Jag vill älska japanskt te

Jag önskar att jag var en person som älskade grönt te, för då skulle jag köpa en japansk liten tekanna med handtag på sidan och pyttesmå tekoppar. Men det är bortkastade pengar, för jag skulle tröttna efter några dagar.

Anledningen till att jag önskar det här är att jag såg en dokumentär på UR Play igår och blev inspirerad. Man fick följa Mohei Honda, som är en relativt ung teodlare i tredje generationen och tillika temästare. Han är besviken på det moderna Japan där folk dricker allt mindre te. Och dricker man te så är det ofta industriframställt i PET-flaskor.

Mohei vill se en återgång till de gamla idealen där man vördar naturen och det enkla livet. Han bestiger Fuji då och då när han behöver tänka, och jag tror nog att han tycker att berget är levande.

Han leder givetvis teceremonier. Han berättar att han erbjuder en snabbvariant. Den är för dem som kommer som turister, och inte har tid med den annars obligatoriska reningsceremonin dagen före. I Japan har man förr tagit tedrickandet på oerhört stort allvar!

Jag hade en burk japanskt sencha hemma, och bryggde en kopp av det när jag tittade på dokumentären. Det smakar inte alls som det vi annars förknippar med te. Det är grönt te som behandlas på ett speciellt sätt så det behåller sin klorofylliga fräschör. Det ser ut lite som gräsklipp när det ligger i burken.

Teet hade stått i mitt köksskåp i två år. Det var förmodligen helgerån att jag drack så gammalt sencha. I Japan ska man dricka det högst två veckor gammalt.

När jag tittade på dokumentären insåg jag för första gången att te heter "cha" på japanska. Det liknar ju det indiska "chai". Hur förhåller dessa ord sig till varandra?

En googling visar att de mycket rikigt hör ihop. Båda har sin grund i Kina. Inte nog med det, även ordet "te" kommer från Kina. Det är olika uttal av samma kinesiska tecken. Det ena uttalet, cha, spred sig landvägen till oss i väst. Det andra spred sig med fraktfartyg från en annan del av Kina. Här är en karta som illustrerar de olika uttalens utbredning:


källa: Instagram

Skulle jag kunna övertala mig själv till att börja dricka sencha på riktigt? Det känns som om jag kunde få en liten aning av det gamla Japan på kuppen om jag gjorde det. Det meditativa lugnet av en teceremoni i halvdunkel. Jag ska fundera på saken.

Länk
Dokumentären Japans temästare

Bild
Tray with teapot and two cups, fotograf CorneliusLongus
(källa Wikimedia)

Kommentarer

Skicka en kommentar

Populära inlägg i den här bloggen

Den kreativa duon The Mood Elevators

Bild
Sommaren 2004 mailade jag en massa killar på en dejtingsajt som heter Mötesplatsen. Jag skulle börja plugga i Stockholm under hösten, och jag letade efter killar som bodde där. Jag filtrerade fram killar i ett lämpligt åldersspann (minns inte vilket nu, men själv var jag 45 år), och som hade musik som intresse. Eftersom jag inte tycker om att dra ut på saker skickade jag mail till 33 killar på en gång. Låter kanske lite intensivt, men sån är jag. Och så skulle jag åka upp till stan några dar, och ville försäkra mig om att jag fick till några dejter. Sju killar nappade. Jag träffade tre av dem. En av dem jag träffade var en hobbymusiker som hette Björn. Han hade suttit i åratal framför datorn och gjort midi-musik och hade hundratals, om inte tusentals, låtar på hårddisken. Vi bestämde att han skulle skicka några låtar till mig. Kanske kunde vi skapa nåt tillsammans. Tycke uppstod, kan man sammanfatta det som. Vi gjorde massor av låtar ihop. Och vi blev ett par på kuppen. Vi var ...
Läs mer

Sheldon Cooper och jag

Bild
Här är jag 2013. Jag är så här glad för att jag har fått en T-shirt i födelsedagspresent med Sheldon från serien "Big Bang Theory". Det står "Bazinga!" på T-shirten eftersom det är ett uttryck Sheldon använder när han har lurat nån att gå på ett skämt. Det var ett bra tag sen jag såg den här TV-serien. Faktiskt så länge sen att det var på TV jag såg den, inte på Netflix eller nåt annat strömmande. Men jag minns min förtjusning över hur smart serien var. Det är väl för mycket sagt att jag identifierade mig med Sheldon, för han hade 187 i IQ och fick i slutet av serien Nobelpriset. Hur höga tankar jag än har haft om mig själv under livet så har jag aldrig inbillat mig att jag var ett oupptäckt geni inom teoretisk fysik. Men det var väl det att programmen var fyllda av referenser till science fiction, filmer och serietidningar - sånt som jag gillade fast jag hade fyllt 50. Sen bilden togs har jag dock blivit besviken på serien. Det gick i två steg. Första steg...
Läs mer

Ett år som pensionär

Bild
Jag i vårvintersolen Idag har jag varit pensionär i ett år. När jag nyligen hade gått i pension träffade jag en person som hade varit pensionär ganska länge. Jag frågade henne hur lång tid det tog för henne att hitta fram till hur hon skulle leva som pensionär. "Ett år", svarade hon. Jag har haft med mig hennes svar ända sen dess, och tänkt att efter ett år så vet jag. Och skjutit det framför mig. Senast igår trodde jag att jag bara hade varit pensionär några månader. Men det har faktiskt gått ett år nu. Och jag vet fortfarande inte. Den allra första tiden var jag hektiskt sysselsatt med att utforska allt som erbjuds gratis i Göteborg i kulturell väg. Det blev jobbigt, för det finns MYCKET! Till slut ställde jag in saker jag planerat att gå på. Sen började jag utöva en massa konstnärliga hobbies. Jag målade, gjorde collage, fotograferade, gjorde musik och trumlade stenar som jag hittat längs vägkanter. Det är ju sånt man säger att man ska göra när man blir pensionär...
Läs mer