Vad FOMO betyder för mig

Jag har läst på lite om FOMO (fear of missing out). De definitioner jag har hittat handlar om att man är rädd att missa nåt som händer i ens sociala sammanhang, nåt "alla andra" gör. Akronymen uppfanns av en student på Harvard Business School 2002, och kom in i den respekterade ordboken Merriam-Webster 2016. Ordboken definierar det så här: "Fear of not being included in something (such as an interesting or enjoyable activity) that others are experiencing." I grund och botten är det alltså enligt den en social rädsla.

Jag tycker inte det stämmer på mig, fastän jag ändå kan känna FOMO. För mig kan det handla om två saker. Dels om en rädsla att gå miste om en viss upplevelse som kanske inte kommer tillbaka. Det kan vara en speciell konsert eller konstutställning eller film. Men jag kan lika gärna gå ensam på evenemanget som tillsammans med någon annan, så det är ingen social oro. Man kan undra vad jag är rädd ska hända om jag missar det. Jag har inget svar på det just nu.

Dels kan det handla om min längtan efter den ultimata kunskapen. Jag läser nästan bara facklitteratur, och den ena boken leder till den andra eftersom författarna ofta nämner andra böcker i sina texter eller har litteraturlistor längst bak. Jag kan vara rädd att gå miste om en viktig insikt ifall jag inte skaffar nästa bok, och nästa…

Läsandet är verkligen ingen social aktivitet. (Fast Stadsbiblioteket i Göteborg har infört en aktivitet de kallar Deep Reading, då man sitter tyst i ett rum med andra och läser under en timme.) Jag vet inget sammanhang som jag är rädd att bli utestängd från om jag inte fortsätter läsa mina böcker. Det skulle vara samtalen med min man då. Han är alltid ivrig att diskutera den senaste boken med mig. Vi läser då och då två ex av samma bok för att kunna prata om den i realtid, eller turas om att läsa ett kapitel i taget. En sorts intensiv bokklubb för två.

Tyvärr kommer det ut alldeles för mycket böcker. Jag har inte en chans att läsa ens en promille av dem. Bara i Sverige kommer det ut i genomsnitt en fackbok i timmen. Tänk om Den Stora Insikten skulle ha kommit med hjälp av en viss bok som jag nu missar…? Hjälp!

Tidigare inlägg om FOMO
"Yes Man" och FOMO
"Yes Man" - att säga ja till allt

Bild
Copilot med DALL·E

Kommentarer

Skicka en kommentar

Populära inlägg i den här bloggen

Den kreativa duon The Mood Elevators

Bild
Sommaren 2004 mailade jag en massa killar på en dejtingsajt som heter Mötesplatsen. Jag skulle börja plugga i Stockholm under hösten, och jag letade efter killar som bodde där. Jag filtrerade fram killar i ett lämpligt åldersspann (minns inte vilket nu, men själv var jag 45 år), och som hade musik som intresse. Eftersom jag inte tycker om att dra ut på saker skickade jag mail till 33 killar på en gång. Låter kanske lite intensivt, men sån är jag. Och så skulle jag åka upp till stan några dar, och ville försäkra mig om att jag fick till några dejter. Sju killar nappade. Jag träffade tre av dem. En av dem jag träffade var en hobbymusiker som hette Björn. Han hade suttit i åratal framför datorn och gjort midi-musik och hade hundratals, om inte tusentals, låtar på hårddisken. Vi bestämde att han skulle skicka några låtar till mig. Kanske kunde vi skapa nåt tillsammans. Tycke uppstod, kan man sammanfatta det som. Vi gjorde massor av låtar ihop. Och vi blev ett par på kuppen. Vi var ...
Läs mer

Sheldon Cooper och jag

Bild
Här är jag 2013. Jag är så här glad för att jag har fått en T-shirt i födelsedagspresent med Sheldon från serien "Big Bang Theory". Det står "Bazinga!" på T-shirten eftersom det är ett uttryck Sheldon använder när han har lurat nån att gå på ett skämt. Det var ett bra tag sen jag såg den här TV-serien. Faktiskt så länge sen att det var på TV jag såg den, inte på Netflix eller nåt annat strömmande. Men jag minns min förtjusning över hur smart serien var. Det är väl för mycket sagt att jag identifierade mig med Sheldon, för han hade 187 i IQ och fick i slutet av serien Nobelpriset. Hur höga tankar jag än har haft om mig själv under livet så har jag aldrig inbillat mig att jag var ett oupptäckt geni inom teoretisk fysik. Men det var väl det att programmen var fyllda av referenser till science fiction, filmer och serietidningar - sånt som jag gillade fast jag hade fyllt 50. Sen bilden togs har jag dock blivit besviken på serien. Det gick i två steg. Första steg...
Läs mer

Ett år som pensionär

Bild
Jag i vårvintersolen Idag har jag varit pensionär i ett år. När jag nyligen hade gått i pension träffade jag en person som hade varit pensionär ganska länge. Jag frågade henne hur lång tid det tog för henne att hitta fram till hur hon skulle leva som pensionär. "Ett år", svarade hon. Jag har haft med mig hennes svar ända sen dess, och tänkt att efter ett år så vet jag. Och skjutit det framför mig. Senast igår trodde jag att jag bara hade varit pensionär några månader. Men det har faktiskt gått ett år nu. Och jag vet fortfarande inte. Den allra första tiden var jag hektiskt sysselsatt med att utforska allt som erbjuds gratis i Göteborg i kulturell väg. Det blev jobbigt, för det finns MYCKET! Till slut ställde jag in saker jag planerat att gå på. Sen började jag utöva en massa konstnärliga hobbies. Jag målade, gjorde collage, fotograferade, gjorde musik och trumlade stenar som jag hittat längs vägkanter. Det är ju sånt man säger att man ska göra när man blir pensionär...
Läs mer