Jag har nått målsnöret

Mitt nyårslöfte inför 2025 var att varje dag öppna datorn och skriva minst en mening. Efter några dagar bestämde jag mig för att till och med göra ett blogginlägg varje dag. Och det har jag hållit. Jag har bloggat vareviga dag (utom en dag precis i början).

Då och då har det känts som en tråkig plikt. Men ofta har det varit riktigt roligt att skriva. Så var det inte för ett år sen. Då tyckte jag att det var en nästan oöverstiglig tröskel till att skriva nåt mer än en dagbok för mig själv, med penna och papper bredvid sängen.

Jag ville på nåt sätt skapa vanan att skriva "på riktigt", så att jag innan jag dör kan skriva en bok. Det är en sak jag känner att jag har kvar att göra. Därav nyårslöftet. Och därav bloggen.

Och det funkade. Jag har byggt en vana att börja med en idé, vag eller tydlig, och sen bygga ut den till nåt som kanske skulle vara intressant för andra att läsa. Läsa igenom, redigera, läsa igenom igen, redigera igen - och till slut ha en färdig text att publicera. Och jag har haft läsare - ibland några få, ibland fler. Det har varit en viktig ingrediens, tror jag.

Nu har jag fått den syn på mig själv som skrivande människa som jag saknade förut. Jag har läst så många historior om författare som berättar att de "alltid har skrivit", och känt mig dålig för att jag inte har gjort det. Kanske har jag kommit ifatt lite där. Jag tycker i alla fall att det är kul att skriva nu, vilket jag inte gjorde förut. Det är en bra start.

Jag vill tacka alla er som har läst min blogg under det här året. Både era besök på bloggen och era kommentarer har varit uppmuntrande för mig. Om ni i framtiden ser en utgiven bok med mig som författare, så kan ni tänka att ni indirekt bidrog till den.

GOTT NYTT ÅR!

Bild
eget foto

Kommentarer

Skicka en kommentar

Populära inlägg i den här bloggen

Istället för sommarkurs i mörkrumsarbete

Bild
Idag skulle jag egentligen ha börjat en sommarkurs på Biskops Arnö folkhögskola, Fotografiskt hantverk - mörkrumsarbete och analogt fotografi . Jag bestämde mig redan för ett år sen för att jag ville gå den kursen när den kom nästa gång, och hängde på låset när ansökningarna öppnade för ett antal månader sen. Men nu är jag hemma istället. Vad hände? För det första är det så att jag har många motstridiga delar inom mig som vill olika saker. Vissa delar bokar in kurser, konserter och annat - och sen när det är dags så är det andra delar som tycker att det där verkar alldeles för besvärligt och dyrt. Jag har till exempel hoppat av många högskolekurser som ivriga delar av mig har sökt, utan att bry sig om att jag hade ett jobb att sköta jämsides. Jag har även stannat hemma då och då fast jag egentligen skulle gått på en konsert eller film. Detta var särskilt tydligt de år jag gick på Göteborgs filmfestival. Jag satt alltid och dreglade över festivalprogrammet och kryssade i en massa...
Läs mer

Den kreativa duon The Mood Elevators

Bild
Sommaren 2004 mailade jag en massa killar på en dejtingsajt som heter Mötesplatsen. Jag skulle börja plugga i Stockholm under hösten, och jag letade efter killar som bodde där. Jag filtrerade fram killar i ett lämpligt åldersspann (minns inte vilket nu, men själv var jag 45 år), och som hade musik som intresse. Eftersom jag inte tycker om att dra ut på saker skickade jag mail till 33 killar på en gång. Låter kanske lite intensivt, men sån är jag. Och så skulle jag åka upp till stan några dar, och ville försäkra mig om att jag fick till några dejter. Sju killar nappade. Jag träffade tre av dem. En av dem jag träffade var en hobbymusiker som hette Björn. Han hade suttit i åratal framför datorn och gjort midi-musik och hade hundratals, om inte tusentals, låtar på hårddisken. Vi bestämde att han skulle skicka några låtar till mig. Kanske kunde vi skapa nåt tillsammans. Tycke uppstod, kan man sammanfatta det som. Vi gjorde massor av låtar ihop. Och vi blev ett par på kuppen. Vi var ...
Läs mer

Ett år som pensionär

Bild
Jag i vårvintersolen Idag har jag varit pensionär i ett år. När jag nyligen hade gått i pension träffade jag en person som hade varit pensionär ganska länge. Jag frågade henne hur lång tid det tog för henne att hitta fram till hur hon skulle leva som pensionär. "Ett år", svarade hon. Jag har haft med mig hennes svar ända sen dess, och tänkt att efter ett år så vet jag. Och skjutit det framför mig. Senast igår trodde jag att jag bara hade varit pensionär några månader. Men det har faktiskt gått ett år nu. Och jag vet fortfarande inte. Den allra första tiden var jag hektiskt sysselsatt med att utforska allt som erbjuds gratis i Göteborg i kulturell väg. Det blev jobbigt, för det finns MYCKET! Till slut ställde jag in saker jag planerat att gå på. Sen började jag utöva en massa konstnärliga hobbies. Jag målade, gjorde collage, fotograferade, gjorde musik och trumlade stenar som jag hittat längs vägkanter. Det är ju sånt man säger att man ska göra när man blir pensionär...
Läs mer