Trivsel och förnöjsamhet

"Ordet trivsel börjar bli alltmer exotiskt. Det associerar till klämkäcka svartvita filmer i 1950-talets blanka kök. Men varför måste förnöjsamheten alltid projiceras in i tidigare epoker eller förläggas till pensionsåldern?"
-Owe Wikström

Citatet ovan kommer från boken Långsamhetens lov, som kom för snart 25 år sen. Jag läste den då, och jag köpte den nyligen för att läsa den igen.

Owe Wikström har varit präst och professor. Sen han skrev boken har både han och jag blivit pensionärer. På sin egen hemsida berättar han att livet numera är lugnare. Det är det för mig också.

Jag trodde att Wikström, som förespråkare av långsamhetens lov, alltid hade tagit det lugnt. Men kanske skrev han boken som en uppmaning till sig själv. Vi människor tenderar att ge andra de råd vi själva skulle behöva höra.

Förnöjsamheten är en rätt stor grej för mig nuförtiden. Jag sitter inte precis på en bänk och matar duvor, men om jag gjorde det skulle det nog kännas trevligt.

Det började under pandemin, medan jag fortfarande jobbade. Plötsligt var livet mycket mer begränsat, och jag upptäckte att jag trivdes med det. Förnöjsamheten började där, i att koppla bort FOMO-läget. Under pandemin fanns inget att missa, förutom promenader de dagar solen lyste.

Det finns en lärdom att dra av detta. Frågan är bara vad den är. Hur ska vi utforma våra liv så vi känner mer trevnad och förnöjsamhet? Utan att behöva gå i pension. Jag lämnar över till er som fortfarande jobbar att undersöka det.

Liknande blogginlägg
-Wu wei - handling genom icke-handling
-Produktivitetsmentalitet del 1
-Produktivitetsmentalitet del 2
-Livet är tråkigt - men inte enligt taoismen

Bild
fotograf Paul Sableman

Kommentarer

Skicka en kommentar

Populära inlägg i den här bloggen

Den kreativa duon The Mood Elevators

Bild
Sommaren 2004 mailade jag en massa killar på en dejtingsajt som heter Mötesplatsen. Jag skulle börja plugga i Stockholm under hösten, och jag letade efter killar som bodde där. Jag filtrerade fram killar i ett lämpligt åldersspann (minns inte vilket nu, men själv var jag 45 år), och som hade musik som intresse. Eftersom jag inte tycker om att dra ut på saker skickade jag mail till 33 killar på en gång. Låter kanske lite intensivt, men sån är jag. Och så skulle jag åka upp till stan några dar, och ville försäkra mig om att jag fick till några dejter. Sju killar nappade. Jag träffade tre av dem. En av dem jag träffade var en hobbymusiker som hette Björn. Han hade suttit i åratal framför datorn och gjort midi-musik och hade hundratals, om inte tusentals, låtar på hårddisken. Vi bestämde att han skulle skicka några låtar till mig. Kanske kunde vi skapa nåt tillsammans. Tycke uppstod, kan man sammanfatta det som. Vi gjorde massor av låtar ihop. Och vi blev ett par på kuppen. Vi var ...
Läs mer

Sheldon Cooper och jag

Bild
Här är jag 2013. Jag är så här glad för att jag har fått en T-shirt i födelsedagspresent med Sheldon från serien "Big Bang Theory". Det står "Bazinga!" på T-shirten eftersom det är ett uttryck Sheldon använder när han har lurat nån att gå på ett skämt. Det var ett bra tag sen jag såg den här TV-serien. Faktiskt så länge sen att det var på TV jag såg den, inte på Netflix eller nåt annat strömmande. Men jag minns min förtjusning över hur smart serien var. Det är väl för mycket sagt att jag identifierade mig med Sheldon, för han hade 187 i IQ och fick i slutet av serien Nobelpriset. Hur höga tankar jag än har haft om mig själv under livet så har jag aldrig inbillat mig att jag var ett oupptäckt geni inom teoretisk fysik. Men det var väl det att programmen var fyllda av referenser till science fiction, filmer och serietidningar - sånt som jag gillade fast jag hade fyllt 50. Sen bilden togs har jag dock blivit besviken på serien. Det gick i två steg. Första steg...
Läs mer

Ett år som pensionär

Bild
Jag i vårvintersolen Idag har jag varit pensionär i ett år. När jag nyligen hade gått i pension träffade jag en person som hade varit pensionär ganska länge. Jag frågade henne hur lång tid det tog för henne att hitta fram till hur hon skulle leva som pensionär. "Ett år", svarade hon. Jag har haft med mig hennes svar ända sen dess, och tänkt att efter ett år så vet jag. Och skjutit det framför mig. Senast igår trodde jag att jag bara hade varit pensionär några månader. Men det har faktiskt gått ett år nu. Och jag vet fortfarande inte. Den allra första tiden var jag hektiskt sysselsatt med att utforska allt som erbjuds gratis i Göteborg i kulturell väg. Det blev jobbigt, för det finns MYCKET! Till slut ställde jag in saker jag planerat att gå på. Sen började jag utöva en massa konstnärliga hobbies. Jag målade, gjorde collage, fotograferade, gjorde musik och trumlade stenar som jag hittat längs vägkanter. Det är ju sånt man säger att man ska göra när man blir pensionär...
Läs mer