Ett år av skrivande

Tao är onåbart ändå är det ödmjukt. Och närmare dig än medvetandet. - Tao Te Ching Jag satt och pratade om olika religioner med en vän idag. Båda två har vi tidigare närmat oss buddhism. Nu är vi nyfikna på taoism, men är inte direkt sugna på att utöva någon kampsport. Annars verkar det vara i samband med tai chi eller aikido som man kommer i ett sammanhang där det talas om taoism. Vi funderade över att taoistiska praktiker som qi gong och feng shui är ganska spridda i västvärlden, men att själva religionen inte har nått oss. Hur utövar man taoism i Sverige? Alltså i ett socialt sammanhang. Vi kan förstås nöja oss med att läsa taoistiska texter som den klassiska Tao Te Ching. Men vi vill ha nåt mer. Det existerar taoistiska tempel här i världen. De som ligger närmast Sverige verkar vara i England och Spanien. Fast är det en kinesisk ritual i ett färgglatt tempel vi söker? Möjligen vore det lite för främmande för oss. Vi vill nog ha en meditativ stund där någon håller e...

Jag fick reda på av två källor i bekantskapskretsen att ett av mina favoritantikvariat i Göteborg, Röde Orm, ska flytta sitt lager och därför har öppet där för att sälja av så mycket som möjligt. Det är 30.000 titlar som de försöker bli av med, och därför får man köpa vilka böcker som helst för 20 kr styck, förutsatt att man köper minst fem stycken. Vilken chans att fynda! Vad gör en boknörd som redan har för mycket böcker? Åker tvärs över hela stan för att handla mer böcker, såklart! Jag orkade bara titta i en och en halv timme, sen var jag kissnödig och hungrig. Och jag hade dessutom plockat på mig ett gäng böcker som tillsammans vägde vad jag tyckte kändes ok att bära. Min skörd: En konstbok med Velázquez samtliga verk (i alla fall utlovas det). Jag tänkte häromdagen att jag ville skaffa fler konstböcker att sitta och njut-titta i ibland. Det mesta finns ju på internet, men det är mer sinnligt att sitta och vända blad i en tryckt konstbok med stora sidor. En uppslagsbok...

Medan jag fortfarande jobbade var jag ofta helt slut på kvällarna. Ofta ville jag bara ligga en stund i soffan och titta ut genom fönstret, för att låta hjärnan lugna sig. Men eftersom jag älskar att läsa ville jag sen göra det. Och då längtade jag efter nåt som kunde ge mig en känsla av lugn och förnöjsamhet. Bokserien Damernas detektivbyrå av Alexander McCall Smith gav mig just det. Det finns för närvarande 26 böcker i serien, varav rätt många är översatta till svenska. Jag läste dem dock på engelska för att få mer närhet till personerna. Böckerna står i hyllan för Deckare på biblioteket, men de är absolut inga deckare, trots att de handlar om en privatdetektiv. Precious Ramotswe löser människors vardagliga problem, som att bevisa att mannen är otrogen eller att leta reda på en förvunnen släkting. Hon är väldigt klok och lugn och man får ofta följa hennes tankar kring traditioner och hennes numera bortgångna pappa, som hon älskade över allt annat. Landet Botswana spelar en...

Jag läser just nu Föräldrarnas Födelse av Maja Larsson. Det är en jätteintressant bok som utreder vilka råd, förmaningar och föreskrifter som svenska föräldrar har fått under de sista 250 åren. Den ger upphov till mycket tankar. Jag funderar både över hur jag själv har varit som förälder och hur jag blev uppfostrad. Samt reflekterar över vilken typ av uppfostringsideal som rådde när mina föräldrar var små. En sak som slår mig är att jag uppfostrades av mina gammaldags föräldrar efter ett ideal (lyd, var foglig och snäll) - och sen blev jag tonåring i ett samhälle som hyllade helt andra ideal (var självständig, kreativ och "äkta"). Det här beror på att det var en väldigt skarp brytningstid under 1970-talet, och uppfattningen om hur barn skulle behandlas vände totalt. Jag tror det skapades en konflikt inom mig som finns kvar än idag. Det vore spännande att ta reda på mer hur det gick för folk som i likhet med mig upplevde den här kluvenheten under sin uppväxt. Nån som ha...

Igår var jag på Bokmässan. Jag hade inte varit där på många år, och jag mindes att den brukade trötta ut mig. Men nu är jag ju pensionär, resonerade jag - jag har mycket lägre stressnivå. Så det borde inte vara så mycket problem för mig som förr. Tji vad jag bedrog mig. Så fort jag kom in på mässområdet, och sorlet slog emot mig, kände jag hur pulsen steg. Jag satte därför in öronpropparna som jag hade med mig för säkerhets skull. Jag har öronproppar som successivt blir tjockare, och därmed dämpar mer och mer ju mer man trycker in dem. Jag fick trycka in dem så långt det gick för att ljudnivån skulle kännas acceptabel för mig. Det gick ändå rätt bra med öronproppar. De första två timmarna, vill säga. Jag var på tre olika författarintervjuer, bl.a med Lena Andersson. Hon är verkligen en sort för sig! Ganska uppfriskande, även om jag inte håller med om allt hon säger. Jag gick också runt lite bland de förlag som ger ut samhällsvetenskaplig och humanistisk litteratur. Såg många in...

Idag ska jag till bokmässan här i Göteborg. Det var ganska många år sen jag besökte den sist. Det brukar vara för stimmigt och tröttande för mig. Men jag tänkte i år att vad sjutton, jag är ju pensionär. Jag har tid och jag älskar böcker - visst borde jag gå på bokmässan? I år är det två teman. Eller är det tre? Kärlek och lust samt Dramatik. Alla tre tillsammans låter som ett förhållande en av mina bästa vänner är i just nu. Jag missade tyvärr förra årets tema Rymden, fastän jag är intresserad av rymden både i vetenskap och i fiktion. Romance är inte riktigt min grej, och teater går jag sällan på. Men det finns ju en massa annat också. Allt mellan himmel och jord. Förr fanns det två typer av program, seminarier och monterprogram. Nu finns tydligen ett mellanting: Scenprogram. Svenska kyrkans monter har upphöjts till scen med namnet Se människan. Kanske infördes detta för längesen men jag har inte förstått det förrän nu i alla fall. Programmet på dessa scener är gratis, till skil...

"Om man verkligen vill förstå vad människor tror på är den bästa källan inte deras heliga texter, inte ens att fråga dem vad de tror på. Man ska studera hur de lever." - Joel Halldorf, Gud:Jakten Bild fotograf: Jörgen Nilsson

Så var vi då, i och med höstdagjämningen igår, inne på vinterhalvåret. I natt var det bara tre grader varmt i Tynnered där jag bor... Igår funderade jag dystert på hur jag skulle kunna förgylla det kommande vintermörkret. Det första jag kom att tänka på är att jag vill köpa en chokladkalender från Berzelii Choklad. Vi hade en förra året, och alla praliner var underbara! Den är förstås svindyr. Men det är njutning som varar 24 dagar. Vad mer? Jag skulle kunna gå lite mer på konserter. Särskilt de som erbjuds gratis av Svenska kyrkan. Det är ofta kammarmusik, vilket är rogivande för mig. Jag tog fram min app och kollade. Bara den här veckan är det 13 olika konserter i kyrkor i Göteborg! Så det ska nog bli lite sånt i vinter. Gå på bio? Svenska folket sviker biograferna sen Corona. Det är enklare att se strömmande film hemma i soffan. Så väljer vi ofta också, min man och jag. Det är ju fantastiskt mycket billigare också än att gå på bio. När vintern kommer vet jag att jag drar mig...

Idag är det höstdagjämning. Närmare bestämt kl. 20.19 svensk tid. Då går solen ner på Nordpolen efter att ha lyst där i ett halvår. I resten av världen är det idag ungefär lika lång dag som natt. På Nordpolen är det skymning i några veckor. Sen blir det helmörkt. Skönt att slippa vara där! Hemma hos oss halar vi ikväll vimpeln som har suttit uppe i flaggstången sen vårdagjämningen. Vi byter även köksgardiner, från sommarens blommiga till ett par med småfåglar. Det symboliserar för oss att fågelmatningssäsongen snart börjar. Fast först ska vi vänta på att löven faller från päronträdet. Det är fortfarande helt grönt. Bra, för jag vill hålla kvar sommarkänslan de varma dagarna som är nu. Idag åt vi lunch i trädgården! Länk Webbkameror på Nordpolen Bild eget foto

Jag känner svenskar som är mer intresserade av vad Trump gör än vad den svenska regeringen gör. Och absolut mer än de intresserar sig för politik i andra områden i världen. De följer noggrant med i alla hans uttalanden och alla hans beslut, och förfasar sig. Visst är Trump en farlig person att ha som ledare för USA. Men jag har inte förstått fascinationen. Förrän idag. Jag stötte på ordet politainment . Det är sammansatt av "politics" och "entertainment", alltså politik som underhållning. Det sägs att det är politikernas rådgivare/talskrivare och media som är ansvariga. De gör politik till underhållning för att nå ut bättre, få mer klick. Men jag undrar om det inte är den enskilda personen som konsumerar denna politainment som ska hållas ansvarig. Om man tittar på klipp efter klipp där Trump fäller bisarra yttranden är det väl knappast så att man gör det för att få mer information. Det känns spännande, känslorna drar igång. Man förfasar sig. Underhållning. Ä...

Sen jag har blivit pensionär går jag en högskolekurs varje termin. Det är viktigt för mig att jag blir registrerad på en kurs vid Göteborgs universitet varje år, för annars försvinner mitt konto där, och med det tillgången till en massa artiklar och böcker som finns online via universitetsbiblioteket. Så det är en drivkraft som gör att jag söker högskolekurser. Men jag vill faktiskt också på allvar gå kurser på universitetet. Det är häftigt att kunna göra det och ha en fot kvar i universitetsvärlden, även om jag inte jobbar där längre. Och det finns så mycket intressant att studera! Massor av kurser går på halvfart eller kvartsfart. Det finns kvällskurser och det finns distanskurser. Och allt är gratis - vilken förmån! Och man behöver inte göra uppgifterna. Man kan gå på föreläsningarna och insupa den kunskap som förmedlas där, och sen strunta i resten om man vill. Universitetet får betalt för en ändå. Det finns ett system med budget utifrån förväntade studieresultat, och för fri...

"Don't hope for a life without problems. Instead, hope for a life full of good problems." - Mark Manson, The subtle art of not giving a f*ck Länk till boken med citatet Bild : Monstera Productions

"En av svårigheterna när det gäller själens vård är att erkänna nödvändigheten av patos och tragedi." - Thomas Moore, Besjälat liv Jag har flera av Thomas Moores böcker, och jag köpte dem redan för 25-30 år sedan. Jag älskade dem omedelbart. Ändå är det som att jag glömmer deras budskap. Denne Thomas Moore (det finns många med samma namn) är en amerikansk psykoterapeut som tidigare i sitt liv var munk. Han skriver mycket om själen. Men han menar inte själen i bemärkelsen en utomvärldslig del av oss som lever vidare efter döden. Han syftar på ett djup inom oss som är känslosamt och komplext. Denna själ söker alltid mening - och mening hellre än lycka. Den behöver känna sig hemma i tillvaron. Jag fastnade för en bild han beskriver i en av sina böcker: Det är lättare att känna sig hemma i en gammal, vildvuxen trädgård med en halvt förfallen stenmur än i en trädgård med tätklippt gräsmatta och väl avgränsade rabatter. Det håller i alla fall jag med om. Det där förfallna...

Vi har nu hunnit till den tionde låten jag gjorde tillsammans med min dåvarande partner Björn år 2004. Det är för en gångs skull en låt där nån annan än vi själva har bidragit. Vid den här tiden var jag och Björn medlemmar på skrivarforumet Haket , som fanns online till ungefär 2017. Jag hade gått med för att min äldste son var med, och sen blev han ihop med en annan medlem där som kallade sig Andromeda. I verkligheten heter hon Linda. Både min son och hans flickvän var väldigt aktiva på Haket. De var unga, yrvakna poeter som skrev ganska spretigt. Och ibland alldeles lysande. Jag gick igenom Lindas dikter för att se om jag kunde hitta någon som kändes rätt för mig att göra en låt av. Jag hade ett pianokomp av Björn som inspiration. Jag hittade en som Linda hade kallat "Nyvaken i april". Jag frågade Linda om jag fick bearbeta hennes dikt, och hon svarade: "Du får göra vad du vill med den." I dikten förekom beskrivningen av att ta ett andetag och andas in liv...

"I välfärdsstaten var vi medborgare med rättigheter. I konkurrensstaten är vi soldater, och arbetet är en värnplikt." - Daniel Ankarloo och Anita Ulrich Jag är egentligen inte så politiskt intresserad, men för ett tag sen stötte jag på ett begrepp som fick mig att hoppa till. Det var uttrycket "konkurrensstaten". Den statsvetenskapliga förklaringen är att alla nationer numera konkurrerar på en global marknad, och för sin egen överlevnads skull måste maximera sin tillväxt. Stater sköts som företag. Politikerna har därför övergivit ambitionen att bygga ett välfärdssamhälle vars mål är att medborgarna ska ha det bra. Fokus ligger istället på att få alla i arbete så snabbt som möjligt, oavsett förutsättningar. Inte oväntat skapar det här stress och psykisk ohälsa för många. Jag läser om den kopplingen i boken Præstationssamfundet av dansken Anders Petersen. Den rådande politiken i konkurrensstaten är nyliberalism (skattesänkningar, avregleringar och privatis...

"People generally have more regrets about the times they should have quit but didn't than about the times when they did." - Julia Keller, Quitting: A Life Strategy Jag har hoppat av teckningskursen som jag började för en månad sen. Det känns jättebra. Jag visste egentligen att jag borde ha tackat nej till att gå kursen redan när schemat publicerades. Men jag tänkte, som jag ofta gör, att det kanske blir givande och utvecklande och är värt all den tid som jag kommer att tvingas lägga ner på den. Men den gav mig nästan bara stress. Jag har hoppat av ganska många kurser de sista femton åren. Man skulle kanske kunna tro att det visar vilken dålig uthållighet jag har. Men jag kan absolut hålla ut i jobbiga omständigheter, det har jag gjort både med jobb och förhållanden och annat. Nej, avhoppen beror i grunden på att jag är alldeles för optimistisk när jag söker en kurs. Jag inbillar mig att jag kommer att ha massor av tid och energi för den. Det är ju kul att lära sig...

Jag är väldigt intresserad av religion och det som i dagligt tal kallas andlighet. Jag planerar att blogga enbart om det nästa år. Då ska jag också "prova på" olika religioner och livsåskådningar, fyra månader i taget. Jag ser fram emot det och tänker en hel del på hur det ska bli. Det här med religion är inte alldeles lätt att definiera. Religionsvetare, antropologer, sociologer och andra har kommit med många förslag. Jag ska inte gå in på de definitionerna nu. Däremot ska jag redogöra för några olika sätt som religiositet kan yttra sig på. Ett sätt att ringa in religiositet är ju att titta på vad religiösa människor gör i sin religionsutövning. Jag har hämtat resonemanget från Dale Cannons bok Six Ways of Being Religious , som finns att ladda ner som pdf (se länk nedan). Innan jag började läsa den här boken hade jag aldrig funderat över att olika människor kanske såg religiositet på olika sätt. Men visst hade jag stött på påståenden som "x är ingen riktig kristen...

I söndags kväll tog jag och min man på oss ytterkläder och gick ut när solen gick ner. Vi visste att det var dags för en total månförmörkelse, och att den skulle pågå redan när månen gick upp. Vi har inte fri sikt till horisonten i närheten av där vi bor, men vi ställde oss på en liten höjd vid en bensinmack och hoppades att månen snart skulle synas bakom höghusen. Eftersom himlen fortfarande var ljus av solnedgången tog vi hjälp av en app som heter Stellarium för att se var månen befann sig. Vi visste att den skulle vara väldigt ljussvag. (Det var ju total månförmörkelse, for God's sake!) Det konstiga är väl snarast att man kan se månen överhuvudtaget vid en fullständig månförmörkelse. Jorden skymmer ljuset från solen så det inte når månen och kan reflekteras tillbaka till oss. Men det häftiga är att det röda i solljuset bryts av jordens atmosfär och liksom bildar en röd ring runt jorden. Så den röda ringen lyser på månen och får den att se röd ut för oss när ljuset studsar ...

Jag hade för länge sen noterat i min kalender att uppföljaren till kultfilmen This is Spinal Tap skulle ha premiär idag. Men det verkar som om jag får vänta tills den kommer på DVD eller strömmande. Spinal Tap är en låtsasdokumentär om ett hårdrockband med samma namn. Jag har sett den flera gånger och köpte den nyligen på DVD för att ha tillgång till kommentarsspåren (det finns flera). Bandmedlemmarna är roligt stereotypa 80-talshårdrockare. En klassisk scen är när en gitarrförstärkare förevisas för intervjuaren. Volymratten går till 11 istället för till 10 som på vanliga förstärkare. Alla som har varit i kontakt med 80-talshårdrock känner igen sig. Bandet splittras givetvis. Nu kommer en ny låtsasdokumentär med en återförening och tillbakablickar på deras karriär. Kända riktiga musiker, bl.a Paul McCartney, intervjuas om vad Spinal Tap har betytt för dem. Jag hade sett fram emot att se filmen idag eller under veckan som kommer. Men det blir bara tre visningar totalt i hela Gö...

Jag har ätit Fluanxol i 30 år, en medicin som sattes in mot min dåvarande depression. Egentligen är medicinen framtagen för behandling av psykos, men i väldigt låg dos fungerar den stämningsstabiliserande, som det heter. Den första dosen jag fick var på 0,25 mg per dag. De tabletterna finns inte längre. Under årens lopp har jag (med läkares godkännande) höjt dosen gradvis, och när jag började trappa ner för ett halvår sen tog jag 1 mg per dag. Den depression som medicinen sattes in mot vet jag inte vart den tog vägen. Men jag fick flera andra diagnoser längs vägen, och då var det diagnoser som sätter en etikett på livslånga tillstånd: Först emotionellt instabil personlighetsstörning och sen bipolär sjukdom. Dessemellan fick jag även diagnosen ME/CFS, som också kallas kroniskt trötthetssyndrom. Jag har trott att jag är en sån person som måste äta Fluanxol för att klara av ett normalt liv. En person det är fel på. Nu har jag fått ny information. Det kan vara så - är ganska trolig...

  Här står jag vid "den grå fyren" utanför Skagen och undrar vad jag ska ta mig till. Jag har ju en benägenhet att samla på sten. Men det finns för mycket i Skagen! Jag har redan åtskilliga kilon i skåp och lådor hemma som väntar på att läggas i en trumlare. Men EN påse kan jag väl fylla ändå...?

Jag har varit i Skagen idag. Det var min man som tyckte att vi skulle åka dit. Han har varit där förut. Inte jag. Jag är oftast misstänksam när nån annan entusiastiskt säger att nåt är jättefint. Kanske det inte passar mig. Men alla har vi ju hört talas om Skagen. Åtminstone ätit Skagenröra. Så det var väl dags. Eftersom vi inte är som andra så dissade vi restaurangerna nere vid hamnen som tävlade om turisterna. Vi tog en pølse med brød istället. Och vi gick inte på ett flådigt konditori när vi blev kaffesugna, vi köpte kaffe med kanelbulle på Svenska Sjömanskyrkan. Naturligtvis skulle vi vandra ut till den yttersta udden på sandstranden utanför samhället. Det blev totalt tre kilometer och tog på mina krafter (ja, jag är en vekling!). Men det var väldigt coolt att se vågorna bryta från tre håll runtom oss. Det var massor av folk där tillsammans med oss, och ändå var det inte högsäsong. Knappt säsong överhuvudtaget. Som final på vår Skagendag gick vi de 210 trappstegen upp i den...

"Om du är beroende av specifika händelser och resultat för att känna dig nöjd med livet kommer du att bli besviken 90 % av tiden." - Stephen Guise Bild eget foto

"När två sidor inte kan enas eller kompromissa, kan de byta sida med varandra och lägga fram varandras argument. Gärna med en utomstående som domare i debatten." - Annie Duke, Thinking in Bets Bild Google Gemini

Nyligen presenterades listan över Sveriges kulturkanon av kommittén som letts av Lars Trädgårdh. Jag konstaterar att jag känner till det mesta på listan. Är jag bildad då? Eller är det ett tecken på att jag är en "riktig" svensk? Mycket är oklart - både vad gäller definitionen av "kulturkanon" och varför vi ska ha en. I Bildningspodden , som görs av Stockholms universitet, hävdas det att en kanon alltid finns, oavsett om nån gör en lista eller ej. Det avgörande är vilken respekt man i en kultur har för olika verk och hur de används av skolor och forskare. Jag och min man har diskuterat mycket här hemma. Vad tycker vi att Sverige har formats av? Vad har vi själva som personer formats av? Som svar på den sista frågan presenterar jag här ett utkast till min egen kulturkanon - alltså sånt som har spelar stor roll för hur jag idag är som människa. Listan går i kronologisk ordning i mitt liv. Svenska Missionsförbundet Hoppa hage Hembakade kanelbullar T...

Igår började den astronomikurs jag och min man ska gå på Göteborgs universitet denna terminen. Jag har gått två astronomikurser förut, men inte gjort insändningsuppgifterna. Denna gången hade jag bestämt mig för att göra dem, för jag blev inspirerad när jag såg hur min man gick in för dem under förra kursen. Jag öppnade veckans uppgift i morse för att se vad det rörde sig om, och insåg att jag gillade varje fråga jag skulle svara på! Jag ser fram emot att skriva svaren. Det är en väldig skillnad mot teckningskursen jag går sen snart en månad tillbaka. Varje gång veckans uppgifter kommer känner jag ett stresspåslag. Jag har funderat flera gånger på att hoppa av. Det blev så tydigt nu med kontrasten till astronomikursen att teckningskursen inte riktigt tillför något positivt i mitt liv. En faktor, som jag insåg häromdagen, är att jag har nån dum idé om att jag inte kan teckna och inte kommer att lära mig det hur mycket jag än försöker. När jag var ung tecknade jag jättemycket och v...

"Just before I play, I like to feel that no one has ever played the piano before, that I'm in complete virgin territory, and that every note I play is the most beautiful sound I've ever heard." - Kenny Werner, Effortless Mastery Bild Google Gemini

Jag är ganska så nyfiken på klosterliv. När jag fortfarande jobbade kunde jag ofta känna en stark längtan efter tystnad, stillhet och ensamhet. Jag tror att vi alla skulle må gott av lite mer av det i vår hektiska, babbliga kultur. Jag har läst tre självbiografier skrivna av kvinnor som levat eller lever som nunnor. För några år sedan såg jag Maud Nycanders dokumentär Nunnan som skildrar hur den katolskt uppfostrade Marta går i kloster 19 år gammal. Som många andra har jag undrat hur det gick för henne efter det. Och idag fick jag se uppföljaren Nunnan - 25 år i kloster . Det som slog både mig och mitt sällskap var att Marta är så glad och har så nära till skratt. Hon verkar må väldigt bra. Hon är också oerhört välformulerad i sina svar till Nycander. Har hon nyckeln till en källa som ger henne inspiration? När jag gick hem från bion tänkte jag att jag skulle vilja bära med mig en sån källa i min vardag. Utan att befinna mig i ett kloster skulle jag ändå vilja kunna känna käns...

"Vi människor attraheras inte av det genomsnittliga – vi har alltid attraherats mer av det extrema och det svåruppnåeliga." - Fredrik Nyström, Radikalt lagom Bild -Bergsbestigare på toppen av Manaslu i Nepal -fotograf: Martin - källa

Under det här året har mina dagar liksom format sig runt mitt bloggande. Det har varit en konstant eftersom jag har gjort det varje dag. Allting annat har fått förhålla sig till det. Ofta har jag slagit mig ner vid datorn med en sorts förväntan. Nu ska dagens text skapas - det viktigaste idag. Det är inte längre så. Jag bloggar visserligen varje dag fortfarande, men det som upptar en stor del av min energi är teckningskursen. Jag får ställa klockan tre gånger i veckan och gå upp tidigare. Det är uppgifter att utföra som har en deadline. Och min hjärna tränas i bilder och seende istället för i att skriva text. Min man brukar säga att man ska passa sig för att utbilda sig - man kommer inte att vara samma person efter utbildningen som innan. Jag funderar varje vecka på att hoppa av teckningskursen för den är så utmanande för mig. Min hjärna måste lägga till massor av kopplingar för att jag ska kunna gå vidare. Om jag fullföljer har jag kanske förändrats. Det kan vara värt att gå kur...