Låt nr 4 - Grått kan vara vackert

Jag och musikskaparen Björn hade just blivit ihop. Han bodde i Stockholm, dit jag åkte från Småland var femte vecka för att läsa på Studie- och yrkesvägledarprogrammet. Jag bodde hos honom när jag var däruppe. Och det hade lite grand varit min baktanke när jag på sommaren innan terminsstart började dejta killar i Stockholm. Att jag på köpet fick en så kreativ musikpartner var ju fantastiskt. Han älskade dessutom att fotografera mig. Det var sagolikt!

En morgon när jag tog bussen in till skolan på Kungsholmen var det en sån där grådaskig höstdag när egentligen allt är väldigt trist. Men jag, som var gravt förälskad, såg skönhet där ingen fanns. Det var nästan en psykedelisk upplevelse. Jag började genast skriva ett utkast till det som sen blev texten till vår fjärde låt tillsammans, Grått kan vara vackert.

Över stan vilar gryningen
Jag tänker på dig
och vill åka hem igen
Jag gäspar lite
Försöker skaka sömnen ur mitt huvud
Tittar ut igen, och plötsligt ser jag:

Grått kan vara vackert!
Allt är vackert idag
när jag tänker på dig
Grått kan vara vackert
För första gången blir jag lycklig av allt

Molnen är som varliga händer
De smeker staden som du smeker mig
Dämpar alla ljud
Dämpar alla färger
Allt bäddas in i en lugnande filt

Grått kan vara vackert…

Jag kan slappna av och bara vara
Och jag lyfter, jag flyter på molnen
Ingen stress, jag känner ingen press
Så ljuvligt skönt
Det är som att komma hem till dig

Grått kan vara vackert…

Sedan hittade vi embryot till en låt som Björn hade gjort. Det var ett gitarriff med mycket tremolo på, och vi tyckte båda att det passade bra till min text.

Låten är upplagd så som jag lärt mig av mästaren Paul McCartney: Två verser, refräng, en vers, refräng, stick, refräng till låtens slut. Det här var ett format som jag jobbat med redan under 90-talet i min soulgrupp Soul Flower. Jag kände mig väldigt bekväm med det, tyckte att det var det mest naturliga. Björn, som hade sina rötter i den symfoniska rocken, var inte alls lika övertygad som jag om formatets allmängiltighet. Men han gillade också Beatles, så jag övertalade honom oftast.

I mixen förekommer både Mellotronflöjt och Mellotronstråkar (digitala versioner), och det är en hyllning till den 60- och 70-talsmusik som hade influerat Björns musikskapande mycket. Mellotronen var en föregångare till syntarna, och den hade små bandslingor med inspelat ljud från olika instrument som spelades upp när man tryckte på tangenterna. Smart!

Vi gjorde en video till den här låten, men tyvärr kan jag inte hitta den nu. Vi filmade den i Gislaved en regnig vinterdag och resultatet blev hyfsat. Det var den enda låt vi gjorde en musikvideo av. Vet inte varför det inte blev fler.

Tidigare inlägg om The Mood Elevators
Om The Mood Elevators
Låt 1 - Vila
Låt 2 - Away From Darkness (Light)
Låt 3 - Kanske du och jag

Bild
eget foto

Kommentarer

Skicka en kommentar

Populära inlägg i den här bloggen

Den kreativa duon The Mood Elevators

Bild
Sommaren 2004 mailade jag en massa killar på en dejtingsajt som heter Mötesplatsen. Jag skulle börja plugga i Stockholm under hösten, och jag letade efter killar som bodde där. Jag filtrerade fram killar i ett lämpligt åldersspann (minns inte vilket nu, men själv var jag 45 år), och som hade musik som intresse. Eftersom jag inte tycker om att dra ut på saker skickade jag mail till 33 killar på en gång. Låter kanske lite intensivt, men sån är jag. Och så skulle jag åka upp till stan några dar, och ville försäkra mig om att jag fick till några dejter. Sju killar nappade. Jag träffade tre av dem. En av dem jag träffade var en hobbymusiker som hette Björn. Han hade suttit i åratal framför datorn och gjort midi-musik och hade hundratals, om inte tusentals, låtar på hårddisken. Vi bestämde att han skulle skicka några låtar till mig. Kanske kunde vi skapa nåt tillsammans. Tycke uppstod, kan man sammanfatta det som. Vi gjorde massor av låtar ihop. Och vi blev ett par på kuppen. Vi var ...
Läs mer

Sheldon Cooper och jag

Bild
Här är jag 2013. Jag är så här glad för att jag har fått en T-shirt i födelsedagspresent med Sheldon från serien "Big Bang Theory". Det står "Bazinga!" på T-shirten eftersom det är ett uttryck Sheldon använder när han har lurat nån att gå på ett skämt. Det var ett bra tag sen jag såg den här TV-serien. Faktiskt så länge sen att det var på TV jag såg den, inte på Netflix eller nåt annat strömmande. Men jag minns min förtjusning över hur smart serien var. Det är väl för mycket sagt att jag identifierade mig med Sheldon, för han hade 187 i IQ och fick i slutet av serien Nobelpriset. Hur höga tankar jag än har haft om mig själv under livet så har jag aldrig inbillat mig att jag var ett oupptäckt geni inom teoretisk fysik. Men det var väl det att programmen var fyllda av referenser till science fiction, filmer och serietidningar - sånt som jag gillade fast jag hade fyllt 50. Sen bilden togs har jag dock blivit besviken på serien. Det gick i två steg. Första steg...
Läs mer

Ett år som pensionär

Bild
Jag i vårvintersolen Idag har jag varit pensionär i ett år. När jag nyligen hade gått i pension träffade jag en person som hade varit pensionär ganska länge. Jag frågade henne hur lång tid det tog för henne att hitta fram till hur hon skulle leva som pensionär. "Ett år", svarade hon. Jag har haft med mig hennes svar ända sen dess, och tänkt att efter ett år så vet jag. Och skjutit det framför mig. Senast igår trodde jag att jag bara hade varit pensionär några månader. Men det har faktiskt gått ett år nu. Och jag vet fortfarande inte. Den allra första tiden var jag hektiskt sysselsatt med att utforska allt som erbjuds gratis i Göteborg i kulturell väg. Det blev jobbigt, för det finns MYCKET! Till slut ställde jag in saker jag planerat att gå på. Sen började jag utöva en massa konstnärliga hobbies. Jag målade, gjorde collage, fotograferade, gjorde musik och trumlade stenar som jag hittat längs vägkanter. Det är ju sånt man säger att man ska göra när man blir pensionär...
Läs mer