Småsaker och stora mål

It's easier to do trivial things that are urgent than it is to do important things that are not urgent, like thinking. And it's also easier to do little things we know we can do then to start on big things that we're not so sure about.
- John Cleese om kreativitet

Är min blogg numera ett sätt att skjuta upp att skriva på den bok jag skulle vilja ge ut?

Från början kände jag ett stort motstånd mot att överhuvudtaget skriva. För att råda bot på det påbörjade jag en minivana att slå på datorn varje dag och skriva minst en mening. Det evolverade till en blogg. Och det funkade: Jag har övervunnit min skrivkramp.

Egentligen skulle jag ju kunna släppa bloggen då? Jag håller dock mentalt fast vid föresatsen att blogga varje dag ett helt år. Det var ett seriöst projekt som samtidigt kändes roligt, och jag vill inte svika den jag var när jag påbörjade det. Och kanske finns det läsare som finner nöje i mina inlägg, och dem vill jag inte heller svika.

Numera tänker jag dock mycket på vad jag skulle vilja skriva längre texter om. Kanske en hel bok. Men min kraft går åt till att blogga. Eller: Det är inte särskilt ansträngande att blogga, men nöjdheten efter att ha publicerat ett blogginlägg gör att jag slutar skriva där. Fast jag skulle kunna sitta en timme till med en annan text.

Att känna sig nöjd är förrädiskt. Det gjordes ett psykologiskt experiment där vissa studenter fick föreställa sig att de fick ett högt betyg på ett prov. Dessa studenter fick sedan längre betyg på provet än de som inte hade fantiserat om sitt höga betyg. Teorin säger att det var för att de redan kände sig nöjda, och efter det ansträngde de sig inte lika mycket.

Så det paradoxala förhållandet har alltså uppstått att det bloggande som skulle leda till en bok nu kanske på sätt och vis hindrar mig från att skriva boken. Jag vet inte hur jag ska komma runt det. Jag vet inte ens om det egentligen är ett problem, kanske behöver jag faktiskt jag hålla på ett tag till för att bryta igenom något ytterligare motstånd.

Men för att parafrasera John Cleese's citat ovan: Det är lättare att göra små, tydliga saker som det är bråttom med (som att få ut dagens blogginlägg) än det är att jobba på de lite större, och vagare, målen i livet.

Jag vill dock försöka göra båda. Hur ska jag överlista min hjärna?

Bild
eget foto

Kommentarer

Skicka en kommentar

Populära inlägg i den här bloggen

Den kreativa duon The Mood Elevators

Bild
Sommaren 2004 mailade jag en massa killar på en dejtingsajt som heter Mötesplatsen. Jag skulle börja plugga i Stockholm under hösten, och jag letade efter killar som bodde där. Jag filtrerade fram killar i ett lämpligt åldersspann (minns inte vilket nu, men själv var jag 45 år), och som hade musik som intresse. Eftersom jag inte tycker om att dra ut på saker skickade jag mail till 33 killar på en gång. Låter kanske lite intensivt, men sån är jag. Och så skulle jag åka upp till stan några dar, och ville försäkra mig om att jag fick till några dejter. Sju killar nappade. Jag träffade tre av dem. En av dem jag träffade var en hobbymusiker som hette Björn. Han hade suttit i åratal framför datorn och gjort midi-musik och hade hundratals, om inte tusentals, låtar på hårddisken. Vi bestämde att han skulle skicka några låtar till mig. Kanske kunde vi skapa nåt tillsammans. Tycke uppstod, kan man sammanfatta det som. Vi gjorde massor av låtar ihop. Och vi blev ett par på kuppen. Vi var ...
Läs mer

Sheldon Cooper och jag

Bild
Här är jag 2013. Jag är så här glad för att jag har fått en T-shirt i födelsedagspresent med Sheldon från serien "Big Bang Theory". Det står "Bazinga!" på T-shirten eftersom det är ett uttryck Sheldon använder när han har lurat nån att gå på ett skämt. Det var ett bra tag sen jag såg den här TV-serien. Faktiskt så länge sen att det var på TV jag såg den, inte på Netflix eller nåt annat strömmande. Men jag minns min förtjusning över hur smart serien var. Det är väl för mycket sagt att jag identifierade mig med Sheldon, för han hade 187 i IQ och fick i slutet av serien Nobelpriset. Hur höga tankar jag än har haft om mig själv under livet så har jag aldrig inbillat mig att jag var ett oupptäckt geni inom teoretisk fysik. Men det var väl det att programmen var fyllda av referenser till science fiction, filmer och serietidningar - sånt som jag gillade fast jag hade fyllt 50. Sen bilden togs har jag dock blivit besviken på serien. Det gick i två steg. Första steg...
Läs mer

Ett år som pensionär

Bild
Jag i vårvintersolen Idag har jag varit pensionär i ett år. När jag nyligen hade gått i pension träffade jag en person som hade varit pensionär ganska länge. Jag frågade henne hur lång tid det tog för henne att hitta fram till hur hon skulle leva som pensionär. "Ett år", svarade hon. Jag har haft med mig hennes svar ända sen dess, och tänkt att efter ett år så vet jag. Och skjutit det framför mig. Senast igår trodde jag att jag bara hade varit pensionär några månader. Men det har faktiskt gått ett år nu. Och jag vet fortfarande inte. Den allra första tiden var jag hektiskt sysselsatt med att utforska allt som erbjuds gratis i Göteborg i kulturell väg. Det blev jobbigt, för det finns MYCKET! Till slut ställde jag in saker jag planerat att gå på. Sen började jag utöva en massa konstnärliga hobbies. Jag målade, gjorde collage, fotograferade, gjorde musik och trumlade stenar som jag hittat längs vägkanter. Det är ju sånt man säger att man ska göra när man blir pensionär...
Läs mer