Glad påsk - snart...
Idag har jag och min man firat påsk tillsammans med barn och bonusbarn. Traditionellt smörgåsbord med snaps till. Vi sa "glad påsk" till varandra när vi höjde glasen. Men det är något som skaver i mig. Det är min gammaldags friskyrkliga uppfostran. Enligt den får man inte säga glad påsk förrän på själva påskdagen, alltså i morgon. Innan dess har inte Jesus uppstått.
Många tycker att Jesus dör ju inte på korset just nu, han uppstod från de döda för jättelänge sen! Vi har rätt att vara glada jämt om man ser det så. Och nuförtiden utgår man mycket mer från allt positivt i kristendomen. Det sägs att Svenska kyrkan till och med har instruerat sina präster att sluta prata om helvetet.
Men jag och min bror fick en uppfostran som var gammaldags redan på 60-talet, och den finns där i bakgrunden. Andra jag har talat med tycker man kan säga glad påsk lite närsomhelst. Till och med på långfredagen, hemska tanke! Själv var jag som barn förbjuden att vara glad då.
Lite bekräftande känns det då att ta del av Götebors Stadsmuseums korta film om långfredagen. Så här säger en av berättarna:
"Det här var alltså en dag av smärta och lidande, och under påsken var tanken att man skulle leva sig in i Jesu lidande. Nu är det kanske inte så vanligt i Sverige idag, men för hundra år sen var tanken att alla skulle hålla sig stilla den här dagen. Maten skulle vara enkel. Barnen skulle vara finklädda och helst inte leka på hela dan. Och ända fram till 60-talet var det nöjesförbud. Biografer, dansställen och restauranger skulle hålla stängt."
Det finns bilder av mig och min bror utklädda till påskkäringar runt ett köksbord med ägg och annat framdukat. Så troligtvis firade vi ändå påsken på påskafton.
Jag träffade för några år sedan en före detta nunna som veckan efter påsk tog tag i båda mina händer, log stort mot mig och med eftertryck utbrast: "Glad påsk!" Det kändes som om hon verkligen menade det. Kanske glädjen blir utslätad om man inte får leva sig in i sorgen och smärtan först?
LÅNGFREDAGEN - film från Göteborgs Stadsmuseum:
Bild
påskmiddag 1968, foto av Ebbe Wensby
Jag känner igen det du beskriver då jag också fått en kristen uppfostran. Jag är som vuxen inte bekännande men har genom livet försökt leva efter den gyllene regeln som finns i de flesta religioner dvs. Var sån mot andra som du vill att andra ska vara mot dig själv( allt vad ni viljen ….
SvaraRaderaSkönt att det finns nån som känner igen sig!
RaderaJag tycker att alla kristna högtider ska tas bort även om det betyder färre ledigheter.
SvaraRaderaJag gillar verkligen inte hyckleriet att ”fira” påsk och annat bara för att vi bor i ett ”kristet” land.
Väldigt FÅ är ju kristna på riktigt, lyckligtvis.
Jag är inte så säker på att de "riktigt" kristna är så få... Där jag bor är vi omgivna av kyrkor som tillhör flera olika samfund. Stadsdelen Västra Frölunda har, om jag räknat rätt, tio kyrkor plus en lokal som tillhör katolska kyrkan.
Radera