Att fundera över nästa projekt istället för det pågående

Den sista veckan har jag funderat mer över en blogg jag planerar att starta nästa år, än över den blogg jag faktiskt skriver nu. Är det ett sätt att prokrastinera eller vad är det?

Jag ska beskriva mitt planerade projekt, så får jag kanske ur mig nåt och kan gå tillbaka till nuet igen.

I ett tidigare inlägg (se länk nedan) skrev jag att jag vill blogga om andlighet nästa år. Nu har jag utvecklat bloggplanerna till att bli ett sånt där kul projekt där en person testar på nåt och skriver om det. Det görs ju även dokumentärer på såna teman. Ett tidigt exempel är Super Size Me, där filmaren levde på hamburgare under en månad. (Sen mådde han inte bra.)

Det jag ska testa är olika religioner.

Planen är att lägga fyra månader på kristendom, sen fyra månader på buddhism och till sist fyra månader på spiritualism. Det sista är väl ingen religion i vanlig bemärkelse, men de som ansluter sig till spiritualismen tenderar att ha en viss syn på vad som händer efter döden och vad livet här är till för. Vi kan kalla det trosriktningar istället.

Jag blev så entusiastisk över det här projektet att jag började komma på fler trosriktningar att testa året därpå: Stoicism och taoism. Nu är jag alltså två år in i framtiden - hur ska jag kunna bärga mig? Jag funderar på att börja med stoicism redan nu, men det känns på nåt sätt fel.

Min man som har sett många intressen komma och gå hos mig tar det här med stoiskt (!) lugn. Det går nog över, eller nåt annat kommer istället…

Länk
mitt tidigare blogginlägg

Bild
CoPilot med DALL·E

Kommentarer

Skicka en kommentar

Populära inlägg i den här bloggen

Den kreativa duon The Mood Elevators

Bild
Sommaren 2004 mailade jag en massa killar på en dejtingsajt som heter Mötesplatsen. Jag skulle börja plugga i Stockholm under hösten, och jag letade efter killar som bodde där. Jag filtrerade fram killar i ett lämpligt åldersspann (minns inte vilket nu, men själv var jag 45 år), och som hade musik som intresse. Eftersom jag inte tycker om att dra ut på saker skickade jag mail till 33 killar på en gång. Låter kanske lite intensivt, men sån är jag. Och så skulle jag åka upp till stan några dar, och ville försäkra mig om att jag fick till några dejter. Sju killar nappade. Jag träffade tre av dem. En av dem jag träffade var en hobbymusiker som hette Björn. Han hade suttit i åratal framför datorn och gjort midi-musik och hade hundratals, om inte tusentals, låtar på hårddisken. Vi bestämde att han skulle skicka några låtar till mig. Kanske kunde vi skapa nåt tillsammans. Tycke uppstod, kan man sammanfatta det som. Vi gjorde massor av låtar ihop. Och vi blev ett par på kuppen. Vi var ...
Läs mer

Sheldon Cooper och jag

Bild
Här är jag 2013. Jag är så här glad för att jag har fått en T-shirt i födelsedagspresent med Sheldon från serien "Big Bang Theory". Det står "Bazinga!" på T-shirten eftersom det är ett uttryck Sheldon använder när han har lurat nån att gå på ett skämt. Det var ett bra tag sen jag såg den här TV-serien. Faktiskt så länge sen att det var på TV jag såg den, inte på Netflix eller nåt annat strömmande. Men jag minns min förtjusning över hur smart serien var. Det är väl för mycket sagt att jag identifierade mig med Sheldon, för han hade 187 i IQ och fick i slutet av serien Nobelpriset. Hur höga tankar jag än har haft om mig själv under livet så har jag aldrig inbillat mig att jag var ett oupptäckt geni inom teoretisk fysik. Men det var väl det att programmen var fyllda av referenser till science fiction, filmer och serietidningar - sånt som jag gillade fast jag hade fyllt 50. Sen bilden togs har jag dock blivit besviken på serien. Det gick i två steg. Första steg...
Läs mer

Ett år som pensionär

Bild
Jag i vårvintersolen Idag har jag varit pensionär i ett år. När jag nyligen hade gått i pension träffade jag en person som hade varit pensionär ganska länge. Jag frågade henne hur lång tid det tog för henne att hitta fram till hur hon skulle leva som pensionär. "Ett år", svarade hon. Jag har haft med mig hennes svar ända sen dess, och tänkt att efter ett år så vet jag. Och skjutit det framför mig. Senast igår trodde jag att jag bara hade varit pensionär några månader. Men det har faktiskt gått ett år nu. Och jag vet fortfarande inte. Den allra första tiden var jag hektiskt sysselsatt med att utforska allt som erbjuds gratis i Göteborg i kulturell väg. Det blev jobbigt, för det finns MYCKET! Till slut ställde jag in saker jag planerat att gå på. Sen började jag utöva en massa konstnärliga hobbies. Jag målade, gjorde collage, fotograferade, gjorde musik och trumlade stenar som jag hittat längs vägkanter. Det är ju sånt man säger att man ska göra när man blir pensionär...
Läs mer