Naturen möter sig själv i en kram

Jag låg på gräsmattan i solen och tittade på fåglarna som flög fram och tillbaka mellan träden. Tänkte på hur jag som civiliserad människa upplever mötet med naturen. Det är som om något inom mig gnistrar till och tänds och sen brinner en stund. Tills jag går inomhus igen. Kanske brinner det fortfarande lite på sparlåga, förresten. Det är en liten glädje i bröstet som finns kvar.

Knepet är väl att gå ut i naturen tillräckligt ofta för att sparlågan ska hållas vid liv ända fram till nästa naturupplevelse. Det är inte alla som har tillgång till natur lika lättvindigt som jag. En del bor i städer med idel asfalt, stål och betong och långt mellan parkerna. Det är i det hyperindistrialiserade landet Japan som idén om "skogsbad" har uppstått. Man går helt enkelt ut i skogen för att må bra.

David Thurfjell beskriver i sin bok Granskogsfolk hur vi "upptäckte" naturen när vi började fjärma oss från den. Så länge vi i Sverige var en jordbrukande befolkning var naturen inget vi brydde oss om, den fanns ju överallt. Men i takt med att vi flyttade in till tätorter började vi se naturen som något speciellt, något som det var önskvärt att ha kontakt med. Och nu är vi där att vi närmast dyrkar den. Thurfjell har till och med beskrivit det som att naturen är svenskarnas religion.

Jag tänker att vi i samma förändringsröresle har gjort oss själva till något annat än natur. Något konstgjort, precis som ångmaskiner och mobiltelefoner. Det är då helt logiskt att manipulera våra kroppar så att de bättre motsvarar ett skönhetsideal. Raka benen, färga ögonbryten, operera bort eller in saker.

Om man tänker efter är det ganska märkligt hur vi i vår kultur sätter upp en skillnad mellan oss människor och Naturen. Som om vi inte vore en del av den. Vårt dna visar att vi är släkt med den minsta amöba, för att inte tala om granar och hackspettar.

Och om vi egentligen är natur, vi människor också, så möter vi naturen varje gång vi möter en annan människa. Natur möter natur. Jag älskar att gå ut i skogen och krama träd, men jag är osäker på varför det känns mer som en naturupplevelse än när jag kramar min man. Fast visst är det skönt att kramas, jag suckar liksom alltid lättat i avspänningen. När vi kramas så är det faktiskt naturen som kramar sig själv. Och den har visst längtat efter den återföreningen.

Länkar
-David Thurfjells Granskogsfolk, utdrag på Google Books
-Filmer om Skogsbad

Bild
Chipko Andolan 4 av samruddhi2897
källa Wikimedia