Hälsa är det som motsvarar kulturens krav

Vad som anses vara hälsa har genomgått förändringar under tidens lopp. En klassisk definition har varit "frånvaro av sjukdom". Och det är väl så vi ofta tänker på det. Men redan 1948 så skärptes den definitionen av WHO till att betyda nåt mer än bara en frånvaro av ett annat tillstånd. WHO skriver att hälsa är ”ett tillstånd av fullständigt fysiskt, psykiskt och socialt välbefinnande, inte endast frånvaro av sjukdom eller funktionsnedsättning”.

Man kan fråga sig hur många människor som upplever detta fantastiska tillstånd någon längre sammanhängande tid. "Fullständigt" är ju hundra procent. Visst har man väl alltid någon liten skavank - fysiskt, psykiskt eller socialt. Kanske är hälsa snarare något som finns på en skala.

Jag läser just nu en antologi med essäer som heter Kulturen och hälsan. Den första essän är skriven av Karin Johannesson som är professor i idéhistoria. Hon skriver att det som anses vara hälsa är kulturbetingat. Att "utstråla hälsa" är att uppfylla sin tids krav. I vår tid är det enligt henne kontroll, ambition, styrka och självdisciplin. Det låter ganska hårt. Men jag har nog kämpat för att se ut som en person med de egenskaperna.

Johannessons tankar var nya för mig. Men redan 1951 skrev filosofiprofessorn och debattören Ingemar Hedenius om just detta i sin bok Att välja livsåskådning. "Hälsa och sjukdom är relativa begrepp. Deras innebörd beror alltid på något underförstått ideal, och idealen kan vara olika." Hedenius räknar sen upp olika varianter av hälsa beroende på vad man utgår från. I ett helt kapitel beskriver han ett fenomen som han kallar "de sjukligt friska". Jag har lite svårt att få grepp om vad han menar, men jag gillar uttrycket.

En person som ständigt ser ut att vara stark och självdisciplinerad är nog inte riktigt frisk. Det skulle vara en övermänniska, och såna finns nog inte. När jag kämpade som mest med att verka sån så fejkade jag rätt mycket. Det var stressande.

Vad tänker du att hälsa är?

Bild
WHO:s logo
© United States Mission Geneva

Kommentarer

Skicka en kommentar

Populära inlägg i den här bloggen

Den kreativa duon The Mood Elevators

Bild
Sommaren 2004 mailade jag en massa killar på en dejtingsajt som heter Mötesplatsen. Jag skulle börja plugga i Stockholm under hösten, och jag letade efter killar som bodde där. Jag filtrerade fram killar i ett lämpligt åldersspann (minns inte vilket nu, men själv var jag 45 år), och som hade musik som intresse. Eftersom jag inte tycker om att dra ut på saker skickade jag mail till 33 killar på en gång. Låter kanske lite intensivt, men sån är jag. Och så skulle jag åka upp till stan några dar, och ville försäkra mig om att jag fick till några dejter. Sju killar nappade. Jag träffade tre av dem. En av dem jag träffade var en hobbymusiker som hette Björn. Han hade suttit i åratal framför datorn och gjort midi-musik och hade hundratals, om inte tusentals, låtar på hårddisken. Vi bestämde att han skulle skicka några låtar till mig. Kanske kunde vi skapa nåt tillsammans. Tycke uppstod, kan man sammanfatta det som. Vi gjorde massor av låtar ihop. Och vi blev ett par på kuppen. Vi var ...
Läs mer

Ett år som pensionär

Bild
Jag i vårvintersolen Idag har jag varit pensionär i ett år. När jag nyligen hade gått i pension träffade jag en person som hade varit pensionär ganska länge. Jag frågade henne hur lång tid det tog för henne att hitta fram till hur hon skulle leva som pensionär. "Ett år", svarade hon. Jag har haft med mig hennes svar ända sen dess, och tänkt att efter ett år så vet jag. Och skjutit det framför mig. Senast igår trodde jag att jag bara hade varit pensionär några månader. Men det har faktiskt gått ett år nu. Och jag vet fortfarande inte. Den allra första tiden var jag hektiskt sysselsatt med att utforska allt som erbjuds gratis i Göteborg i kulturell väg. Det blev jobbigt, för det finns MYCKET! Till slut ställde jag in saker jag planerat att gå på. Sen började jag utöva en massa konstnärliga hobbies. Jag målade, gjorde collage, fotograferade, gjorde musik och trumlade stenar som jag hittat längs vägkanter. Det är ju sånt man säger att man ska göra när man blir pensionär...
Läs mer

Sheldon Cooper och jag

Bild
Här är jag 2013. Jag är så här glad för att jag har fått en T-shirt i födelsedagspresent med Sheldon från serien "Big Bang Theory". Det står "Bazinga!" på T-shirten eftersom det är ett uttryck Sheldon använder när han har lurat nån att gå på ett skämt. Det var ett bra tag sen jag såg den här TV-serien. Faktiskt så länge sen att det var på TV jag såg den, inte på Netflix eller nåt annat strömmande. Men jag minns min förtjusning över hur smart serien var. Det är väl för mycket sagt att jag identifierade mig med Sheldon, för han hade 187 i IQ och fick i slutet av serien Nobelpriset. Hur höga tankar jag än har haft om mig själv under livet så har jag aldrig inbillat mig att jag var ett oupptäckt geni inom teoretisk fysik. Men det var väl det att programmen var fyllda av referenser till science fiction, filmer och serietidningar - sånt som jag gillade fast jag hade fyllt 50. Sen bilden togs har jag dock blivit besviken på serien. Det gick i två steg. Första steg...
Läs mer