Nedtrappning av Fluanxol

Jag har ätit Fluanxol i 30 år, en medicin som sattes in mot min dåvarande depression. Egentligen är medicinen framtagen för behandling av psykos, men i väldigt låg dos fungerar den stämningsstabiliserande, som det heter.

Den första dosen jag fick var på 0,25 mg per dag. De tabletterna finns inte längre. Under årens lopp har jag (med läkares godkännande) höjt dosen gradvis, och när jag började trappa ner för ett halvår sen tog jag 1 mg per dag.

Den depression som medicinen sattes in mot vet jag inte vart den tog vägen. Men jag fick flera andra diagnoser längs vägen, och då var det diagnoser som sätter en etikett på livslånga tillstånd: Först emotionellt instabil personlighetsstörning och sen bipolär sjukdom. Dessemellan fick jag även diagnosen ME/CFS, som också kallas kroniskt trötthetssyndrom. Jag har trott att jag är en sån person som måste äta Fluanxol för att klara av ett normalt liv. En person det är fel på.

Nu har jag fått ny information. Det kan vara så - är ganska troligt så - att varje gång jag har försökt minska dosen eller sluta så har jag fått abstinens. Miljoner människor världen runt har liknande erfarenhet av psykofarmaka. Det har äntligen börjat komma forskning som stöder den erfarenheten. Och forskarna rekommenderar en mycket, mycket långsam nedtrappning för att undvika svår abstinens.

Själv har jag tagit ett steg på 10 % var tredje vecka sen i våras. Varje gång har jag fått abstinens efter en vecka. Det har varit sömnproblem, nedstämdhet, lättretlighet och allmän olust. Det här har varat i några dagar, ibland en vecka. Men sen har det gått över och jag har mått bra igen. Ett väldigt tydligt tecken på att det faktiskt var abstinens, inte ett tecken på en underliggande sjukdom.

Efter den senaste sänkningen har det inte varit likadant. Sänkningen var något större, ungefär 15 %. Egentligen ska man snarare ta mindre steg ju lägre dosen är, så det här var väl kanske inte så klokt. Men jag kan inte dela mina tabletter, utan har tagit två vissa dagar och en vissa dagar för att få ett genomsnitt. Innan sista sänkningen tog jag två tabletter var femte dag och resten av dagarna en tablett. Det kändes fånigt att glesa ut det ännu mer. Kanske borde jag gjort det.

Nu har det gått fem veckor sen jag sänkte 15 %, och mitt mående ändras till synes slumpvis från dag till dag. Nedstämdheten, sömnstörningarna och överkänsligheten kommer och går. Det håller på så hela tiden. Min psykiater, som stöttar mig i nedtrappningen, säger att jag bör fortsätta på samma dos i två månader till för att hjärnan ska komma i balans.

Hade jag inte haft min psykiater som stöd, och hade jag inte varit så påläst om nedtrappning av psykofarmaka, så hade jag velat gå upp i dos igen. Jag hade dragit slutsatsen att det är mig det är fel på, inte medicinen. Det är precis det jag har gjort massor av gånger de senaste decennierna. Jag har gått upp i dos igen, och så har åren gått.

Fluanxolen gör mig avtrubbad, den ger mig sämre minne och överlag sämre livskvalitet. Jag hoppas på att en dag få uppleva hur en helt återställd hjärna funkar för mig. Men än är det långt dit, för jag måste ta det väldigt, väldigt långsamt.

Behöver du också hjälp med din nedtrappning, ta gärna kontakt med min psykiater Behroz Dehdari.

Läs gärna boken som den danska forskaren Anders Sørensen skrivit.

Tidigare inlägg om min nedtrappning
För och emot psykofarmaka
Ett utdraget avsked till min medicin

Bild
eget foto