Att städa bland digitala foton

På mitt skrivbord står en keramikskål full med USB-minnen. Den har stått där i minst fem år, och jag har ändå aldrig haft ett USB-minne snabbt till hands när jag behövt ett. Det är nämligen så att jag inte har vetat hur stora de är och vad som eventuellt finns på dem. Idag bestämde jag mig för att en gång för alla ta reda på hur det stod till.

Det började bra. Jag hittade flera USB-minnen som var tomma. Jag band presentsnören i dem och skrev "tomt" på. Jag upptäckte samtidigt att det faktiskt stod hur stor lagringskapaciteten var på flera stycken. Det här blir lätt, tänkte jag. Sen kom jag till de riktigt stora minnena med foton från ett decennium…

De här fotona hade blivit nedladdade när jag separerade från mitt ex. Vi hade en lagringsenhet som tog automatisk backup från alla datorer, iPads och telefoner vi hade hemma. På USB-minnena låg nu ett par ytterst komplicerade mappsystem där samma foton kunde dyka upp i flera olika sammanhang.

Först tänkte jag att den japanska städningsgurun Marie Kondo kanske hade något att säga om saken. Hennes standardråd brukar vara att man bara ska spara på det som "sparks joy". Hur var det tillämpligt på det här? Jag googlade, men hittade inga specifika råd för digitala saker annat än de som rör jobbdatorer. Det hade nog varit lättare. Jag brukade älska att trycka på "delete" på jobbet - ännu några tråkiga dokument jag kunde slippa i framtiden! Men det här var ju privata foton jag var rädd att aldrig kunna få tag på igen ifall jag raderade fel.

Jag kopierade över allt på datorns hårddisk och försökte börja reda i röran. Men gick vilse i Utforskarens olika fönster - vad var vad? Jag hade tänkt sitta i kanske tjugo minuter med detta, men fick ge upp efter en timme. Insåg att jag nog måste avsätta ett par heldagar.

Jag älskar ordning och reda och logiska strukturer. En vacker dag ska jag ordna de här fotona. Jag tror det blir nån gång det närmaste året, men jag är inte säker.

Länk
Marie Kondos råd om att städa digitalt

Bild
eget foto

Kommentarer

Skicka en kommentar

Populära inlägg i den här bloggen

Den kreativa duon The Mood Elevators

Bild
Sommaren 2004 mailade jag en massa killar på en dejtingsajt som heter Mötesplatsen. Jag skulle börja plugga i Stockholm under hösten, och jag letade efter killar som bodde där. Jag filtrerade fram killar i ett lämpligt åldersspann (minns inte vilket nu, men själv var jag 45 år), och som hade musik som intresse. Eftersom jag inte tycker om att dra ut på saker skickade jag mail till 33 killar på en gång. Låter kanske lite intensivt, men sån är jag. Och så skulle jag åka upp till stan några dar, och ville försäkra mig om att jag fick till några dejter. Sju killar nappade. Jag träffade tre av dem. En av dem jag träffade var en hobbymusiker som hette Björn. Han hade suttit i åratal framför datorn och gjort midi-musik och hade hundratals, om inte tusentals, låtar på hårddisken. Vi bestämde att han skulle skicka några låtar till mig. Kanske kunde vi skapa nåt tillsammans. Tycke uppstod, kan man sammanfatta det som. Vi gjorde massor av låtar ihop. Och vi blev ett par på kuppen. Vi var ...
Läs mer

Sheldon Cooper och jag

Bild
Här är jag 2013. Jag är så här glad för att jag har fått en T-shirt i födelsedagspresent med Sheldon från serien "Big Bang Theory". Det står "Bazinga!" på T-shirten eftersom det är ett uttryck Sheldon använder när han har lurat nån att gå på ett skämt. Det var ett bra tag sen jag såg den här TV-serien. Faktiskt så länge sen att det var på TV jag såg den, inte på Netflix eller nåt annat strömmande. Men jag minns min förtjusning över hur smart serien var. Det är väl för mycket sagt att jag identifierade mig med Sheldon, för han hade 187 i IQ och fick i slutet av serien Nobelpriset. Hur höga tankar jag än har haft om mig själv under livet så har jag aldrig inbillat mig att jag var ett oupptäckt geni inom teoretisk fysik. Men det var väl det att programmen var fyllda av referenser till science fiction, filmer och serietidningar - sånt som jag gillade fast jag hade fyllt 50. Sen bilden togs har jag dock blivit besviken på serien. Det gick i två steg. Första steg...
Läs mer

Ett år som pensionär

Bild
Jag i vårvintersolen Idag har jag varit pensionär i ett år. När jag nyligen hade gått i pension träffade jag en person som hade varit pensionär ganska länge. Jag frågade henne hur lång tid det tog för henne att hitta fram till hur hon skulle leva som pensionär. "Ett år", svarade hon. Jag har haft med mig hennes svar ända sen dess, och tänkt att efter ett år så vet jag. Och skjutit det framför mig. Senast igår trodde jag att jag bara hade varit pensionär några månader. Men det har faktiskt gått ett år nu. Och jag vet fortfarande inte. Den allra första tiden var jag hektiskt sysselsatt med att utforska allt som erbjuds gratis i Göteborg i kulturell väg. Det blev jobbigt, för det finns MYCKET! Till slut ställde jag in saker jag planerat att gå på. Sen började jag utöva en massa konstnärliga hobbies. Jag målade, gjorde collage, fotograferade, gjorde musik och trumlade stenar som jag hittat längs vägkanter. Det är ju sånt man säger att man ska göra när man blir pensionär...
Läs mer