Jag önskar att jag orkade gå på Bokmässan

Igår var jag på Bokmässan. Jag hade inte varit där på många år, och jag mindes att den brukade trötta ut mig. Men nu är jag ju pensionär, resonerade jag - jag har mycket lägre stressnivå. Så det borde inte vara så mycket problem för mig som förr.

Tji vad jag bedrog mig.

Så fort jag kom in på mässområdet, och sorlet slog emot mig, kände jag hur pulsen steg. Jag satte därför in öronpropparna som jag hade med mig för säkerhets skull. Jag har öronproppar som successivt blir tjockare, och därmed dämpar mer och mer ju mer man trycker in dem. Jag fick trycka in dem så långt det gick för att ljudnivån skulle kännas acceptabel för mig.

Det gick ändå rätt bra med öronproppar. De första två timmarna, vill säga. Jag var på tre olika författarintervjuer, bl.a med Lena Andersson. Hon är verkligen en sort för sig! Ganska uppfriskande, även om jag inte håller med om allt hon säger. Jag gick också runt lite bland de förlag som ger ut samhällsvetenskaplig och humanistisk litteratur. Såg många intressanta böcker. Köpte klassikern "Vetenskapliga revolutioners struktur" av Thomas Kuhn i jubileumsutgåva.

Sen började kroppen kännas som en nedsutten soffa och hjärnan som äppelmos. Jag tvingade mig ändå att gå omkring lite till. Bland annat för att besöka min favoritbokhandel Science Fiction-bokhandeln. Deras monter ligger av någon anledning i A-hallen, som är avsatt för barnlitteratur. Det är ju ett hån.

Jag gick förbi ett utrymme som av anslagen att döma var avsatt för ammande kvinnor. Jag såg inte till några sådana där. Däremot satt ett tiotal icke-ammande kvinnor och män där och såg trötta ut. Mässan borde ha ett rum med britsar för oss som blir utmattade av att gå runt. Jag minns att jag ett år faktiskt la mig ner på golvet i ett hörn.

Till slut gav jag upp och hämtade ut min kappa och tog spårvagnen hem. Jag var på mässan totalt fyra timmar, långt över min bekvämlighetsgräns. På hemvägen tog jag en glass på Frölunda Torg. Det är annars ett ställe där jag kan besväras av de ekande ljuden i den stora hallen. Men igår upplevde jag det som välsignat tyst, jämförelsevis.

Varför inte Svenska Mässan har gjort något åt akustiken är ett mysterium. Det kan inte bara vara jag som dukar under för sorlet. Det ligger som ett tjockt lock över hela mässområdet. Dessutom finns det ljudanläggningar på alla scener och i många montrar, för att olika författare och debattörer ska kunna göra framträdanden som hörs över sorlet. Det gör förstås att ljudvolymen höjs ännu mer.

Ändå var det här dagtid på torsdagen, medan många potentiella besökare jobbar. Det var inte svårt att komma fram i gångarna utan kanske bara halvfullt. Jag kommer ihåg hur det brukar vara på helgerna, då är det proppfullt med folk där. Och jag antar att sorlet då är ännu högre. Hur står folk ut? Stackars de som jobbar där.

Jag önskar att jag orkade med det, men det går inte. Jag har inte lust att betala över 300 kronor i inträde bara för att gå runt två timmar, vilket verkar vara min gräns. Årets händelse i bokvärlden, bokmässan i Göteborg, kommer tyvärr aldrig mer att få besök av mig.

Länk
Mitt optimistiska inlägg före besöket

Bild
eget foto

Kommentarer

Skicka en kommentar

Populära inlägg i den här bloggen

Istället för sommarkurs i mörkrumsarbete

Bild
Idag skulle jag egentligen ha börjat en sommarkurs på Biskops Arnö folkhögskola, Fotografiskt hantverk - mörkrumsarbete och analogt fotografi . Jag bestämde mig redan för ett år sen för att jag ville gå den kursen när den kom nästa gång, och hängde på låset när ansökningarna öppnade för ett antal månader sen. Men nu är jag hemma istället. Vad hände? För det första är det så att jag har många motstridiga delar inom mig som vill olika saker. Vissa delar bokar in kurser, konserter och annat - och sen när det är dags så är det andra delar som tycker att det där verkar alldeles för besvärligt och dyrt. Jag har till exempel hoppat av många högskolekurser som ivriga delar av mig har sökt, utan att bry sig om att jag hade ett jobb att sköta jämsides. Jag har även stannat hemma då och då fast jag egentligen skulle gått på en konsert eller film. Detta var särskilt tydligt de år jag gick på Göteborgs filmfestival. Jag satt alltid och dreglade över festivalprogrammet och kryssade i en massa...
Läs mer

Den kreativa duon The Mood Elevators

Bild
Sommaren 2004 mailade jag en massa killar på en dejtingsajt som heter Mötesplatsen. Jag skulle börja plugga i Stockholm under hösten, och jag letade efter killar som bodde där. Jag filtrerade fram killar i ett lämpligt åldersspann (minns inte vilket nu, men själv var jag 45 år), och som hade musik som intresse. Eftersom jag inte tycker om att dra ut på saker skickade jag mail till 33 killar på en gång. Låter kanske lite intensivt, men sån är jag. Och så skulle jag åka upp till stan några dar, och ville försäkra mig om att jag fick till några dejter. Sju killar nappade. Jag träffade tre av dem. En av dem jag träffade var en hobbymusiker som hette Björn. Han hade suttit i åratal framför datorn och gjort midi-musik och hade hundratals, om inte tusentals, låtar på hårddisken. Vi bestämde att han skulle skicka några låtar till mig. Kanske kunde vi skapa nåt tillsammans. Tycke uppstod, kan man sammanfatta det som. Vi gjorde massor av låtar ihop. Och vi blev ett par på kuppen. Vi var ...
Läs mer

Ett år som pensionär

Bild
Jag i vårvintersolen Idag har jag varit pensionär i ett år. När jag nyligen hade gått i pension träffade jag en person som hade varit pensionär ganska länge. Jag frågade henne hur lång tid det tog för henne att hitta fram till hur hon skulle leva som pensionär. "Ett år", svarade hon. Jag har haft med mig hennes svar ända sen dess, och tänkt att efter ett år så vet jag. Och skjutit det framför mig. Senast igår trodde jag att jag bara hade varit pensionär några månader. Men det har faktiskt gått ett år nu. Och jag vet fortfarande inte. Den allra första tiden var jag hektiskt sysselsatt med att utforska allt som erbjuds gratis i Göteborg i kulturell väg. Det blev jobbigt, för det finns MYCKET! Till slut ställde jag in saker jag planerat att gå på. Sen började jag utöva en massa konstnärliga hobbies. Jag målade, gjorde collage, fotograferade, gjorde musik och trumlade stenar som jag hittat längs vägkanter. Det är ju sånt man säger att man ska göra när man blir pensionär...
Läs mer