Att börja karriären redan när man föds


Jag som jazzsångerska

När jag var 10 år var jag jätteavundsjuk på Victoria Kahn. Hon var ungefär lika gammal som jag och hade en låt på Svensktoppen! Detta trots att hon alls inte sjöng bättre än jag. Nu när jag googlar ser jag att hon kom från en familj av artister och musiker.

Hon hade således ett försprång före mig. Inte i talang, men i kontakter och möjligheter att ägna sig åt sång i offentligheten.

I 30-årsåldern var jag avundsjuk och missunnsam gentemot Viktoria Tolstoy. Hon fick uppträda på stora scener med att sjunga jazz, hon spelade in skivor och blev typ folkkär. Själv lyckades jag under ett par år leda ett litet jazzband (bilden är från den tiden). Den största scenen vi uppträdde på var Hotell Nissastigen i Gislaved. Energin räckte inte till mer.

Jag tyckte att jag hade mycket mer att komma med när det gällde jazzens uttryck än den allerstädes närvarande Viktoria Tolstoy, men det var hon och inte jag som framträdde i TV. Och jag ser nu att hennes pappa är professor i musikvetenskap. Orättvist.

Jag kommer från en arbetarfamilj där man var nöjd om man "gjorde rätt för sig". Det fanns inte på kartan för mina föräldrar att jag ens skulle gå en högskoleutbildning inom musik. De tyckte jag hade träffat på guld karriärmässigt när jag fick en anställning vid SJ. Jobba statligt, ojojoj! (Tyvärr blev de gruvligt besvikna fyra år senare, för då sa jag upp mig för att börja jobba inom Scientologikyrkan. Men det är en annan historia.)

Det är ju ingen hemlighet att barn till artister och konstnärer ofta ägnar sig åt liknande karriärer. Titta på familjen Wahlgren och familjen Skarsgård. Tove Janssons båda föräldrar var konstnärer. Och så vidare.

En svensk fotograf, och numera framgångsrik AI-konstnär, som bor i USA säger så här: "Folk vill ta det där steget, de tänker att 'Jonas har tjänat massa pengar på AI', och vill göra samma sak. Men jag har tio års erfarenhet från reklambranschen och 20 år som fotograf och kommer från en familj av konstnärer. Du kan försöka ta de stegen, men mina steg började när jag föddes." (min kursivering)

Vilka steg började jag ta redan när jag föddes? Det var väl att vara duktig och skötsam inom väldigt snäva ramar. Jag växte upp i frikyrkomiljö och det var mycket tal om vad som var synd. T.ex. att dansa, ta hål i öronen och att gå på bio.

Jag hade dock tur med en sak: Musik och sång var inte bara tillåtet, det uppmuntrades. Jag vet inte hur det kom sig att det blev så inom frikyrkorörelsen. Men jag är tacksam för det, för då fick jag åtminstone känna på hur underbart det var att sjunga och spela, om än bara som amatör.

Fast i ett alternativt universum, med andra föräldrar, har jag jobbat som professionell sångerska hela livet.

Länkar
-Viktoria Kahns slagdänga "Tro't om ni vill"
-Viktoria Tolstoy
-GP:s artikel om AI-konstnären Jonas Peterson (betalvägg)

Bild
eget foto

Kommentarer

Skicka en kommentar

Populära inlägg i den här bloggen

Den kreativa duon The Mood Elevators

Bild
Sommaren 2004 mailade jag en massa killar på en dejtingsajt som heter Mötesplatsen. Jag skulle börja plugga i Stockholm under hösten, och jag letade efter killar som bodde där. Jag filtrerade fram killar i ett lämpligt åldersspann (minns inte vilket nu, men själv var jag 45 år), och som hade musik som intresse. Eftersom jag inte tycker om att dra ut på saker skickade jag mail till 33 killar på en gång. Låter kanske lite intensivt, men sån är jag. Och så skulle jag åka upp till stan några dar, och ville försäkra mig om att jag fick till några dejter. Sju killar nappade. Jag träffade tre av dem. En av dem jag träffade var en hobbymusiker som hette Björn. Han hade suttit i åratal framför datorn och gjort midi-musik och hade hundratals, om inte tusentals, låtar på hårddisken. Vi bestämde att han skulle skicka några låtar till mig. Kanske kunde vi skapa nåt tillsammans. Tycke uppstod, kan man sammanfatta det som. Vi gjorde massor av låtar ihop. Och vi blev ett par på kuppen. Vi var ...
Läs mer

Sheldon Cooper och jag

Bild
Här är jag 2013. Jag är så här glad för att jag har fått en T-shirt i födelsedagspresent med Sheldon från serien "Big Bang Theory". Det står "Bazinga!" på T-shirten eftersom det är ett uttryck Sheldon använder när han har lurat nån att gå på ett skämt. Det var ett bra tag sen jag såg den här TV-serien. Faktiskt så länge sen att det var på TV jag såg den, inte på Netflix eller nåt annat strömmande. Men jag minns min förtjusning över hur smart serien var. Det är väl för mycket sagt att jag identifierade mig med Sheldon, för han hade 187 i IQ och fick i slutet av serien Nobelpriset. Hur höga tankar jag än har haft om mig själv under livet så har jag aldrig inbillat mig att jag var ett oupptäckt geni inom teoretisk fysik. Men det var väl det att programmen var fyllda av referenser till science fiction, filmer och serietidningar - sånt som jag gillade fast jag hade fyllt 50. Sen bilden togs har jag dock blivit besviken på serien. Det gick i två steg. Första steg...
Läs mer

Ett år som pensionär

Bild
Jag i vårvintersolen Idag har jag varit pensionär i ett år. När jag nyligen hade gått i pension träffade jag en person som hade varit pensionär ganska länge. Jag frågade henne hur lång tid det tog för henne att hitta fram till hur hon skulle leva som pensionär. "Ett år", svarade hon. Jag har haft med mig hennes svar ända sen dess, och tänkt att efter ett år så vet jag. Och skjutit det framför mig. Senast igår trodde jag att jag bara hade varit pensionär några månader. Men det har faktiskt gått ett år nu. Och jag vet fortfarande inte. Den allra första tiden var jag hektiskt sysselsatt med att utforska allt som erbjuds gratis i Göteborg i kulturell väg. Det blev jobbigt, för det finns MYCKET! Till slut ställde jag in saker jag planerat att gå på. Sen började jag utöva en massa konstnärliga hobbies. Jag målade, gjorde collage, fotograferade, gjorde musik och trumlade stenar som jag hittat längs vägkanter. Det är ju sånt man säger att man ska göra när man blir pensionär...
Läs mer