Låt nr 7 - Empty Pockets

Hösten 2004 var jag och min musikaliske, nyfunne partner Björn oerhört produktiva. Vi bollade oupphörligen låtuppslag mellan oss. Denna första tid skrev vi så många låtar att det är svårt att avgöra vilken i ordning de blev till.

En relativt tidig låt var i alla fall, att döma av den bevarande mailkonversaionen, Empty Pockets. Björn hade skickat mig en instrumentallåt som han själv kallade "Strange State". Björn brukade inte sätta namn på sina skapelser utifrån hur de lät, utan döpte dem väldigt slumpmässigt. Ibland använde han en låttitelgenerator som han hade hittat på internet.

Just den här låten hade han gjort ca 15 år tidigare, alltså i slutet av 80-talet. Och den passade ihop med en text jag hade skrivit vid samma tid. Texten hade jag tänkt mig skulle vara till någon sorts jazzig musik, och "Strange State" påminde lite om jazz så det var därför jag kom att tänka på min gamla låt. När jag testade att sjunga den melodi jag hade skapat tidigare så sammanföll den till och med på vissa ställen med det Björn hade spelat in! Jag låtsades att vi hade haft telepatisk konktat då i slutet av 80-talet och skrivit låten tillsammans, fastän den inte blev fullbordad förrän 2004.

Never look back
Don't try to hold on to the past
Don't ever wish to make a fortune last
Strive forward to a goal
But when you're there
Don't hang around and guard your share
If you want to be happy in life
Walk with a smile and empty pockets

If you can leave your biggest success
If you can walk away from happiness
Then you'll be able to reach everything
You're not afraid of losing it, not of anything
If you want to be happy in life
Walk with a smile and empty pockets

Take a step into the unknown
And then another one
You'll be free to be yourself
Leave those things behind

You don't have to worry
'cause things will be alright
Believe me when I'm telling you
Life is no fight
The woman who leads the happiest life
Walks with a smile and empty pockets

På 80-talet var jag scientolog och skrev en del texter som var inspirerad av L. Ron Hubbards lära. Jag har ett vagt minne av att Hubbard någonstans har skrivit att man ska gå genom livet just med tomma fickor - inte vara rädd att klara sig, bara man har rätt inställning. (Nu kommer jag att tänka på att det faktiskt stämmer med Jesu bergspredikan. "Planera inte, låt Gud fixa det åt er." Fast i det här fallet inte Gud, utan scientologin då.) Det var definitivt ett inslag i läran att man skulle vara sorglös och orädd. Om man var rädd för nåt, eller för att förlora nåt, så skulle man frambringa det. När jag skrev texten var det utifrån den hängivna scientologens synvinkel.

Jag var helt galen som scientolog. Först sa jag upp mig från ett jättebra, välbetalt jobb som jag trivdes med för att jobba för knappt några pengar alls på Scientologikyrkan i Göteborg (man var tvungen att jobba extra för att kunna försörja sig). Efter ett tag slutade jag dock som "staff", som vi sa, och blev "public" istället, dvs en betalande medlem. Och betalade gjorde jag! Jag tog lån efter lån och skyfflade in pengarna in i rörelsen. Jag hade villfarelsen att om jag betalade till Scientologikyrkan så bara måste jag få tillbaka tusenfalt, eftersom det var det högsta goda. Jag åkte flera vändor till högkvarteret i Florida och fick "auditering", scientologins psykoterapi. Man slappade med en kall dryck i skuggan större delen av dagen tillsammans med andra scientologer. Det var härliga tider, för jag hade sån stark tilltro till processen. Tills kraschen då. Men det är en annan historia.

Man kan fråga sig hur mycket jag instämde i Empty Pockets budskap 2004. Jag tror jag tyckte det var en bra text, helt enkelt. Och jag var i ett positivt flow just då och kände kanske att det var sant igen, hög som jag var på förälskelse, Stockholm och universitetsstudier.

Idag kan jag se att budskapet harmonierar med zenbuddhismens enkelhet, som jag gillar, och med den nya trenden att leva utan så mycket ägodelar. Så kanske har texten fått lite revansch.

Tidigare inlägg i serien:
Om The Mood Elevators
Låt 1 - Vila
Låt 2 - Away From Darkness (Light)
Låt 3 - Kanske du och jag
Låt 4 - Grått kan vara vackert
Låt 5 - I Turn to You
Låt 6 - Aphrodite

Bild
Chat GPT

Kommentarer

Skicka en kommentar

Populära inlägg i den här bloggen

Istället för sommarkurs i mörkrumsarbete

Bild
Idag skulle jag egentligen ha börjat en sommarkurs på Biskops Arnö folkhögskola, Fotografiskt hantverk - mörkrumsarbete och analogt fotografi . Jag bestämde mig redan för ett år sen för att jag ville gå den kursen när den kom nästa gång, och hängde på låset när ansökningarna öppnade för ett antal månader sen. Men nu är jag hemma istället. Vad hände? För det första är det så att jag har många motstridiga delar inom mig som vill olika saker. Vissa delar bokar in kurser, konserter och annat - och sen när det är dags så är det andra delar som tycker att det där verkar alldeles för besvärligt och dyrt. Jag har till exempel hoppat av många högskolekurser som ivriga delar av mig har sökt, utan att bry sig om att jag hade ett jobb att sköta jämsides. Jag har även stannat hemma då och då fast jag egentligen skulle gått på en konsert eller film. Detta var särskilt tydligt de år jag gick på Göteborgs filmfestival. Jag satt alltid och dreglade över festivalprogrammet och kryssade i en massa...
Läs mer

Den kreativa duon The Mood Elevators

Bild
Sommaren 2004 mailade jag en massa killar på en dejtingsajt som heter Mötesplatsen. Jag skulle börja plugga i Stockholm under hösten, och jag letade efter killar som bodde där. Jag filtrerade fram killar i ett lämpligt åldersspann (minns inte vilket nu, men själv var jag 45 år), och som hade musik som intresse. Eftersom jag inte tycker om att dra ut på saker skickade jag mail till 33 killar på en gång. Låter kanske lite intensivt, men sån är jag. Och så skulle jag åka upp till stan några dar, och ville försäkra mig om att jag fick till några dejter. Sju killar nappade. Jag träffade tre av dem. En av dem jag träffade var en hobbymusiker som hette Björn. Han hade suttit i åratal framför datorn och gjort midi-musik och hade hundratals, om inte tusentals, låtar på hårddisken. Vi bestämde att han skulle skicka några låtar till mig. Kanske kunde vi skapa nåt tillsammans. Tycke uppstod, kan man sammanfatta det som. Vi gjorde massor av låtar ihop. Och vi blev ett par på kuppen. Vi var ...
Läs mer

Ett år som pensionär

Bild
Jag i vårvintersolen Idag har jag varit pensionär i ett år. När jag nyligen hade gått i pension träffade jag en person som hade varit pensionär ganska länge. Jag frågade henne hur lång tid det tog för henne att hitta fram till hur hon skulle leva som pensionär. "Ett år", svarade hon. Jag har haft med mig hennes svar ända sen dess, och tänkt att efter ett år så vet jag. Och skjutit det framför mig. Senast igår trodde jag att jag bara hade varit pensionär några månader. Men det har faktiskt gått ett år nu. Och jag vet fortfarande inte. Den allra första tiden var jag hektiskt sysselsatt med att utforska allt som erbjuds gratis i Göteborg i kulturell väg. Det blev jobbigt, för det finns MYCKET! Till slut ställde jag in saker jag planerat att gå på. Sen började jag utöva en massa konstnärliga hobbies. Jag målade, gjorde collage, fotograferade, gjorde musik och trumlade stenar som jag hittat längs vägkanter. Det är ju sånt man säger att man ska göra när man blir pensionär...
Läs mer