Anledningar till att skriva
"Kanske är de senaste årens ökade intresse för läsning och skrivande symtom på ett förbisett behov av avskärmning och existentiell andhämtning."
Det här är en intressant tanke. Jag har sett läsning och skrivande som två separata aktiviteter. Läsning isolerar en till en egen värld, och i ännu högre grad så om det är skönlitteratur.
Men jag har tänkt att när man skriver så vänder man sig till världen. Kanske inte uttalat, men en baktanke finns väl alltid om att detta kan bli läst någon gång av någon annan. Men Wikström tänker sig alltså att man kan skriva som en kontemplativ verksamhet, för att ta en paus från världen.
Kanske kan det jämföras med läsning av skönlitteratur ifall det är skönlitteratur man skriver? Man lever sig in i en annan värld för att kunna nedteckna vad som händer där. Många författare vittnar om att det är karaktärerna själva som bestämmer vad som händer, författaren kan rentav bli häpen över vad de tar sig till.
Jag läser sällan skönlitteratur, och jag skriver heller inte på någon roman, så jag vet inte själv hur det här funkar. Men kanske ska jag börja bejaka det där med att vara en Författare som sitter i sin avskilda vrå och skriver? Det skulle ju kunna hända intressanta saker med mina texter då, även om jag inte skriver skönlitteratur.
"När essän används som meditation och reflexion handlar det om ett sökande efter sanningen snarare än om ägandet av den, och författaren är inte säker på vad funderingarna leder fram till."
Jag aspirerar på att skriva essäer. Kanske skulle jag kunna hävda att vissa av mina blogginlägg är miniessäer. Att det skulle vara meditativt att skriva dem har jag inte funderat över förut, men visst kan jag komma in i nåt slags flow ibland när tankarna nästan sätter sig själva på skärmen.
Nåt jag vill öva på är det där med att söka mig fram till sanningen, att pröva olika tankar. Jag är fortfarande lite för mycket inne på att jag måste lansera en tes. Det är nog det akademiska skrivandet som spökar.
"Skrivandet är ett sätt att bli klar över sig själv; jag skriver för att komma ihåg vad jag tänker."
Så här är det absolut för mig ibland när jag antecknar i olika dokument inför framtida texter, sånt som bara är insikter just nu utan så mycket tankemässiga kläder. Jag har flera anteckningsdokument, ett för varje större tankeområde - till exempel "Skrivande" eller "Buddhism". Jag tycker om att tänka att det ska bli något av dessa spridda anteckningar en vacker dag.
"Att skriva handlar om att röra sig bortom logikens och avsiktens domäner."
Det här låter ju bra, och spännande! Men jag känner tyvärr inte alls igen mig i det. Jag är alldeles för mycket i min logik och i min avsikt. Men jag kanske kan öva på att släppa det?
Jag började en högskolekurs i höstas som hette "Experiementellt skrivade". Jag hade hoppats på att man skulle släppa alla hämningar och skriva galna saker, för det behöver jag öva på. Men tyvärr var det inte så, och jag hoppade efter ett par veckor. Om du har nåt tips på nån skrivarkurs där man får vara lite utflippad, så hör av dig!
Bild
ABCs av Christian Bélanger
Jag har skrivit en bok som kanske är i memoarform där mycket handlar om mitt fackliga engagemang och de strapatser jag fick ta mig igenom. Boken heter Den förlängda armen. Finns i min webbshop för övrigt. Men det var kul och skriva den och det blev en blygsam upplaga på 50 ex.
SvaraRaderaRoligt att du har fått till en bok! Vi får se om jag nånsin kommer så långt...
RaderaJag håller absolut med dig om att vissa av dina blogginlägg är miniessäer. Du har uppenbart en bredd och en talang för den sortens skrivande.
SvaraRaderaTack för ditt beröm! Det är alltid roligt att få feedback, men extra roligt att du tycker att det jag aspirerar på skulle kunna funka.
Radera