Låt nr 5 - I turn to you

Något år innan Björn och jag träffades började jag i en gospelkör. Körledaren hade efterlyst "någon som vågar lite mer". Kanske syftade hon på den typiska gospelkörsklangen, som inte stämmer speciellt bra med den nordiska, lätta kammarkörsklangen. Fast jag tog det som att man skulle vara allmänt djärv.

När kören senare sjöng på ett café under julskyltningen så kidnappade jag en låt och la på ett solo som jag tyckte saknades. Det var "Jesus, oh what a wonderful child", som i Mariah Careys version innehåller en väldig massa wailande. Min körs egen version innehöll bara den kompande kören, vilket jag tyckte var synd. När vi kom till vers tre klämde jag i med ett solo som jag tyckte lyfte låten. Efteråt applåderade publiken entusiastiskt, men körledaren blängde ilsket på mig. Jag borde kanske ha frågat först.

Nu till hösten då jag och Björn började göra låtar ihop. Han var i Stockholm och jag för det mesta i Småland. En dag skickade han mig en halv låt som han slängt ihop på piano, och som jag tyckte lät som gospel. Det lät ungefär som introt till den färdiga låten.

Jag blev väldigt inspirerad och improviserade snabbt fram en text och melodi som passade. Jag hade dock bara fått musik till en vers, och jag ville göra hela låten med en gång. Lösningen var att göra en ny melodi till samma komp, som då blev refräng.

When I'm lonely I go to you
When I'm all alone and crying
I call to you in hope that you hear me
I know you do

When I'm happy I turn to you
When I want to share my joy
I call out to you, so sure that you hear me
You always do

'Cause you're with me
Every second of my life
You're in my heart
In my soul
In the air that I breathe
You're everywhere

Texten kan tolkas i två riktningar. Antingen tar man det som en typisk text i en typisk gospellåt, och då handlar den om att Jesus/Gud finns överallt och att sångens jag kan prata med honom om allt. Eller så utgår man från att jag vid tidpunkten var djupt förälskad i Björn och skrev en kärlekssång om att han fanns i mitt sinne jämt.

Kanske är det sak samma. Ett halvår tidigare hade jag fått typ en uppenbarelse i samband med att jag övade på en sång till gospelkören, och insett att Jesus är kärlek. Bokstavligt talat. Jag blev dock inte kristen på kuppen, för jag gillar inte hela historien med korsfästelsen.

Jag sjöng in låten på en liten mp3-spelare som jag hade fått av Björn. Det fanns nämligen en mikrofon i den. Enligt Björn så är det den filen som faktiskt ligger i mixen på Spotify nu, vilket betyder att han fixade rätt mycket med den för att det skulle låta bra.

Gitarrsolot i låten är spelat på keyboard med ett digitalt ljud. Jag tycker Björn var ganska skicklig på att härma hur en elgitarrist "böjer" tonerna.

Slutet var föremål för mycket diskussion. Eftersom låten gjordes med trummaskin och en basslinga som kopierades från tidigare i låten, så blev det en lite maskinell känsla i slutet som jag fortfarande inte är nöjd med. Antagligen hade man behövt sakta ner kompet på ett organiskt sätt, vilket åtminstone på den tiden (2004) var svårt att åstadkomma digitalt.

Själva låten håller dock fortfarande, tycker jag. Jag blir glad när jag hör den.

Tidigare inlägg om The Mood Elevators
Om The Mood Elevators
Låt 1 - Vila
Låt 2 - Away From Darkness (Light)
Låt 3 - Kanske du och jag
Låt 4 - Grått kan vara vackert

Bild
Chat GPT