Det man är ämnad till

"Många diktare är inte poeter, av samma anledning som många fromma människor inte är helgon: de lyckas aldrig vara sig själva. De kommer sig aldrig för med att bli den speciella poet eller speciella munk som Gud ämnat dem till. De blir aldrig den person eller den artist som alla omständigheter i just deras liv tycks antyda."
- Thomas Merton

Idag fyller jag år. Jag har firat min födelsedag på bästa sätt: Genom att vistas på ett bibliotek i flera timmar. Jag älskar att strosa runt bland hyllorna, ta ut en eller annan bok som tycks tala till mig, slå upp den och läsa lite, sätta tillbaka den och strosa vidare.

Idag stötte jag på en bok av den amerikanska trappistmunken Thomas Merton. Jag har hört hans namn förut men inte läst något av honom. Hans bok Vägen till kontemplation föll upp mitt i kapitlet "Integritet". Jag läste det med stort intresse.

Merton menar att vi alla är ämnade för något speciellt. Vi kan inte härma någon annan framgångsrik eller helig person för att uppnå detta, vi måste göra vår egen grej. Även om det går emot det auktoriteterna säger.

Jag känner att det finns ett budskap till mig där som rör mitt skrivande. Just nu är jag osäker på vad det är. Men jag ska låta det växa i mig som ett frö som gror i jorden.

Länk
Thomas Merton på Wikipedia

Bild
eget foto

Kommentarer

  1. Louise Gudmundsen19 maj 2025 kl. 12:04

    Det är inte smärtfritt att gå sin egen väg - men vem har sagt att livet ska va lätt? Gratulerar på födelsedagen 🤗 och fortsätt att skriva!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Harriet Wensby19 maj 2025 kl. 16:19

      Tack, Louise! Både för gratulation och uppmuntran. :-)

      Radera

Skicka en kommentar

Populära inlägg i den här bloggen

Den kreativa duon The Mood Elevators

Bild
Sommaren 2004 mailade jag en massa killar på en dejtingsajt som heter Mötesplatsen. Jag skulle börja plugga i Stockholm under hösten, och jag letade efter killar som bodde där. Jag filtrerade fram killar i ett lämpligt åldersspann (minns inte vilket nu, men själv var jag 45 år), och som hade musik som intresse. Eftersom jag inte tycker om att dra ut på saker skickade jag mail till 33 killar på en gång. Låter kanske lite intensivt, men sån är jag. Och så skulle jag åka upp till stan några dar, och ville försäkra mig om att jag fick till några dejter. Sju killar nappade. Jag träffade tre av dem. En av dem jag träffade var en hobbymusiker som hette Björn. Han hade suttit i åratal framför datorn och gjort midi-musik och hade hundratals, om inte tusentals, låtar på hårddisken. Vi bestämde att han skulle skicka några låtar till mig. Kanske kunde vi skapa nåt tillsammans. Tycke uppstod, kan man sammanfatta det som. Vi gjorde massor av låtar ihop. Och vi blev ett par på kuppen. Vi var ...
Läs mer

Sheldon Cooper och jag

Bild
Här är jag 2013. Jag är så här glad för att jag har fått en T-shirt i födelsedagspresent med Sheldon från serien "Big Bang Theory". Det står "Bazinga!" på T-shirten eftersom det är ett uttryck Sheldon använder när han har lurat nån att gå på ett skämt. Det var ett bra tag sen jag såg den här TV-serien. Faktiskt så länge sen att det var på TV jag såg den, inte på Netflix eller nåt annat strömmande. Men jag minns min förtjusning över hur smart serien var. Det är väl för mycket sagt att jag identifierade mig med Sheldon, för han hade 187 i IQ och fick i slutet av serien Nobelpriset. Hur höga tankar jag än har haft om mig själv under livet så har jag aldrig inbillat mig att jag var ett oupptäckt geni inom teoretisk fysik. Men det var väl det att programmen var fyllda av referenser till science fiction, filmer och serietidningar - sånt som jag gillade fast jag hade fyllt 50. Sen bilden togs har jag dock blivit besviken på serien. Det gick i två steg. Första steg...
Läs mer

Ett år som pensionär

Bild
Jag i vårvintersolen Idag har jag varit pensionär i ett år. När jag nyligen hade gått i pension träffade jag en person som hade varit pensionär ganska länge. Jag frågade henne hur lång tid det tog för henne att hitta fram till hur hon skulle leva som pensionär. "Ett år", svarade hon. Jag har haft med mig hennes svar ända sen dess, och tänkt att efter ett år så vet jag. Och skjutit det framför mig. Senast igår trodde jag att jag bara hade varit pensionär några månader. Men det har faktiskt gått ett år nu. Och jag vet fortfarande inte. Den allra första tiden var jag hektiskt sysselsatt med att utforska allt som erbjuds gratis i Göteborg i kulturell väg. Det blev jobbigt, för det finns MYCKET! Till slut ställde jag in saker jag planerat att gå på. Sen började jag utöva en massa konstnärliga hobbies. Jag målade, gjorde collage, fotograferade, gjorde musik och trumlade stenar som jag hittat längs vägkanter. Det är ju sånt man säger att man ska göra när man blir pensionär...
Läs mer