Produktivitetsmentalitet del 2

"Det tarvligaste mat-eller utskänkningsställe, ägt av en man som själv är fattig, har med all sannolikhet en skylt på väggen som ställer denna grymma fråga: 'Om du är så klipsk, varför är du då inte rik?'"
- Kurt Vonnegut, Slakthus 5

Igår (se länk nedan) berättade jag om hur jag drevs att ständig vara produktiv när jag var scientolog. Jag lämnade rörelsen för över trettio år sen, men fortfarande hittar jag rester av dess doktriner i mitt undermedvetna.

Det förbättrar inte saken att jag lever i en kultur som är så påverkad av den amerikanska som vi är här i Sverige. Jag ser med intresse hur många människor nu vänder sig från USA och söker efter produkter, tjänster och kultur på annat håll. Kanske kan vi sluta försöka bli rika, vackra och framgångsrika i amerikansk efterföljd.

Men produktivitetskulten sitter nog djupt. Redan i början av 1900-talet utredde sociologen Max Weber den och kallade den för "den protestantiska etiken". Han menade att flit och skötsamhet var något som hörde ihop med den stränga protestantismen, särskilt med kalvinisternas tro. Den lyder kortfattat: Om du tjänar mycket pengar kommer du till himlen. Låter kanske galet, men Weber såg mönstret tydligt.

På amerikanska sedlar står det "IN GOD WE TRUST". Man kan se det som den optimala kombinationen av kapitalism och religion, den protestantiska etikens slutgiltiga seger. "Varför är du inte rik?" kan man fråga med Kurt Vonnegut i citatet högst upp. "Tror du inte tillräckligt på Gud?" Kanske borde det stå "in money we trust" på amerikanska biblar, för att fullborda symboliken. Men det vore kanske för uppenbart, och säkerligen stötande för många.

Det här blev lite hätskt mot USA, det medges. Men jag försöker bara genomskåda den framgångshets jag ärvt från amerikansk ideologi, via Scientologikyrkan. Jag skakar inte ens av mig den nu när jag inte behöver lönearbeta längre. Det gäller att vara produktiv även som pensionär, men nu med roliga saker! Finns det en tillvaro bortom detta där jag bara kan gå och skrota och vara helt onyttig…?

Länk
Produktivitetsmentalitet del 1

Bild
Wikimedia commons

Kommentarer

Skicka en kommentar

Populära inlägg i den här bloggen

Den kreativa duon The Mood Elevators

Bild
Sommaren 2004 mailade jag en massa killar på en dejtingsajt som heter Mötesplatsen. Jag skulle börja plugga i Stockholm under hösten, och jag letade efter killar som bodde där. Jag filtrerade fram killar i ett lämpligt åldersspann (minns inte vilket nu, men själv var jag 45 år), och som hade musik som intresse. Eftersom jag inte tycker om att dra ut på saker skickade jag mail till 33 killar på en gång. Låter kanske lite intensivt, men sån är jag. Och så skulle jag åka upp till stan några dar, och ville försäkra mig om att jag fick till några dejter. Sju killar nappade. Jag träffade tre av dem. En av dem jag träffade var en hobbymusiker som hette Björn. Han hade suttit i åratal framför datorn och gjort midi-musik och hade hundratals, om inte tusentals, låtar på hårddisken. Vi bestämde att han skulle skicka några låtar till mig. Kanske kunde vi skapa nåt tillsammans. Tycke uppstod, kan man sammanfatta det som. Vi gjorde massor av låtar ihop. Och vi blev ett par på kuppen. Vi var ...
Läs mer

Sheldon Cooper och jag

Bild
Här är jag 2013. Jag är så här glad för att jag har fått en T-shirt i födelsedagspresent med Sheldon från serien "Big Bang Theory". Det står "Bazinga!" på T-shirten eftersom det är ett uttryck Sheldon använder när han har lurat nån att gå på ett skämt. Det var ett bra tag sen jag såg den här TV-serien. Faktiskt så länge sen att det var på TV jag såg den, inte på Netflix eller nåt annat strömmande. Men jag minns min förtjusning över hur smart serien var. Det är väl för mycket sagt att jag identifierade mig med Sheldon, för han hade 187 i IQ och fick i slutet av serien Nobelpriset. Hur höga tankar jag än har haft om mig själv under livet så har jag aldrig inbillat mig att jag var ett oupptäckt geni inom teoretisk fysik. Men det var väl det att programmen var fyllda av referenser till science fiction, filmer och serietidningar - sånt som jag gillade fast jag hade fyllt 50. Sen bilden togs har jag dock blivit besviken på serien. Det gick i två steg. Första steg...
Läs mer

Ett år som pensionär

Bild
Jag i vårvintersolen Idag har jag varit pensionär i ett år. När jag nyligen hade gått i pension träffade jag en person som hade varit pensionär ganska länge. Jag frågade henne hur lång tid det tog för henne att hitta fram till hur hon skulle leva som pensionär. "Ett år", svarade hon. Jag har haft med mig hennes svar ända sen dess, och tänkt att efter ett år så vet jag. Och skjutit det framför mig. Senast igår trodde jag att jag bara hade varit pensionär några månader. Men det har faktiskt gått ett år nu. Och jag vet fortfarande inte. Den allra första tiden var jag hektiskt sysselsatt med att utforska allt som erbjuds gratis i Göteborg i kulturell väg. Det blev jobbigt, för det finns MYCKET! Till slut ställde jag in saker jag planerat att gå på. Sen började jag utöva en massa konstnärliga hobbies. Jag målade, gjorde collage, fotograferade, gjorde musik och trumlade stenar som jag hittat längs vägkanter. Det är ju sånt man säger att man ska göra när man blir pensionär...
Läs mer