Grottmålningar


Grottmålning i Santa Cruz, Argentina

Jag läser just nu en bok om religionernas födelse långt tillbaka i vår förhistoria. Det finns såklart ett kapitel om grottmålningar i boken. Bland annat nämns handavtryck. De är väldigt vanliga och antas ha ingått i religiösa riter. Jag kan tänka mig flera andra förklaringar.

Estetiska värden. Det finns människor nuförtiden som specialiserar sig på att uttrycka saker konstnärligt. Andra gillar att titta på den konst de första framställer. Säkert var det så även för 40.000 år sen. Grottorna var helt enkelt avancerade gallerier med multimodala upplevelser.

Klotter. Jag föreslår att människans behov av att lämna spår efter sig är universell och tidlös. Kilroy was there, helt enkelt.

Turister. Lite samma som med klotter, men mer organiserat. Tänk er grottorna som en sorts Liseberg där man, förutom allt det andra kuliga, kunde göra ett handavtryck. Kostade naturligtvis skjortan - förlåt, djurhuden.

Grottrave. Ungdomar hade säkert även under förhistorisk tid behov av att dra sig undan och göra sina egna grejer, osedda av vuxna. De kanske satt och rökte på i första grottan, och tog sig senare under natten längre och längre in i grottsystemet för att festa och dansa. Och varför inte kladda lite händer på väggarna i samband med det? Rad, man!

Kul grej. Alla har vi målat med fingerfärg någon gång i vår barndom. Det är helt enkelt kul att gegga runt i färg med händerna och göra avtryck.

Sådär. Nu väntar jag bara på att paleontologerna ska höra av sig och vilja veta mer, så att de kan revidera sina teorier.

Bild
fotograf Pablo Gimenez

Kommentarer

  1. Anders Forsström3 juni 2025 kl. 21:25

    Jag tänker på Hällristningarna vi har, det kanske var så här som de sa: ska du med ut och knacka lite i kväll, jag har en båt på gång?

    SvaraRadera

Skicka en kommentar

Populära inlägg i den här bloggen

Den kreativa duon The Mood Elevators

Bild
Sommaren 2004 mailade jag en massa killar på en dejtingsajt som heter Mötesplatsen. Jag skulle börja plugga i Stockholm under hösten, och jag letade efter killar som bodde där. Jag filtrerade fram killar i ett lämpligt åldersspann (minns inte vilket nu, men själv var jag 45 år), och som hade musik som intresse. Eftersom jag inte tycker om att dra ut på saker skickade jag mail till 33 killar på en gång. Låter kanske lite intensivt, men sån är jag. Och så skulle jag åka upp till stan några dar, och ville försäkra mig om att jag fick till några dejter. Sju killar nappade. Jag träffade tre av dem. En av dem jag träffade var en hobbymusiker som hette Björn. Han hade suttit i åratal framför datorn och gjort midi-musik och hade hundratals, om inte tusentals, låtar på hårddisken. Vi bestämde att han skulle skicka några låtar till mig. Kanske kunde vi skapa nåt tillsammans. Tycke uppstod, kan man sammanfatta det som. Vi gjorde massor av låtar ihop. Och vi blev ett par på kuppen. Vi var ...
Läs mer

Ett år som pensionär

Bild
Jag i vårvintersolen Idag har jag varit pensionär i ett år. När jag nyligen hade gått i pension träffade jag en person som hade varit pensionär ganska länge. Jag frågade henne hur lång tid det tog för henne att hitta fram till hur hon skulle leva som pensionär. "Ett år", svarade hon. Jag har haft med mig hennes svar ända sen dess, och tänkt att efter ett år så vet jag. Och skjutit det framför mig. Senast igår trodde jag att jag bara hade varit pensionär några månader. Men det har faktiskt gått ett år nu. Och jag vet fortfarande inte. Den allra första tiden var jag hektiskt sysselsatt med att utforska allt som erbjuds gratis i Göteborg i kulturell väg. Det blev jobbigt, för det finns MYCKET! Till slut ställde jag in saker jag planerat att gå på. Sen började jag utöva en massa konstnärliga hobbies. Jag målade, gjorde collage, fotograferade, gjorde musik och trumlade stenar som jag hittat längs vägkanter. Det är ju sånt man säger att man ska göra när man blir pensionär...
Läs mer

Sheldon Cooper och jag

Bild
Här är jag 2013. Jag är så här glad för att jag har fått en T-shirt i födelsedagspresent med Sheldon från serien "Big Bang Theory". Det står "Bazinga!" på T-shirten eftersom det är ett uttryck Sheldon använder när han har lurat nån att gå på ett skämt. Det var ett bra tag sen jag såg den här TV-serien. Faktiskt så länge sen att det var på TV jag såg den, inte på Netflix eller nåt annat strömmande. Men jag minns min förtjusning över hur smart serien var. Det är väl för mycket sagt att jag identifierade mig med Sheldon, för han hade 187 i IQ och fick i slutet av serien Nobelpriset. Hur höga tankar jag än har haft om mig själv under livet så har jag aldrig inbillat mig att jag var ett oupptäckt geni inom teoretisk fysik. Men det var väl det att programmen var fyllda av referenser till science fiction, filmer och serietidningar - sånt som jag gillade fast jag hade fyllt 50. Sen bilden togs har jag dock blivit besviken på serien. Det gick i två steg. Första steg...
Läs mer