Internationella handduksdagen

Idag är det Handduksdagen. Det är inte som med Kanelbullens dag, att man ska köpa en kanelbulle, eller i det här fallet en handduk. Nej, det är mycket mer komplicerat än så.

Det man firar är Douglas Adams, som skrev Liftarens guide till galaxen. Det är en bok som fick fyra uppföljare och som kom ut på 1980- och 90-talen. Engelsk humor i science fiction-miljö. Kultförklarad. Jag läste varje ny del ivrigt när de kom ut.

I böckerna förekommer rymdresenärer som liftar. De har alltid en handduk med sig, och den har många användningsområden. Ett är att ge näring i nödsituationer - den blir nämligen med tiden ingrodd av allehanda substanser. Ett uttryck som används är "Den killen vet var han har sin handduk", vilket betyder att det är en person som är smart och har koll på saker och ting.

När Douglas Adams plötsligt dog av en hjärtinfarkt vid 49 års ålder blev alla fans, inklusive jag, chockade. Det var alldeles för tidigt! Vi hade ju hoppats på mer galna äventyr av hans penna. Två veckor efter hans död firades för första gången Handduksdagen till hans minne.

Firandet går helt enkelt till så att man bär med sig en handduk vart man än går. Naturligtvis firas det på många håll lite mer än så. Science Fiction-bokhandeln i Göteborg har varje år Nördparaden, som går från Götaplatsen till bokhandeln på Kungsgatan med musikkår i spetsen. Paraden går av logistiska skäl alltid på den lördag som ligger närmast 25 maj, så oftast blir den inte exakt på själva Handduksdagen. Men tanken finns där.

I år har jag valt en handduk med en val på. Själv förknippar jag valen med en passage i Liftarens guide till galaxen, där två missiler förvandlas till en skål petunior och en val som faller mot en planet. Man använder nämligen osannolikhetsdrift för att komma undan missilerna och då kan ju vad som helst hända…

Här kommer ett klipp med missilerna resp. valen och skålen med petunior ur en film som bygger på boken:

Länk
Towel Day

Bild
fotograf Jörgen Nilsson

Kommentarer

Skicka en kommentar

Populära inlägg i den här bloggen

Den kreativa duon The Mood Elevators

Bild
Sommaren 2004 mailade jag en massa killar på en dejtingsajt som heter Mötesplatsen. Jag skulle börja plugga i Stockholm under hösten, och jag letade efter killar som bodde där. Jag filtrerade fram killar i ett lämpligt åldersspann (minns inte vilket nu, men själv var jag 45 år), och som hade musik som intresse. Eftersom jag inte tycker om att dra ut på saker skickade jag mail till 33 killar på en gång. Låter kanske lite intensivt, men sån är jag. Och så skulle jag åka upp till stan några dar, och ville försäkra mig om att jag fick till några dejter. Sju killar nappade. Jag träffade tre av dem. En av dem jag träffade var en hobbymusiker som hette Björn. Han hade suttit i åratal framför datorn och gjort midi-musik och hade hundratals, om inte tusentals, låtar på hårddisken. Vi bestämde att han skulle skicka några låtar till mig. Kanske kunde vi skapa nåt tillsammans. Tycke uppstod, kan man sammanfatta det som. Vi gjorde massor av låtar ihop. Och vi blev ett par på kuppen. Vi var ...
Läs mer

Sheldon Cooper och jag

Bild
Här är jag 2013. Jag är så här glad för att jag har fått en T-shirt i födelsedagspresent med Sheldon från serien "Big Bang Theory". Det står "Bazinga!" på T-shirten eftersom det är ett uttryck Sheldon använder när han har lurat nån att gå på ett skämt. Det var ett bra tag sen jag såg den här TV-serien. Faktiskt så länge sen att det var på TV jag såg den, inte på Netflix eller nåt annat strömmande. Men jag minns min förtjusning över hur smart serien var. Det är väl för mycket sagt att jag identifierade mig med Sheldon, för han hade 187 i IQ och fick i slutet av serien Nobelpriset. Hur höga tankar jag än har haft om mig själv under livet så har jag aldrig inbillat mig att jag var ett oupptäckt geni inom teoretisk fysik. Men det var väl det att programmen var fyllda av referenser till science fiction, filmer och serietidningar - sånt som jag gillade fast jag hade fyllt 50. Sen bilden togs har jag dock blivit besviken på serien. Det gick i två steg. Första steg...
Läs mer

Ett år som pensionär

Bild
Jag i vårvintersolen Idag har jag varit pensionär i ett år. När jag nyligen hade gått i pension träffade jag en person som hade varit pensionär ganska länge. Jag frågade henne hur lång tid det tog för henne att hitta fram till hur hon skulle leva som pensionär. "Ett år", svarade hon. Jag har haft med mig hennes svar ända sen dess, och tänkt att efter ett år så vet jag. Och skjutit det framför mig. Senast igår trodde jag att jag bara hade varit pensionär några månader. Men det har faktiskt gått ett år nu. Och jag vet fortfarande inte. Den allra första tiden var jag hektiskt sysselsatt med att utforska allt som erbjuds gratis i Göteborg i kulturell väg. Det blev jobbigt, för det finns MYCKET! Till slut ställde jag in saker jag planerat att gå på. Sen började jag utöva en massa konstnärliga hobbies. Jag målade, gjorde collage, fotograferade, gjorde musik och trumlade stenar som jag hittat längs vägkanter. Det är ju sånt man säger att man ska göra när man blir pensionär...
Läs mer