Låt nr 11 - Höstängel

När jag och min musikaliske partner Björn träffades och började skapa våra låtar ihop var min äldste son Michael tillsammans med sin första flickvän Linda. De var båda aktiva på sajten Haket, och skrev mycket dikter där. I förra inlägget om våra låtar berättade jag om Andetag, en låt som bygger på en dikt av Linda. Nu kommer en låt som gjordes utifrån en text av min son.

Michael hade skrivit en kärleksdikt som hette Höstängel till Linda. Den gick att sjunga nästan rakt av som den var. Det fanns till och med en färdig refräng. Det enda jag behövde göra för att få två fullständiga verser var att jag tog de första två raderna en gång till innan andra refrängen.

Jag gjorde en liten ändring till, varför vet jag inte nu. Michael skrev "Du är en ängel". Det ändrade jag till "Du är min ängel". Idag tycker jag att det låter bättre med "en ängel". Då blir det en upprepning på två rader: Du är en ängel / Du är ett under. Alltså obestämd artikel två gånger.

Du är en snökristall i mitt höstvarma regn,
du är sommarblekt vårdagg där du ligger i min säng.
Du är en vintergryning här i min ögonvrå,
du är här och håller om mig när måndagen känns grå.

Du är min ängel
Du är ett under
Du är vackrast utav allt

Du är en virvelvind bland löven i en rytmisk vals,
du är en sagostund om livet när jag kysser din hals.
Du är en snökristall i mitt höstvarma regn,
du är sommarblekt vårdagg där du ligger i min säng.

Du är min ängel
Du är ett under
Du är vackrast utav allt

Min son skrev sin första dikt när han gick i åttan. Den var, vill jag minnas, full av pubertal frustration och vrede. Jag blev imponerad, för innan dess hade han inte visat några kreativa böjelser. När han senare hittade Haket skribentforum fann han liksasinnade. Där skrev han väldigt mycket dikter, och tack vare det träffade han Linda som också var aktiv på Haket.

Michael fick så småningom in två dikter i Hakets antologi Medan kaffet är varmt. För att få ordentligt utlopp för sin kreativitet skapade han till och med ett extra konto på Haket där han skrev en massa dikter som han inte redigerade alls. Han skrev ut dem på papper och gav oss i familjen i julklapp som en överraskning.

Linda gjorde slut när de hade varit tillsammans i två och ett halvt år. En epok i både min sons och mitt liv tog slut. Mig veterligen skrev Michael inga mer dikter efter det. Men vem vet, det kanske ligger några i en byrålåda? Eller rättare sagt nuförtiden: i ett moln nånstans i cyberrymden.

(För att se tidigare inlägg i serien, klicka på "The Mood Elevators" längst ner.)

Bild
Google Gemini

Kommentarer

Skicka en kommentar

Populära inlägg i den här bloggen

Istället för sommarkurs i mörkrumsarbete

Bild
Idag skulle jag egentligen ha börjat en sommarkurs på Biskops Arnö folkhögskola, Fotografiskt hantverk - mörkrumsarbete och analogt fotografi . Jag bestämde mig redan för ett år sen för att jag ville gå den kursen när den kom nästa gång, och hängde på låset när ansökningarna öppnade för ett antal månader sen. Men nu är jag hemma istället. Vad hände? För det första är det så att jag har många motstridiga delar inom mig som vill olika saker. Vissa delar bokar in kurser, konserter och annat - och sen när det är dags så är det andra delar som tycker att det där verkar alldeles för besvärligt och dyrt. Jag har till exempel hoppat av många högskolekurser som ivriga delar av mig har sökt, utan att bry sig om att jag hade ett jobb att sköta jämsides. Jag har även stannat hemma då och då fast jag egentligen skulle gått på en konsert eller film. Detta var särskilt tydligt de år jag gick på Göteborgs filmfestival. Jag satt alltid och dreglade över festivalprogrammet och kryssade i en massa...
Läs mer

Den kreativa duon The Mood Elevators

Bild
Sommaren 2004 mailade jag en massa killar på en dejtingsajt som heter Mötesplatsen. Jag skulle börja plugga i Stockholm under hösten, och jag letade efter killar som bodde där. Jag filtrerade fram killar i ett lämpligt åldersspann (minns inte vilket nu, men själv var jag 45 år), och som hade musik som intresse. Eftersom jag inte tycker om att dra ut på saker skickade jag mail till 33 killar på en gång. Låter kanske lite intensivt, men sån är jag. Och så skulle jag åka upp till stan några dar, och ville försäkra mig om att jag fick till några dejter. Sju killar nappade. Jag träffade tre av dem. En av dem jag träffade var en hobbymusiker som hette Björn. Han hade suttit i åratal framför datorn och gjort midi-musik och hade hundratals, om inte tusentals, låtar på hårddisken. Vi bestämde att han skulle skicka några låtar till mig. Kanske kunde vi skapa nåt tillsammans. Tycke uppstod, kan man sammanfatta det som. Vi gjorde massor av låtar ihop. Och vi blev ett par på kuppen. Vi var ...
Läs mer

Ett år som pensionär

Bild
Jag i vårvintersolen Idag har jag varit pensionär i ett år. När jag nyligen hade gått i pension träffade jag en person som hade varit pensionär ganska länge. Jag frågade henne hur lång tid det tog för henne att hitta fram till hur hon skulle leva som pensionär. "Ett år", svarade hon. Jag har haft med mig hennes svar ända sen dess, och tänkt att efter ett år så vet jag. Och skjutit det framför mig. Senast igår trodde jag att jag bara hade varit pensionär några månader. Men det har faktiskt gått ett år nu. Och jag vet fortfarande inte. Den allra första tiden var jag hektiskt sysselsatt med att utforska allt som erbjuds gratis i Göteborg i kulturell väg. Det blev jobbigt, för det finns MYCKET! Till slut ställde jag in saker jag planerat att gå på. Sen började jag utöva en massa konstnärliga hobbies. Jag målade, gjorde collage, fotograferade, gjorde musik och trumlade stenar som jag hittat längs vägkanter. Det är ju sånt man säger att man ska göra när man blir pensionär...
Läs mer