarmaka. En av dem har jag nu tagit i nästan trettio år. Jag har tyckt att jag var lyckligt lottad som fick en så bra medicin. De...

"Stegvis blir de möjliga förändringarna i en text mindre och mindre, färre och färre. Långsamt håller berättelsen på att fixera sig och förverkligas. Den blir bättre än vad vi själva är, eftersom vi kommer till den igen och igen, dag efter dag, vi möter den med olika humör, med skiftande temperament och tålamod. Alla våra jag får en möjlighet att ta sig an texten och säga sitt." - Christoffer Carlsson, tidningen Skriva Christoffer Carlsson talar om att redigera manuset till en roman, men det kan egentligen handla om vilken text som helst, bara man ger den tid. Tid och eftertanke. Och så behöver man pröva olika varianter av att få en viss sak sagt. Ungefär som när man provar nya glasögonbågar hos opikern. Bågarna ska passa mig. Meningen jag jobbar med ska passa in i textens helhet. Ibland när jag provar olika sätt att få sagt nåt så upptäcker jag att det bästa kan vara att stryka ett helt sjok. Jag kan ha gjort en utvikning som först verkade intressant, men som i själ...

"För den som fascineras av vetandets äventyr ligger det nära till hands att finna tillvarons mening just i detta: meningen är att universum blir medvetet om sig självt, utforskar sig självt." - Peter Nilson, Stjärnvägar Bild havstulpaner på båtskrov, eget foto

Igår såg jag en svensk film på SVT Play, Buss till Italien från 2005. (Regi Daniel Lind Lagerlöf, manus Malin Lagerlöf.) Den handlar om en kör som åker till Italien för att ha konsert. Under resan får vi se körmedlemmarna tappa masken på olika, ofta lite komiska, sätt. Allt är fint regisserat och känns äkta. Recensenterna är inte överens om vad filmen handlar om och huruvida den är bra. Jag tycker att dess främsta ärende är att visa upp mänskliga brister. Och det lyckas den väldigt bra med. Jag fick, kanske lite paradoxalt, en varm känsla inombords av att se den. När jag såg filmen var jag kanske extra mottaglig. Jag hade strax innan lyssnat på en podcast om psykisk ohälsa, diagnoser och medicinering. I avsnittet berättades det att psykiatrins "diagnosbibel" DSM har svällt så att den numera omfattar sånt som är normalt mänskligt lidande. Podcasten fick mig att fundera över min egen psykiska hälsa. Jag har alltid haft en känsla av att vara annorlunda, trasig. Det f...

"Att arbeta med en berättelse innebär att vara i kontakt med de skuggigare vrårna i sig själv." - Christoffer Carlsson, tidningen Skriva Bild eget foto

Jag har haft självhjälp som hobby. Länge trodde jag att det var för att jag var intresserad av psykologi, men till slut insåg jag att det var en sorts beroende. Jag knarkade helt enkelt självhjälpsböcker. Den ena metoden för att må bättre avlöste den andra. Jag har jobbat med självhjälpsböcker mot min perfektionism, för att komma loss med min kreativitet, för att tänka mer positivt om mig själv, för att få en bättre relation… Jag skaffade till och med en dyr bok om självhjälpslitteratur för att få veta vilka metoder som var bäst (se fotot). Jag har inte bara kämpat på egen hand, jag har även gått i olika former av terapi. Det har varit psykodynamisk terapi, KBT, DBT, psykosyntes, IFS, frigörande dans och bildterapi. Jag har tyckt om att göra övningar från självhjälpsböcker och att gå i terapi. Det har varit spännande att utforska mig själv, mina tankar och känslor. Men det budskap jag på kuppen har skickat till mig själv är att jag inte duger, att jag måste bli en bättre männi...