Nunnan - 25 år i kloster
Jag är ganska så nyfiken på klosterliv. När jag fortfarande jobbade kunde jag ofta känna en stark längtan efter tystnad, stillhet och ensamhet. Jag tror att vi alla skulle må gott av lite mer av det i vår hektiska, babbliga kultur.
Jag har läst tre självbiografier skrivna av kvinnor som levat eller lever som nunnor. För några år sedan såg jag Maud Nycanders dokumentär Nunnan som skildrar hur den katolskt uppfostrade Marta går i kloster 19 år gammal. Som många andra har jag undrat hur det gick för henne efter det. Och idag fick jag se uppföljaren Nunnan - 25 år i kloster.
Det som slog både mig och mitt sällskap var att Marta är så glad och har så nära till skratt. Hon verkar må väldigt bra. Hon är också oerhört välformulerad i sina svar till Nycander. Har hon nyckeln till en källa som ger henne inspiration?
När jag gick hem från bion tänkte jag att jag skulle vilja bära med mig en sån källa i min vardag. Utan att befinna mig i ett kloster skulle jag ändå vilja kunna känna känslan av stillhet. Inom vår religiösa tradition kan man kanske säga att man finner den i bön. Från Asien har vi hämtat meditation och mindfulness. Är mindfulness ett sätt att bära med sig klosterstillhet?
Jag fortsätter forska i saken. Kanske får jag uppleva ett sånt liv en vacker dag.
Tre självbiografier om klosterliv:
-Inte längre nunna
-Genom den trånga porten
-Stairway to heaven
Bild
© Ewa Stackelberg
Kommentarer
Skicka en kommentar