Min nya meditationsvana

Jag har bestämt mig för att meditera de flesta dagar i veckan. Jag måste inte göra det varje dag, utan bara lite svävande "de flesta" dagar i veckan. Men det har faktiskt etablerat sig som en vana för mig. Idag fick jag lite tidsnöd, och upptäckte till min förvåning att jag ändå inte ville hoppa över meditationen. Här hade jag en jättebra anledning i att strunta i den, men jag tog inte chansen, jag satte mig i alla fall. Wow.

Jag har alltså faktiskt fått ett sug efter att sätta mig en stund och antingen meditera till en röst i en app (jag använder Healthy Minds som är en jättebra gratisapp) eller bara helt enkelt sitta, det som inom zen kallas sazen. Man säger inte att man mediterar inom zen, man "sitter". Det tilltalar mig. Man behöver inte göra nåt särskilt. Fast man kan även räkna andetagen. Det är för att det är lättare att fokusera på nånting.

Själv är jag ganska förtjust i att bara sitta, rakt upp och ner. Göra mig tom (nåja) och mottaglig, vad som än kommer - inifrån och utifrån. Det är intressant att inget ljud egentligen kan "störa" ens meditation när man bara sitter. Man avstår bara från att motsätta sig ljuden, och upplever dem helt enkelt som de är. Motorbuller, fågelsång, röster - allt är liksom neutralt. (Det är idealet jag pratar om här.)

För det mesta har jag dock, liksom de flesta tror jag, en inre tjattrande dialog mellan olika delar av mig som än vill det enda, än det andra. Det är mycket mer störande än ljud från omvärlden! För en stund sen försökte jag meditera, men de inre rösterna gav sig inte. Till slut kände jag mig allt annat än neutral till dem. I morgon ska jag sitta igen. Hoppas nån granne kör en tryckluftsborr då, det är lättare att klara än min inre debatt. Men övning ger färdighet.

Länk
Healthy Minds app

Bild
eget foto

Kommentarer

  1. Anonym3 mars 2025 kl. 21:47

    Lars Norén skriver i sina dagböcker hur han ofta börjar dagen med att bara sitta länge i en fåtölj och bara stirra .Och röka förstås…

    SvaraRadera

Skicka en kommentar

Populära inlägg i den här bloggen

En månad av skrivande

Bild
Sista dagen i januari månad. Dags att utvärdera min skrivarvana, inklusive mitt bloggande. Det har varit roligt att uppleva det positiva med att skriva. Innan jag började hade jag visserligen en önskan att skriva, men kände samtidigt att det bar emot nåt otroligt. Jag hade svårt att tänka mig att jag nånsin skulle tycka om det. Men det började hända redan efter några dagar. Det var väldigt förvånande. Jag hade trott att jag skulle behöva mer tid för att bryta igenom motståndet. Att det kanske skulle krävas några månaders idogt skrivande varje dag tills det gick lätt. Men tydligen fanns lusten där alldeles under ytan, redo att skjuta skott bara den fick lite näring. Samtidigt har jag gradvis känt att ett annat motstånd har dykt upp. Jag kan inte riktigt sätta fingret på det, men det har att göra med den typ av texter jag har producerat. De har varit för bra, för ambitiösa. Men jag har ju tyckt om att skriva dem, så vad är problemet? Jag har heller inte precis slitit med dem i timtal...
Läs mer

Sheldon Cooper och jag

Bild
Här är jag 2013. Jag är så här glad för att jag har fått en T-shirt i födelsedagspresent med Sheldon från serien "Big Bang Theory". Det står "Bazinga!" på T-shirten eftersom det är ett uttryck Sheldon använder när han har lurat nån att gå på ett skämt. Det var ett bra tag sen jag såg den här TV-serien. Faktiskt så länge sen att det var på TV jag såg den, inte på Netflix eller nåt annat strömmande. Men jag minns min förtjusning över hur smart serien var. Det är väl för mycket sagt att jag identifierade mig med Sheldon, för han hade 187 i IQ och fick i slutet av serien Nobelpriset. Hur höga tankar jag än har haft om mig själv under livet så har jag aldrig inbillat mig att jag var ett oupptäckt geni inom teoretisk fysik. Men det var väl det att programmen var fyllda av referenser till science fiction, filmer och serietidningar - sånt som jag gillade fast jag hade fyllt 50. Sen bilden togs har jag dock blivit besviken på serien. Det gick i två steg. Första steg...
Läs mer

Tankar om essäer

Bild
Igår var jag på Stadsbiblioteket. Jag passade på att låna en hel hög böcker som katalogiserats som "Essäer". Det var väldigt varierande typer av texter, måste jag säga. Jag är inte riktigt säker på att alla egentligen borde klassas som essäer, men de är inte skönlitterära i alla fall. En bok av Umberto Eco faller nog inom de vida ramarna för "creative non-fiction". En annan bok var Sigge Eklunds "Livets små njutningar: Somna med hund och 46 andra upplevelser som gör livet värt att leva". Jag hade varit lite nyfiken på den eftersom den tydligen har sågats av kritikerna. Det sämsta man kan säga om den är att den är ojämn. Många av de små betraktelserna är briljanta. Men andra verkar inte ha redigerats ordentligt, och då menar jag inte korrfel utan berättandet. Synd. Sigge Eklund är duktig med ord. En betraktelse slutar med att han känner att när han dricker en ouzo så har han "hela Medelhavet" i sin mun. Jag avskyr ouzo, men den skildringen gjor...
Läs mer