Den kreativa duon The Mood Elevators
Sommaren 2004 mailade jag en massa killar på en dejtingsajt som heter Mötesplatsen. Jag skulle börja plugga i Stockholm under hösten, och jag letade efter killar som bodde där. Jag filtrerade fram killar i ett lämpligt åldersspann (minns inte vilket nu, men själv var jag 45 år), och som hade musik som intresse.
Eftersom jag inte tycker om att dra ut på saker skickade jag mail till 33 killar på en gång. Låter kanske lite intensivt, men sån är jag. Och så skulle jag åka upp till stan några dar, och ville försäkra mig om att jag fick till några dejter. Sju killar nappade. Jag träffade tre av dem.
En av dem jag träffade var en hobbymusiker som hette Björn. Han hade suttit i åratal framför datorn och gjort midi-musik och hade hundratals, om inte tusentals, låtar på hårddisken. Vi bestämde att han skulle skicka några låtar till mig. Kanske kunde vi skapa nåt tillsammans.
Tycke uppstod, kan man sammanfatta det som. Vi gjorde massor av låtar ihop. Och vi blev ett par på kuppen. Vi var tillsammans i elva år innan vi gick skilda vägar.
Det blev ett album på Spotify. Vi kallade oss The Mood Elevators. Det är dels en anspelning på att vi ville göra folk glada med vår musik, dels ett skämt om att vi båda åt antidepressiv medicin på den tiden. Sån medicin har ju kallats "mood elevator" i USA.
Vi gjorde även en tecknad serie som hette Kattja och nästan togs in i en tidning. Det föll på att de ville ha en ny stripp om dagen, vilket vi inte mäktade med när vi hade jobb på dagarna. Förutom musiken och serien hade vi ständigt idéer om andra kreativa projekt som vi påbörjade, men som det inte blev så mycket av. Vi hade till exempel olika bloggar, var för sig och gemensamt.
Tyvärr avtog kreativiteten med åren, i samma takt som kärleken. En väninna tyckte jag och Björn borde ha stannat vid det kreativa och inte blivit ihop. Kanske hade hon rätt. Men man kan inte leva om sitt liv.
Jag ska återkomma till våra låtar här i bloggen lite då och då. Jag kommer att ta en i taget och berätta hur den tillkom och vad jag tycker om den nu i efterhand.
Bild
eget foto av mig och Björn
Jag har lyssnat på Spotify. Många bra låtar och framför allt gillar jag din raka rena sångröst!
SvaraRaderaEn kommentar till ingressen: så ung år 2004 och ändå redan pensionär, hur går det ihop? Tidsresa tio år framåt? Jag gjorde förresten något liknande som du, fast tjugo tidigare. Jag svarade på 10-20 kontaktannonser i DN, per brev (samma brev till alla), träffade fem av dem under ett par veckors tid, men det blev inget resultat alls.
Tack för beröm av både låtar och min sångröst. 😊
RaderaOch tack för frågan om min ålder. Jag blandade omedvetet ihop två kreativa perioder i mitt liv. År 2004 var jag givetvis 45 år. Jag har ändrat det i blogginlägget nu.