Att avvika från normen

"I think that progress is not possible without deviation. And I think that it is important that people are aware of some of the creative ways in which some of their fellow men are deviating from the norm. Because in some instances they might find these deviations inspiring and might suggest further deviation, which might cause progress."

- Frank Zappa

Det är intressant att tänka att alla framteg i mänsklighetens historia har haft sin grund i att någon har avvikit från normen. Det kan vara en liten avvikelse som nästan inte märks, eller det kan vara en avvikelse som får andra att storkna. Och allt därimellan.

Jag har alltid haft lust att avvika från normen, och ofta känt mig som en outsider. Men när jag i fyrtioårsåldern blev tjänsteman i offentlig sektor dök det inom mig upp en ny, dittills okänd sida - en som ville att jag skulle hålla mig på mattan, inte sticka ut. Det sammanföll med att jag för första gången i mitt liv hade ett "åtta till fem"-jobb.

Under min utbildning till studie- och yrkesvägledare hade vi en kurs i politisk styrning. En föreläsare sa: "Ni kommer alla att bli byråkrater." Jag minns hur jag hoppade till. Det lät som en fängelsedom. Och byråkrat blev jag, styrd av regler och tillämpande regler på andra. Jag lyckades trots det utmana vissa föreställningar på mina arbetsplatser om vad som kunde och inte kunde göras.

Det känns väldigt skönt att ha sluppit ut ur byråkratifängelset nu när jag är pensionär.

Nu kan jag börja avvika från normen som jag vill. I något konstnärligt uttryck, kanske. Jag ska bara vänja mig vid att vara fri först.

Länk
Video där Zappa säger ovanstående

Bild
-verk av Marina Abramovic i Wanås skulpturpark, eget foto