Att täcka kroppen lagom mycket

När jag var i tonåren cyklade jag en gång till en kiosk i Gislaveds centrum och köpte glass iförd bikini. Det var trettio grader varmt och jag resonerade som så att om jag kan ha bikini på stranden så kan jag väl ha det överallt. Min pappa tyckte inte det. Han fick höra om min bikinicykeltur av en bekant - i Gislaved känner alla alla - och skällde ut mig när han kom hem på kvällen. Jag förstod inte alls. Hur kunde min hud vara skamlig i ett sammanhang när den inte var det i ett annat?

På en skola där jag jobbade som studie- och yrkesvägledare för tio år sedan fanns det en flicka som hade stora kval inför sin vidare utbildning. Hon var djupt troende och ville efter studenten anlägga niqab - en slöja som täcker allt utom ögonen. Samtidigt förstod hon att många av de utbildningar hon var intresserad av kanske inte skulle tillåta det. Hon gjorde flera besök hos mig för att rådgöra om saken. Till slut bestämde hon sig för att skjuta upp niqaben. Men hon var inte nöjd. Hon visste ju att det finns länder där kvinnor till och med förväntas bära niqab offentligt, så varför skulle det vara ett hinder här?

Det är intressant hur "för mycket hud" i ena fallet kan bli "för lite hud" i det andra fallet. Är det godtyckligt? Nu menar jag inte slumpmässigt, för klädkoder följer ändå vissa åsikter. Men helt logiskt är det inte. Om en utomjording besökte oss skulle hen nog ha svårt att hänga med.

Ett annat exempel på inkonsekvens: Konstnären Marina Abramovic hade 2010 en retrospektiv utställning på MoMa i New York. Det stora dragplåstret var att alla som ville kunde få sitta några minuter och se in i Abramovics ögon. Det var långa köer. Abramovic är känd för sina performances på 70- och 80-talen tillsammans med sin partner Ulay. De var ofta nakna då, även om nakenheten inte alltid var poängen. På MoMas utställning 2010 fanns det nakna personer lite här och där som upprepade Abramovics och Ulays performances. En av besökarna ville hedra Abramovic på ett särskilt sätt. När det blev hennes tur att sitta med konstnären slet hon av sig sina kläder. Det dök genast upp två biffiga vakter och släpade ut henne. Hon skrek förtvivlat att hon hade velat göra sig sårbar inför sin idol.

Nakenhet upplever vi oftast som utmanande om det inte är i sovrummet eller i en omklädningsrum. Men ibland är vi noga med att inte för mycket kläder sitter på, och det handlar inte bara om muslimska slöjor. När jag jobbade med arbetssökande hade vi en kursdeltagare som alltid satt med kappan på inomhus. Ibland såg man att hon svettades i pannan, men hon höll kappan knäppt ända upp i halsen. Det här upplevdes provocerande av de som träffade henne, och flera försökte få henne att ta av sig kappan. Men hon vägrade och hänvisade till sin integritet. Hennes mentala hälsa diskuterades bland personalen.

Kläder är ett mysterium om man vill vara logisk eftersom det finns så många, ibland motsägande, regler. Ibland har någon en avvikande åsikt om vilka reglerna bör vara. Själva tycker vi alltid att våra regler är självklara. Det är det som är kultur - något vi inte ser förrän det utmanas.

Kulturen kräver att våra kroppar täcks. Men det ska vara lagom. Finns det för lite svängrum?

Bild
-eget foto, del av Ingeborg av Gerhard Henning, Göteborgs konstmuseum