Ett år av skrivande

Jag skrev igår om att vi behöver ritualer (länk längst ner). Idag är det Valborgsmässoafton, och jag har ett smörgåsbord av ritualer att välja på här i Göteborg. Vilket ska jag ta? När jag bodde i Gislaved var det lätt. Jag promenerade alltid till sommarhemmet Holmen, där det var blåsmusik, vårtal, manskör, fika och scouter som bar facklor till brasan. Jag gick dit i ur och skur, det var en så stark tradition. I Göteborg, med sin närhet till Bohuslän, är det inte lika självklart med Valborgsmässoeld, som enligt mig är kvällens höjdpunkt. I Bohuslän bränner man istället sina julgranar på påskafton. Inne i centrum är den stora publikmagneten Chalmers Cortège - ett slags karnevalståg med satiriska tablåer och dåliga ordvitsar. Det finns även en mindre känd parad av studenter mitt på dagen som är kopplad till mösspåtagning och vårsånger. Det existerar en stor eld på kvällen i Slottsskogen, men jag har aldrig varit där. Jag har fått för mig att det är ett ställe för fulla ungdomar. ...

I kölvattnet av samhällets sekularisering har vi tappat många traditioner och ritualer. Redan på 1500-talet började man rensa bort helgdagar ur den svenska almanackan. Det skedde i samband med reformationen. Under den katolska tiden hade det varit så många helgon och annat som skulle firas att man knappt hann arbeta. Var trejde dag var helgdag! Nästa stora rensning kom med helgdagsreduktionen 1772. Innan dess hade man till exempel firat fjärdedag jul, fjärdedag påsk och fjärdedag pingst. Vi tror gärna att vi har mer ledighet nuförtiden, men frågan är om man totalt sett jobbade mindre förr även om man hade längre arbetsdagar. Nuförtiden görs det olika försök att komplettera standardhelgerna jul, nyår, påsk och midsommar med olika festligheter och firanden. För i stort sett varje dag i kalendern finns väl en "dag" numera. Kanelbullens dag den 4 oktober är nog känd för de flesta. Givetvis är den från början lanserad av företag som säljer bakingredienser! Internationella kvin...

"I vårt skelett bär vi med oss en struktur som blev formad för hundratals miljoner år sedan och som vi delar med många tusen arter på jorden. När jag manövrerar datorns tangenter använder jag samma ben som spänner ut fladdermusens vingar och ger stadga åt grävlingens tassar. Finns kanske samma konservatism även i vårt psyke, i den mänskliga tanken som tror att den kan fatta universum?" - Peter Nilson, Stjärnvägar Bild okänd upphovsperson källa

"Liv har funnits på jorden i mer än tre miljarder år. I varje cell i min kropp pågår något som tog sin början i jordens ungdom, jag lever tack vare en obruten kedja av biokemiska processer från tidernas gryning." - Peter Nilson, Stjärnvägar Bild Målningen Plankton av Kit Nilsson

Jag går en kurs i astrobiologi. Eller rättare sagt, jag går på föreläsningarna utan att göra några uppgifter. Det är en lyx man kan unna sig när man inte behöver ta poäng för att få studiemedel eller samla ihop till en examen. Inom astrolobiologin ägnar man mycket möda åt att försöka få reda på om det finns liv på någon annan plats i universum än på jorden. Nyligen rapporterades det att man upptäckt att en planet 124 ljusår från oss har ämnen i sin atmosfär som kan tyda på liv. På jorden framställs dessa ämnen enbart av plankton. De kan kanske komma till på annat sätt också, men det är mest troligt att det finns en soppa av vatten och plankton på den här stora planeten som har det fantasilösa namnet K2-18b. Att hitta liv på en annan planet är varje astrobiologs dröm. Och det skulle betyda mycket för oss som mänsklighet att veta att vi inte är ensamma i universum. Men att "hitta liv" är egentligen ganska så vagt. Hur vet vi att något är levande? Filosofer och biologer ...

"Tanken att man ska vänta med att leva sitt liv till den dag när man får tid är förförisk, men förrädisk. Det kommer alltid något emellan." - Owe Wikström Bild eget foto

"Ser du stjärnan i det blå? Allt du önskar kan du få." - Benjamin Syrsa i filmen Pinocchio Jag drömmer väldigt intensivt på nätterna. Det finns inga gränser för tid och rum och identitet. När jag nyss har vaknat är jag fortfarande lite vimmelkantig av allt märkligt som har pågått den senaste timmen eller så. Min man, den förnuftige ingenjören, drömmer nästan inte alls. På sin höjd kan det handla om att han har tappat bort en skiftnyckel. Jag undrade över hur man får ihop betydelsen av nattlig hopfantiserad dröm med definitionen av dröm som något man strävar mot. Så jag gick till Svenska akademiens ordbok (SAOB) för att se vad de skrev. Så här står det (jag har skrivit ut alla förkortade ord): "fantastisk föreställning eller tanke; särskilt om alltför sangvinisk eller optimistisk föreställning, i synnerhet rörande framtiden; ofta om plan och dyklikt som icke eller sannolikt icke kan förverkligas: utopi, luftslott; även, i synnerhet i plural, om obestämd elle...

"Ageing is a process we all know something about: we have been doing it all our lives." - Molly Andrews Bild fotograf: Yanqi Ding källa: https://flic.kr/p/2kZW39k

"Det tarvligaste mat-eller utskänkningsställe, ägt av en man som själv är fattig, har med all sannolikhet en skylt på väggen som ställer denna grymma fråga: 'Om du är så klipsk, varför är du då inte rik?'" - Kurt Vonnegut, Slakthus 5 Igår (se länk nedan) berättade jag om hur jag drevs att ständig vara produktiv när jag var scientolog. Jag lämnade rörelsen för över trettio år sen, men fortfarande hittar jag rester av dess doktriner i mitt undermedvetna. Det förbättrar inte saken att jag lever i en kultur som är så påverkad av den amerikanska som vi är här i Sverige. Jag ser med intresse hur många människor nu vänder sig från USA och söker efter produkter, tjänster och kultur på annat håll. Kanske kan vi sluta försöka bli rika, vackra och framgångsrika i amerikansk efterföljd. Men produktivitetskulten sitter nog djupt. Redan i början av 1900-talet utredde sociologen Max Weber den och kallade den för "den protestantiska etiken". Han menade att flit och...

"Sannolikt är det viktigare än någonsin att bjuda sig själv på några fria timmar, värna sin rätt att inte vara nyttig, att inte åstadkomma något, att se på skogarna, iaktta folk som går förbi ett fönster eller att låta ett vänskapens samtal förbli dröjande – utan att komma fram till något." - Owe Wikström Det här är nåt jag behöver öva på. Jag är så präglad av mentaliteten att man jämt ska vara produktiv. Även när jag vilar försöker jag instinktivt vila på det mest effektiva sättet! Dels är jag påverkad av det samhälle vi alla lever i här i Sverige, det som har blivit mer och mer målinriktat och upptaget av effektivitet. Det är en mentalitet som delvis kommer från USA, där påbudet att vara framgångsrik övertrumfar allt. Men en stor påverkan för mig är också mina år inom Scientologikyrkan. Det var åtta år då jag var aktiv scientolog och sedan ytterligare fem år då jag fortfarande trodde på doktrinerna. Även scientologin är amerikansk till sin kultur, den hyllar en ex...

"Strängt taget börjar livet ständigt om, eftersom varje dag och varje människa har något unikt." - Nina Burton Vårt päronträd blommar sedan ett par dar tillbaka. Och idag la jag märke till att grannens hårt beskurna äppelträd har fått några försiktiga blommor. Körsbärträden i Göteborg är underbart fulla av blomklasar, i alla fall de flesta av dem. Vissa sorter väntar fortfarande på rätt temperatur eller dagsljusmängd, vad de nu går på. För varje ny art som blommar i år säger jag och min man till varanda: "Är det inte ovanligt tidigt?" Kanske är det tidigt, kanske har vi glömt hur det brukar vara. Eller också vågar vi knappt tro, märkta av vinterns mörker, att det är sant att livet spirar igen här på norra halvklotet. Men livet börjar om, än en gång. Vårar är fantastiska. De hjälper oss att se att även efter riktigt jobbiga perioder så kan glädjen komma tillbaka. Det har skrivits otaliga dikter på det temat. Jag träffade på en sån dikt häromdagen. Den ä...

Idag har jag och min man firat påsk tillsammans med barn och bonusbarn. Traditionellt smörgåsbord med snaps till. Vi sa "glad påsk" till varandra när vi höjde glasen. Men det är något som skaver i mig. Det är min gammaldags friskyrkliga uppfostran. Enligt den får man inte säga glad påsk förrän på själva påskdagen, alltså i morgon. Innan dess har inte Jesus uppstått. Många tycker att Jesus dör ju inte på korset just nu, han uppstod från de döda för jättelänge sen! Vi har rätt att vara glada jämt om man ser det så. Och nuförtiden utgår man mycket mer från allt positivt i kristendomen. Det sägs att Svenska kyrkan till och med har instruerat sina präster att sluta prata om helvetet. Men jag och min bror fick en uppfostran som var gammaldags redan på 60-talet, och den finns där i bakgrunden. Andra jag har talat med tycker man kan säga glad påsk lite närsomhelst. Till och med på långfredagen, hemska tanke! Själv var jag som barn förbjuden att vara glad då. Lite bekräftande ...

"Den inrutade dagen skänker mig en illusion om att jag verkligen arbetar. Understundom blir illusionen sann." - Bengt-Gustaf Jonshult, fackboksförfattare Sen jag gick i pension förra året har jag mest ägnat mig åt saker som får mig att känna mig fri. Ligga länge på morgonen, ha så lite inbokat som möjligt, läsa böcker utan tidsbegränsning. Jag har det behovet efter alla år i arbetslivet. På sistone har jag känt en ny villighet att göra saker tidigt på dagen. I mitt fall betyder "tidigt" runt halv elva på förmiddagen. Jag har till min förvåning upptäckt det positiva med att få saker gjorda redan innan lunch. Vem vet, kanske kan jag så småningom få lust att bli ännu mer aktiv. Troligtvis behövs det. Jag misstänker att om jag ska kunna skriva en hel bok så måste jag på sikt införa en del rutiner. Jag ser framför mig hur mitt framtida jag har vissa tider varje dag då hon måste skriva. Men än så länge skjuter jag upp den tillvaron. Just nu gör jag research, vi...

Idag var jag på en sammankomst för medlemmarna i en förening för skrivande personer. Jag betalade medlemsavgiften bara för att få komma med på evenemanget. Inte så mycket pengar, bara 150 kr, men nu känns de bortkastade. När jag kom hem efteråt kände jag det som om jag hade varit på en misslyckad dejt. Jag har dejtat i tre omgångar i mitt liv, och vet att man måste gå på en del misslyckade dejter för att träffa den person man verkligen vill vara tillsammans med. Så jag får väl fortsätta leta efter det rätta sammanhanget för mig. Medan jag satt tillsammans med de andra skrivande personerna i möteslokalen kände jag mig efter hand mer och mer ensam. Det som förenade dessa människor var en passion för skönlitteratur, både att läsa och skriva. Alla pratade om de romaner de höll på att skriva eller redan hade skrivit. Själv brinner jag för facklitteratur, men jag sa inget. Jag smög mig bara tyst iväg på slutet. Sverige svämmar över av skrivarkurser, både på studieförbund, universite...

"Kanske är de senaste årens ökade intresse för läsning och skrivande symtom på ett förbisett behov av avskärmning och existentiell andhämtning." - Owe Wikström Det här är en intressant tanke. Jag har sett läsning och skrivande som två separata aktiviteter. Läsning isolerar en till en egen värld, och i ännu högre grad så om det är skönlitteratur. Men jag har tänkt att när man skriver så vänder man sig till världen. Kanske inte uttalat, men en baktanke finns väl alltid om att detta kan bli läst någon gång av någon annan. Men Wikström tänker sig alltså att man kan skriva som en kontemplativ verksamhet, för att ta en paus från världen. Kanske kan det jämföras med läsning av skönlitteratur ifall det är skönlitteratur man skriver? Man lever sig in i en annan värld för att kunna nedteckna vad som händer där. Många författare vittnar om att det är karaktärerna själva som bestämmer vad som händer, författaren kan rentav bli häpen över vad de tar sig till. Jag läser sä...

Jag är förkyld. Igen. Det första symptomet jag märkte var att jag tyckte livet kändes lite tråkigare än vanligt. Det var igår, och jag gick på stan i solen och åt glass. Jag tyckte att jag borde njuta mer av det. Nu när jag har kämpat mig igenom en hel vinter så borde jag uppskatta våren. Idag på förmiddagen kändes livet väldigt trist. Samtidigt kände jag mig raspig i halsen och snuvan hade fått en ny intensitet. Det var då jag insåg att jag inte är frisk. Plötsligt omvärderade jag min upplevelse. "Aha, det var inte nedstämdhet, det var bara trötthet orsakad av en förkylning." Och livet fick tillbaka en matt glans. Men det fick mig att börja fundera på det där med att ha tråkigt. Det finns redan väldigt mycket sagt om det, så jag har kanske inget nytt att komma med. Det finns hela böcker skrivna, t.ex. Långtråkighetens filosofi av en norsk filosof som heter Lars Svendsen. (Jag har läst den, men minns inte vad han kom fram till. Var det bortkastad tid då?) Alain de Bo...

"We are wired to become dissatisfied with whatever we have and satisfied by only what we do not have. This constant dissatisfaction has kept our species fighting and striving, building and conquering." - Mark Manson Bild: eget foto

Jag låg på gräsmattan i solen och tittade på fåglarna som flög fram och tillbaka mellan träden. Tänkte på hur jag som civiliserad människa upplever mötet med naturen. Det är som om något inom mig gnistrar till och tänds och sen brinner en stund. Tills jag går inomhus igen. Kanske brinner det fortfarande lite på sparlåga, förresten. Det är en liten glädje i bröstet som finns kvar. Knepet är väl att gå ut i naturen tillräckligt ofta för att sparlågan ska hållas vid liv ända fram till nästa naturupplevelse. Det är inte alla som har tillgång till natur lika lättvindigt som jag. En del bor i städer med idel asfalt, stål och betong och långt mellan parkerna. Det är i det hyperindistrialiserade landet Japan som idén om "skogsbad" har uppstått. Man går helt enkelt ut i skogen för att må bra. David Thurfjell beskriver i sin bok Granskogsfolk hur vi "upptäckte" naturen när vi började fjärma oss från den. Så länge vi i Sverige var en jordbrukande befolkning var naturen ...

"Inget stort har någonsin uträttats utan lidelse." - Hegel Ordet "lidelse" är ganska gammaldags, men Hegel yttrade ju också det här i början på 1800-talet. Nuförtiden pratas det mycket om "passion" i bemärkelsen att man brinner för något, men det är såvitt jag kan bedöma en anglicism. Och det är dessutom ganska urvattnat vid det här laget. Hegel använde ordet "Leidenschaft" i originalcitatet. I både tyskan och det svenska "lidelse" finns en dimension av lidande. En person som känner lidelse är beredd att lida, mer eller mindre, för sin övertygelse. Det är ett engagemang som kostar på. Nu är det väl inte så att bara för att vi går omkring och lider så kommer vi att uträtta något stort. Det finns dock ett arv från 1800-talets uppfattning om det kostnärliga geniet som gärna vill sätta likhetstecken mellan lidande och storverk. Alltså i den ordningen. Enligt mig är det dags att debunka den myten. Många konstnärer har lidit så my...

"I stället för att leda en passiv läsare steg för steg genom en logisk och färdigtänkt ordning kräver essäisten en aktiv och koncentrerad läsare som färdas genom något som hela tiden omvandlas." - Emma Eldelin i en uppsats om essäistik. Jag funderar mycket på hur man skriver essäer just nu. Det är något jag strävar mot. Själva essäistiken är dock undanglidande. Vad är en essä? Egentligen? Någon skriver att det inte går att definiera. Tack för det. Emma Eldelin verkar dock vara något på spåren. Hon menar att en variant av essä är en vindlande vandring i skribentens tankespår medan hen associerar vilt. Låter spännande! Jag försökte i eftermiddags tänka ut en sån essä, men blev lite yr i huvudet. Kanske passar den stilen inte mig. I mitt sökande efter mer svar lånade jag till och med hem Göran Häggs gamla doktorsavhandling från 1978 om svenska essäer. En väldigt lärd lunta där citat på franska och tyska inte översätts, kanske i Montaignes efterföljd. Så mycket kloka...

När jag var i tonåren cyklade jag en gång till en kiosk i Gislaveds centrum och köpte glass iförd bikini. Det var trettio grader varmt och jag resonerade som så att om jag kan ha bikini på stranden så kan jag väl ha det överallt. Min pappa tyckte inte det. Han fick höra om min bikinicykeltur av en bekant - i Gislaved känner alla alla - och skällde ut mig när han kom hem på kvällen. Jag förstod inte alls. Hur kunde min hud vara skamlig i ett sammanhang när den inte var det i ett annat? På en skola där jag jobbade som studie- och yrkesvägledare för tio år sedan fanns det en flicka som hade stora kval inför sin vidare utbildning. Hon var djupt troende och ville efter studenten anlägga niqab - en slöja som täcker allt utom ögonen. Samtidigt förstod hon att många av de utbildningar hon var intresserad av kanske inte skulle tillåta det. Hon gjorde flera besök hos mig för att rådgöra om saken. Till slut bestämde hon sig för att skjuta upp niqaben. Men hon var inte nöjd. Hon visste ju att ...

"People often look for large and weighty solutions to their problems, when the answer might take the form of a small beam of light." -Thomas Moore Bild eget foto

Våren är en speciell årstid för mig. Jag är född på våren, kanske spelar det in. Den tid då vitsipporna blommar överallt älskar jag mest. Det finns ett foto på mig och min mamma när jag är ett par år. Vi sitter i en vitsippsbacke och plockar blommor. Det fotot säger något till mig om mammas och min relation. Vi kunde tillsammans titta på blommor och andra saker i naturen, och hon berättade för mig vad allt hette och hur det hängde ihop. Vi upptäckte världen tillsammans. Men vi hade ingen varm relation till just varandra. Det har jag många gånger känt var en brist. Men jag har tänkt om lite på sistone. Jag värdesätter ju kunskap så högt, det måste jag fått av mamma. Mamma ville egentligen bli lärare. Eller lärarinna, som det hette på den tiden för kvinnor. Nu blev det inte så, men hon passade alltid på att lära oss barn saker. Jag har fått för mig att hon fick det från sin pappa, som också var väldigt intresserad av världen runt sig. Det vill säga, tills han blev i princip döv av ...

"I mitt arbete som läkare och forskare har jag ofta slagits av att de mätbara aspekterna av hälsa är så dominerande. Hur ofta har jag inte mött personer med perfekta mätvärden, som ändå plågas av tomhet, oro, ensamhet, splittring. Och hur ofta har jag inte mött det motsatta, patienter som trots sjukdomar, smärta och olyckor har kunnat finna nya öppningar och leva ett gott liv." - Anders Rosengren Bild: eget foto

Om vi inte uppskattar värdet av den nuvarande stunden så kommer vi sannolikt inte heller att uppskatta skönheten i någon av de senare stunder som vi strävar mot. - Anders Rosengren Bild eget foto

Det är väl ungefär nu som folk på arbetsplatser börjar ansöka om semester. Men jag är pensionär. Så har jag semester hela tiden då? Semestern som idé kräver nog att det finns något att ha semester från. Ett jobb. Pippi Långstrump blev avundsjuk när hon hörde att Tommy och Annika skulle få lov från skolan. Hon tyckte det lät så roligt, så hon ville också gå i skolan. Men än så länge har jag inte kommit dithän att jag vill gå tillbaka till att jobba så jag kan få semester. Kanske kan man se det som att jag har en väldigt lång semester från ett helt arbetsliv på en gång? Fast semestrar har ett slut. Slutet på den här semestern är faktiskt döden. Till och med mer obehagligt än att komma till jobbet första dan efter sommaren. Nej, nu pratar vi inte mer om det! Tänk på nåt positivt istället. Som att jag har ledigt från studierna under sommaren. Jag går ju kurser på högskolan. Denna termin är det operahistoria och astronomi. I höst hoppas jag få plugga italienska. Det kommer att bl...

It's easier to do trivial things that are urgent than it is to do important things that are not urgent, like thinking. And it's also easier to do little things we know we can do then to start on big things that we're not so sure about. - John Cleese om kreativitet Är min blogg numera ett sätt att skjuta upp att skriva på den bok jag skulle vilja ge ut? Från början kände jag ett stort motstånd mot att överhuvudtaget skriva. För att råda bot på det påbörjade jag en minivana att slå på datorn varje dag och skriva minst en mening. Det evolverade till en blogg. Och det funkade: Jag har övervunnit min skrivkramp. Egentligen skulle jag ju kunna släppa bloggen då? Jag håller dock mentalt fast vid föresatsen att blogga varje dag ett helt år. Det var ett seriöst projekt som samtidigt kändes roligt, och jag vill inte svika den jag var när jag påbörjade det. Och kanske finns det läsare som finner nöje i mina inlägg, och dem vill jag inte heller svika. Numera tänker jag dock ...

Idag fick jag en riktig tegelsten på 983 sidor med posten: Simone de Beauvoirs Det andra könet . Jag köpte den när jag insåg häromveckan att jag aldrig har läst den. Med tanke på omfånget är det ganska troligt att jag aldrig heller kommer att kunna säga "den har jag läst" och tala sanning. Men nu har jag den i alla fall. Jag slog upp den och läste lite här och där på måfå. Beauvoir är väldigt skarp i sin analys av kvinnors villkor. Och grundlig. Den vållade stor debatt när den kom ut 1949 och påven förbjöd den. Bara det gör det ju värt att skaffa den. Ett grundläggande påstående i boken, vilket blev ett bevingat ord, lyder: "Man föds inte till kvinna, man blir det". Med det menar Beauvoir att det som förknippas med kvinnlighet inte har någonting med äggstockar, livmoder eller något annat medfött medicinskt särdrag att göra. Det som gör att man kallas kvinna är i stället de beteenden, åsikter och intressen som man lägger sig till med på grund av att man uppfost...

Den sista veckan har jag funderat mer över en blogg jag planerar att starta nästa år, än över den blogg jag faktiskt skriver nu. Är det ett sätt att prokrastinera eller vad är det? Jag ska beskriva mitt planerade projekt, så får jag kanske ur mig nåt och kan gå tillbaka till nuet igen. I ett tidigare inlägg (se länk nedan) skrev jag att jag vill blogga om andlighet nästa år. Nu har jag utvecklat bloggplanerna till att bli ett sånt där kul projekt där en person testar på nåt och skriver om det. Det görs ju även dokumentärer på såna teman. Ett tidigt exempel är Super Size Me , där filmaren levde på hamburgare under en månad. (Sen mådde han inte bra.) Det jag ska testa är olika religioner. Planen är att lägga fyra månader på kristendom, sen fyra månader på buddhism och till sist fyra månader på spiritualism. Det sista är väl ingen religion i vanlig bemärkelse, men de som ansluter sig till spiritualismen tenderar att ha en viss syn på vad som händer efter döden och vad livet här ...