Biblioterapi: Damernas detektivbyrå

Medan jag fortfarande jobbade var jag ofta helt slut på kvällarna. Ofta ville jag bara ligga en stund i soffan och titta ut genom fönstret, för att låta hjärnan lugna sig. Men eftersom jag älskar att läsa ville jag sen göra det. Och då längtade jag efter nåt som kunde ge mig en känsla av lugn och förnöjsamhet.

Bokserien Damernas detektivbyrå av Alexander McCall Smith gav mig just det. Det finns för närvarande 26 böcker i serien, varav rätt många är översatta till svenska. Jag läste dem dock på engelska för att få mer närhet till personerna.

Böckerna står i hyllan för Deckare på biblioteket, men de är absolut inga deckare, trots att de handlar om en privatdetektiv. Precious Ramotswe löser människors vardagliga problem, som att bevisa att mannen är otrogen eller att leta reda på en förvunnen släkting. Hon är väldigt klok och lugn och man får ofta följa hennes tankar kring traditioner och hennes numera bortgångna pappa, som hon älskade över allt annat.

Landet Botswana spelar en stor roll i böckerna, och det skildras alltid med en nostalgisk blick på det som är på väg bort: små hus, människors artighet och gästfrihet, kärleken till ens rötter och till den boskap som många fortfarande vill äga även om de bor i städer.

Varenda bok är likadan, samma teman kommer upp om och om igen och Precious Ramotswe tänker liknande tankar om och om igen. Hon sitter i gryningen med en kopp te, hon tittar på porträttet av Seretse Khama som ledde landet till självständighet och som hon beundrar, hon lagar mat åt sin man och har omsorger om sina fosterbarn. Förutom de jordnära värderingar som kommer till uttryck i boken gör själva upprepningen att läsaren känner sig trygg. Det gav mig det lugn jag sökte när jag var stressad. (Jag behöver väl inte nämna att allt, precis allt, slutar lyckligt i varje bok.)

Sen jag gick i pension har jag inte läst fler böcker i serien. Tydligen är jag redan lugn och känner mig redan tillfreds. Men jag rekommenderar böckerna varmt till andra som behöver lite biblioterapi.

Länk
Damernas detektivbyrå på Wikipedia

Bild
källa: Boktipset.se

Kommentarer

Skicka en kommentar

Populära inlägg i den här bloggen

Istället för sommarkurs i mörkrumsarbete

Bild
Idag skulle jag egentligen ha börjat en sommarkurs på Biskops Arnö folkhögskola, Fotografiskt hantverk - mörkrumsarbete och analogt fotografi . Jag bestämde mig redan för ett år sen för att jag ville gå den kursen när den kom nästa gång, och hängde på låset när ansökningarna öppnade för ett antal månader sen. Men nu är jag hemma istället. Vad hände? För det första är det så att jag har många motstridiga delar inom mig som vill olika saker. Vissa delar bokar in kurser, konserter och annat - och sen när det är dags så är det andra delar som tycker att det där verkar alldeles för besvärligt och dyrt. Jag har till exempel hoppat av många högskolekurser som ivriga delar av mig har sökt, utan att bry sig om att jag hade ett jobb att sköta jämsides. Jag har även stannat hemma då och då fast jag egentligen skulle gått på en konsert eller film. Detta var särskilt tydligt de år jag gick på Göteborgs filmfestival. Jag satt alltid och dreglade över festivalprogrammet och kryssade i en massa...
Läs mer

Den kreativa duon The Mood Elevators

Bild
Sommaren 2004 mailade jag en massa killar på en dejtingsajt som heter Mötesplatsen. Jag skulle börja plugga i Stockholm under hösten, och jag letade efter killar som bodde där. Jag filtrerade fram killar i ett lämpligt åldersspann (minns inte vilket nu, men själv var jag 45 år), och som hade musik som intresse. Eftersom jag inte tycker om att dra ut på saker skickade jag mail till 33 killar på en gång. Låter kanske lite intensivt, men sån är jag. Och så skulle jag åka upp till stan några dar, och ville försäkra mig om att jag fick till några dejter. Sju killar nappade. Jag träffade tre av dem. En av dem jag träffade var en hobbymusiker som hette Björn. Han hade suttit i åratal framför datorn och gjort midi-musik och hade hundratals, om inte tusentals, låtar på hårddisken. Vi bestämde att han skulle skicka några låtar till mig. Kanske kunde vi skapa nåt tillsammans. Tycke uppstod, kan man sammanfatta det som. Vi gjorde massor av låtar ihop. Och vi blev ett par på kuppen. Vi var ...
Läs mer

Ett år som pensionär

Bild
Jag i vårvintersolen Idag har jag varit pensionär i ett år. När jag nyligen hade gått i pension träffade jag en person som hade varit pensionär ganska länge. Jag frågade henne hur lång tid det tog för henne att hitta fram till hur hon skulle leva som pensionär. "Ett år", svarade hon. Jag har haft med mig hennes svar ända sen dess, och tänkt att efter ett år så vet jag. Och skjutit det framför mig. Senast igår trodde jag att jag bara hade varit pensionär några månader. Men det har faktiskt gått ett år nu. Och jag vet fortfarande inte. Den allra första tiden var jag hektiskt sysselsatt med att utforska allt som erbjuds gratis i Göteborg i kulturell väg. Det blev jobbigt, för det finns MYCKET! Till slut ställde jag in saker jag planerat att gå på. Sen började jag utöva en massa konstnärliga hobbies. Jag målade, gjorde collage, fotograferade, gjorde musik och trumlade stenar som jag hittat längs vägkanter. Det är ju sånt man säger att man ska göra när man blir pensionär...
Läs mer