Kaffe och bullar gör mig glad

"Jämt det står i pressen
krig och nöd på varje rad.
Våld och förtryck det gör mig ledsen,
men kaffe och bullar gör mig glad."
- Tage Danielsson

Jag har ända sen slutet av 1990-talet undvikt att läsa och titta på nyheter. De är väldigt inriktade på allt som är hemskt och fel med världen, och jag mår dåligt av det. De dåliga nyheterna fastnar som en loop i hjärnan. Jag får svårt att sova.

Jag är inte ensam om det här, jag har pratat med många människor som känner att nyhetsflödet inte för med sig något gott i livet och har slutat följa det. Vissa känner att de ändå vill läsa nyheterna för att "hänga med".

The Guardian publicerade 2013 en artikel som heter News is bad for you - and giving up reading it will make you happier. Det är en av tidningens mest lästa artiklar någonsin. En av poängerna i artikeln är att nyhetsflödet inte avspeglar det viktiga som händer i världen, bara det mest sensationella. Dessa sensationer, negativa sådana, blir som en drog för hjärnan.

Det finns dock nyhetsforum som inriktar sig på goda nyheter, till exempel det svenska Good News Magazine. Deras flöde är upplyftande att läsa. Precis som den numera bortgångne Hans Rosling med sin roliga statistik, så försöker de visa på att världen faktiskt går framåt.

Det händer mycket dåligt i världen. Men det händer samtidigt otroligt mycket bra saker. Jag väljer att fokusera på det senare. För att informera mig om världens tillstånd läser jag mycket facklitteratur. Jag vill gå på djupet, det är tillfredsställande att få ett sammanhang för de dåliga nyheter som ändå når mig på olika sätt.

Och så gillar jag att fika, precis som i Tage Danielssons sång i revyn Lådan 1968. Tycker ni att jag sticker huvudet i sanden? Heller det än att få det avskjutet.

Länkar
-The Guardians artikel
-Good News Magazine
-Kaffe och bullar gör mig glad, hela texten

Bild
eget foto

Kommentarer

Skicka en kommentar

Populära inlägg i den här bloggen

Istället för sommarkurs i mörkrumsarbete

Bild
Idag skulle jag egentligen ha börjat en sommarkurs på Biskops Arnö folkhögskola, Fotografiskt hantverk - mörkrumsarbete och analogt fotografi . Jag bestämde mig redan för ett år sen för att jag ville gå den kursen när den kom nästa gång, och hängde på låset när ansökningarna öppnade för ett antal månader sen. Men nu är jag hemma istället. Vad hände? För det första är det så att jag har många motstridiga delar inom mig som vill olika saker. Vissa delar bokar in kurser, konserter och annat - och sen när det är dags så är det andra delar som tycker att det där verkar alldeles för besvärligt och dyrt. Jag har till exempel hoppat av många högskolekurser som ivriga delar av mig har sökt, utan att bry sig om att jag hade ett jobb att sköta jämsides. Jag har även stannat hemma då och då fast jag egentligen skulle gått på en konsert eller film. Detta var särskilt tydligt de år jag gick på Göteborgs filmfestival. Jag satt alltid och dreglade över festivalprogrammet och kryssade i en massa...
Läs mer

Den kreativa duon The Mood Elevators

Bild
Sommaren 2004 mailade jag en massa killar på en dejtingsajt som heter Mötesplatsen. Jag skulle börja plugga i Stockholm under hösten, och jag letade efter killar som bodde där. Jag filtrerade fram killar i ett lämpligt åldersspann (minns inte vilket nu, men själv var jag 45 år), och som hade musik som intresse. Eftersom jag inte tycker om att dra ut på saker skickade jag mail till 33 killar på en gång. Låter kanske lite intensivt, men sån är jag. Och så skulle jag åka upp till stan några dar, och ville försäkra mig om att jag fick till några dejter. Sju killar nappade. Jag träffade tre av dem. En av dem jag träffade var en hobbymusiker som hette Björn. Han hade suttit i åratal framför datorn och gjort midi-musik och hade hundratals, om inte tusentals, låtar på hårddisken. Vi bestämde att han skulle skicka några låtar till mig. Kanske kunde vi skapa nåt tillsammans. Tycke uppstod, kan man sammanfatta det som. Vi gjorde massor av låtar ihop. Och vi blev ett par på kuppen. Vi var ...
Läs mer

Ett år som pensionär

Bild
Jag i vårvintersolen Idag har jag varit pensionär i ett år. När jag nyligen hade gått i pension träffade jag en person som hade varit pensionär ganska länge. Jag frågade henne hur lång tid det tog för henne att hitta fram till hur hon skulle leva som pensionär. "Ett år", svarade hon. Jag har haft med mig hennes svar ända sen dess, och tänkt att efter ett år så vet jag. Och skjutit det framför mig. Senast igår trodde jag att jag bara hade varit pensionär några månader. Men det har faktiskt gått ett år nu. Och jag vet fortfarande inte. Den allra första tiden var jag hektiskt sysselsatt med att utforska allt som erbjuds gratis i Göteborg i kulturell väg. Det blev jobbigt, för det finns MYCKET! Till slut ställde jag in saker jag planerat att gå på. Sen började jag utöva en massa konstnärliga hobbies. Jag målade, gjorde collage, fotograferade, gjorde musik och trumlade stenar som jag hittat längs vägkanter. Det är ju sånt man säger att man ska göra när man blir pensionär...
Läs mer