När är man vuxen?

Varje gång jag läser igenom gamla dagböcker slås jag av hur mycket jag har mognat sen jag skrev vad det nu är. Det gäller även saker som bara är några år gamla. Är det bara som jag inbillar mig att jag blir mognare och klokare, eller är det en verklig process som pågår?

Det knepiga är att jag vid varje tidpunkt även har tyckt att NU är jag vuxen och klok. För tio år sen tyckte jag att jag liksom hade mognat klart, jämfört med mitt tidigare, mindre mogna jag. Men idag tycker jag att den där 56-åringen hade ju inte nån koll.

Förmodligen kommer jag i framtiden att se tillbaka på dagens 66-åriga Harriet och tycka att jag var helt ute och cyklade. Men så känner jag inte nu, jag tycker jag är väldigt sansad och förnuftig. Jämfört med tidigare då.

När är man vuxen? Finns det ens en sån tidpunkt, en gräns där man träder in i vuxenlivet? Vår lagstiftning säger att man är myndig när man är 18 år, men för guds skull - det är ju bara början på ens resa mot mognaden! Tolkien skriver i en av sina böcker att hoberna blir myndiga när de fyller 33. Det är nog en mer lämplig ålder egentligen för att kunna fatta väl underbyggda beslut.

Fast vi kan nog inte ha ett samhälle där alla under 33 har förmyndare, det blir inte hanterligt. För att inte tala om alla protester från de unga. Men när jag tänker efter så har jag hört en del tonåringar våndas inför 18-årsdagen och säga att de inte vill bli vuxna! Jag blev väldigt förvånad när jag hörde det första gången. Jag kan inte komma ihåg att jag nånsin var rädd att bli vuxen, jag såg vad jag vet bara fram emot att få bestämma själv.

Jag stötte på en bok (såklart, det är ju det jag jämt gör!) häromdagen om att vara vuxen. Den heter When I Grow Up: Conversations with adults in search of adulthood och är skriven av journalisten Moya Sarner. Det började med att hon som snart trettioåring kände sig som en bedragare. Hon hade make, hus och fast jobb och borde vara vuxen. Men hon kände sig inte vuxen, hon bara fejkade. Hon beslöt sig för att intervjua folk om deras egen upplevelse av att vara vuxen.

Sarner föreslår att vi är som träd. Varje ålder i vårt liv är en årsring, och den finns kvar. Vi har samtliga mognadsstadier inom oss, och beter oss utifrån det. En annan sak hon lyfter fram är att det är ok att inte veta saker. Hon trodde en gång att vuxna måste vara säkra på allt. Men hon anser nu att det ingår i att vara vuxen att vara medveten om allt man inte vet, och vara ok med det. Precis som när Sokrates (enligt Platon) sa att hans visdom bestod i att han visste att han saknade kunskap.

Jag tror på det där med årsringar inom oss. Fast de är inte stelnade som trädens. De skiftar form, växer och krymper. Ibland är jag en riktig tant. Men ibland är barndomens årsringar större, ibland trettioåringens. Psykoterapeuten Ariel Nathanson ska enligt Sarner ha sagt: "Jag är vuxen på deltid, vilket jag tror är det mesta jag kan förvänta mig." Det kan jag skriva under på.

Vad tycker du, när är man vuxen? Är du vuxen?

Länk
Boken When I Grow Up

Bild
källa: Webbutiken.info