Makt och godhet enligt Nietzsche

"Tacksamhetsskuld skapar en starkare lojalitet än fruktan."

Jag läser boken En lockton i ödemarken av religionsvetaren David Thurfjell. Jag läste stora delar av den tidigare i år, men la den åt sidan. Nu har jag återupptagit den.

Idag kom jag till ett intressant avsnitt där Thurfjell avhandlar makt och vad som skapar den. Nietzsche har skrivit en hel del om om makt i sin bok Bortom gott och ont. Det är väl en sån där bok man borde läsa fast det aldrig blir av.

Men Thurfjell har läst den. (Visst är det bra att andra läser jobbiga böcker och summerar det viktigaste?) Han skriver så här:

"Nitzsche menade att vi utövar makt på två sätt. Dels genom att skada andra, dels genom att gynna dem. Om vi gynnar andra, ger dem pengar eler behandlar dem väl, sätter vi dem i skuld till oss. Det befäster, enligt hans perspektiv, vår makt utan att vi behöver vara otrevliga eller riskera att de vi dominerat försöker slå tillbaka eller hämnas. Tacksamhetsskuld skapar en starkare lojalitet än fruktan."

Makes you think…

Det skulle kunna förklara en lite ansträngd relation till min äldste son. Inget irriterar honom så mycket som när jag försöker göra saker för honom eller ge honom goda råd. Kanske motsätter han sig instinktivt att hans mor ska ha makt över honom. Och kanske var jag irriterad på mina föräldrar (när de levde) av samma anledning.

Det förklarar också varför jag känner ett sånt obehag när jag är ekonomiskt beroende av någon närstående. Det har varit så under flera skeden av mitt vuxna liv. Min nuvarande man har en rejäl pension, och jag är tacksam för att han delar med sig så att jag kan leva helt ok på min rätt minimala pension. Fast glad över situationen är jag inte, jag skulle vilja vara ekonomiskt jämställd. Men jag jobbar på att komma över det. Kanske kan den här insikten om makt och godhet hjälpa till.

Lite förvånad är jag att Nietzsche hade nåt att bidra med i min och min mans relation. Man vet aldrig vad läsandet av en bok kan ge.

Bild
egen målning från 2015

Kommentarer

Skicka en kommentar

Populära inlägg i den här bloggen

Den kreativa duon The Mood Elevators

Bild
Sommaren 2004 mailade jag en massa killar på en dejtingsajt som heter Mötesplatsen. Jag skulle börja plugga i Stockholm under hösten, och jag letade efter killar som bodde där. Jag filtrerade fram killar i ett lämpligt åldersspann (minns inte vilket nu, men själv var jag 45 år), och som hade musik som intresse. Eftersom jag inte tycker om att dra ut på saker skickade jag mail till 33 killar på en gång. Låter kanske lite intensivt, men sån är jag. Och så skulle jag åka upp till stan några dar, och ville försäkra mig om att jag fick till några dejter. Sju killar nappade. Jag träffade tre av dem. En av dem jag träffade var en hobbymusiker som hette Björn. Han hade suttit i åratal framför datorn och gjort midi-musik och hade hundratals, om inte tusentals, låtar på hårddisken. Vi bestämde att han skulle skicka några låtar till mig. Kanske kunde vi skapa nåt tillsammans. Tycke uppstod, kan man sammanfatta det som. Vi gjorde massor av låtar ihop. Och vi blev ett par på kuppen. Vi var ...
Läs mer

Sheldon Cooper och jag

Bild
Här är jag 2013. Jag är så här glad för att jag har fått en T-shirt i födelsedagspresent med Sheldon från serien "Big Bang Theory". Det står "Bazinga!" på T-shirten eftersom det är ett uttryck Sheldon använder när han har lurat nån att gå på ett skämt. Det var ett bra tag sen jag såg den här TV-serien. Faktiskt så länge sen att det var på TV jag såg den, inte på Netflix eller nåt annat strömmande. Men jag minns min förtjusning över hur smart serien var. Det är väl för mycket sagt att jag identifierade mig med Sheldon, för han hade 187 i IQ och fick i slutet av serien Nobelpriset. Hur höga tankar jag än har haft om mig själv under livet så har jag aldrig inbillat mig att jag var ett oupptäckt geni inom teoretisk fysik. Men det var väl det att programmen var fyllda av referenser till science fiction, filmer och serietidningar - sånt som jag gillade fast jag hade fyllt 50. Sen bilden togs har jag dock blivit besviken på serien. Det gick i två steg. Första steg...
Läs mer

Ett år som pensionär

Bild
Jag i vårvintersolen Idag har jag varit pensionär i ett år. När jag nyligen hade gått i pension träffade jag en person som hade varit pensionär ganska länge. Jag frågade henne hur lång tid det tog för henne att hitta fram till hur hon skulle leva som pensionär. "Ett år", svarade hon. Jag har haft med mig hennes svar ända sen dess, och tänkt att efter ett år så vet jag. Och skjutit det framför mig. Senast igår trodde jag att jag bara hade varit pensionär några månader. Men det har faktiskt gått ett år nu. Och jag vet fortfarande inte. Den allra första tiden var jag hektiskt sysselsatt med att utforska allt som erbjuds gratis i Göteborg i kulturell väg. Det blev jobbigt, för det finns MYCKET! Till slut ställde jag in saker jag planerat att gå på. Sen började jag utöva en massa konstnärliga hobbies. Jag målade, gjorde collage, fotograferade, gjorde musik och trumlade stenar som jag hittat längs vägkanter. Det är ju sånt man säger att man ska göra när man blir pensionär...
Läs mer