Livet är upprepning

"Det krävs mod att förstå att livet är upprepning, och att detta är livets skönhet."
- Kierkegaard

Förr avskydde jag upprepning. Jag klarade inte av att göra samma sak en längre stund, och jag stod inte ut när livet gick i gamla hjulspår. Jag sökte nya, spännande upplevelser. Det resulterade ofta i mentala krascher där jag inte orkade med mer och var tvungen att vila upp mig.

Hela systemet i vår del av världen är riggat för att vi ska söka efter nyhet och spänning. Det beror enligt mig (och många andra) på kapitalismens idé om ständig tillväxt. Företag bombarderar oss med budskap om att vi kan få det härligare om vi köper deras produkter eller tjänster. Sociala medier är uppbyggda kring jakten på det häftiga som man kan dela med andra. Det påverkar oss vårt sätt att leva.

Under pandemin fick jag en paus från det här, för det fanns inte så mycket att göra. Jag upplevde det som skönt att världen stannade av och blev begränsad.

Efter att jag gick i pension och inte längre har ett jobb att gå till har jag återigen börjat känna suget efter nya upplevelser. Jag får lust att flytta från tystnaden och fågelkvittret, som jag har uppskattat så mycket, in till stan. Men kanske jag skulle tröttna på stan också efter ett tag.

Jag vet inte vad Kierkegaard ville med det jag har citerat, för jag vet inte vilket sammanhang det kommer ifrån. (Jag hittade det citerat av en annan person.) Kanske det inte ens är ett sant Kierkegaardcitat. Men han har skrivit en hel bok om detta, som på svenska heter Upprepningen. Kanske jag ska ta och läsa den.

Bild
eget foto

Kommentarer

Skicka en kommentar

Populära inlägg i den här bloggen

Den kreativa duon The Mood Elevators

Bild
Sommaren 2004 mailade jag en massa killar på en dejtingsajt som heter Mötesplatsen. Jag skulle börja plugga i Stockholm under hösten, och jag letade efter killar som bodde där. Jag filtrerade fram killar i ett lämpligt åldersspann (minns inte vilket nu, men själv var jag 45 år), och som hade musik som intresse. Eftersom jag inte tycker om att dra ut på saker skickade jag mail till 33 killar på en gång. Låter kanske lite intensivt, men sån är jag. Och så skulle jag åka upp till stan några dar, och ville försäkra mig om att jag fick till några dejter. Sju killar nappade. Jag träffade tre av dem. En av dem jag träffade var en hobbymusiker som hette Björn. Han hade suttit i åratal framför datorn och gjort midi-musik och hade hundratals, om inte tusentals, låtar på hårddisken. Vi bestämde att han skulle skicka några låtar till mig. Kanske kunde vi skapa nåt tillsammans. Tycke uppstod, kan man sammanfatta det som. Vi gjorde massor av låtar ihop. Och vi blev ett par på kuppen. Vi var ...
Läs mer

Sheldon Cooper och jag

Bild
Här är jag 2013. Jag är så här glad för att jag har fått en T-shirt i födelsedagspresent med Sheldon från serien "Big Bang Theory". Det står "Bazinga!" på T-shirten eftersom det är ett uttryck Sheldon använder när han har lurat nån att gå på ett skämt. Det var ett bra tag sen jag såg den här TV-serien. Faktiskt så länge sen att det var på TV jag såg den, inte på Netflix eller nåt annat strömmande. Men jag minns min förtjusning över hur smart serien var. Det är väl för mycket sagt att jag identifierade mig med Sheldon, för han hade 187 i IQ och fick i slutet av serien Nobelpriset. Hur höga tankar jag än har haft om mig själv under livet så har jag aldrig inbillat mig att jag var ett oupptäckt geni inom teoretisk fysik. Men det var väl det att programmen var fyllda av referenser till science fiction, filmer och serietidningar - sånt som jag gillade fast jag hade fyllt 50. Sen bilden togs har jag dock blivit besviken på serien. Det gick i två steg. Första steg...
Läs mer

Ett år som pensionär

Bild
Jag i vårvintersolen Idag har jag varit pensionär i ett år. När jag nyligen hade gått i pension träffade jag en person som hade varit pensionär ganska länge. Jag frågade henne hur lång tid det tog för henne att hitta fram till hur hon skulle leva som pensionär. "Ett år", svarade hon. Jag har haft med mig hennes svar ända sen dess, och tänkt att efter ett år så vet jag. Och skjutit det framför mig. Senast igår trodde jag att jag bara hade varit pensionär några månader. Men det har faktiskt gått ett år nu. Och jag vet fortfarande inte. Den allra första tiden var jag hektiskt sysselsatt med att utforska allt som erbjuds gratis i Göteborg i kulturell väg. Det blev jobbigt, för det finns MYCKET! Till slut ställde jag in saker jag planerat att gå på. Sen började jag utöva en massa konstnärliga hobbies. Jag målade, gjorde collage, fotograferade, gjorde musik och trumlade stenar som jag hittat längs vägkanter. Det är ju sånt man säger att man ska göra när man blir pensionär...
Läs mer