Jag äter kyckling vid diskbänken

Idag kom min man hem med en nygrillad kyckling. Den var fortfarande varm. Jag skulle göra en kycklingsallad på den, men det första jag gjorde var att skära av en lårklubba och glufsa i mig den vid diskbänken. Underbart gott! Sen var både händerna och läpparna alldeles kletiga, och jag kände mig lite matt och lycklig.

Min man uppmuntrar det här beteendet. Han tycker det är sexigt. Det är visst nåt med sinnlig glupskhet som tilltalar honom. Han hade varit på stan och gripits av en lust att uppvakta mig på nåt sätt. Först funderade han på att köpa en röd ros. Men det blev alltså en grillad kyckling istället. Han vet vad jag behöver!

Jag vet inte vad det är med grillad kyckling, men nåt i den når mig på cellnivå. Den riktigt ropar "ät mig!". En gång satt jag på en buss i Stockholm med en nygrillad kyckling i en påse. Jag kunde inte hålla mig, utan slet upp påsen och började äta med händerna. Jag läste nånstans att det finns mycket selen i kycklingkött beroende på det foder kycklingarna får. Kanske har jag selenbrist. Men jag lovar, en selentablett gör mig inte alls så här lycklig!

Länkar
5 anledningar till att kyckling är nyttigt

Bild
Min egen

Kommentarer

  1. Anonym22 januari 2025 kl. 18:01

    Apropå sinnlig glupskhet; Jörgen kanske går igång på att se avsnittet ” Stora tabberaset i Katthult” i filmen om Emil i Lönneberga. Sexigt värre när fattigjonen sätter i sig grisfötterna !

    SvaraRadera
    Svar
    1. Harriet Wensby23 januari 2025 kl. 13:10

      Haha! Jag ska fråga honom om han vill se det...

      Radera
  2. Björn Mattsson23 januari 2025 kl. 18:50

    Gjorde samma sak med en kyckling jag grillat i min varmluftsfritös. Fick recept på kryddning som skulle göra att den smakade som en köpkyckling och det var inte långt ifrån. Vingarna och ett lår försvann så fort den svalnat en aning :)

    SvaraRadera
    Svar
    1. Harriet Wensby24 januari 2025 kl. 16:49

      Varmluftsfritös, minsann! Du är ju en person som tar det där med matlagning på allvar!

      Radera

Skicka en kommentar

Populära inlägg i den här bloggen

Den kreativa duon The Mood Elevators

Bild
Sommaren 2004 mailade jag en massa killar på en dejtingsajt som heter Mötesplatsen. Jag skulle börja plugga i Stockholm under hösten, och jag letade efter killar som bodde där. Jag filtrerade fram killar i ett lämpligt åldersspann (minns inte vilket nu, men själv var jag 45 år), och som hade musik som intresse. Eftersom jag inte tycker om att dra ut på saker skickade jag mail till 33 killar på en gång. Låter kanske lite intensivt, men sån är jag. Och så skulle jag åka upp till stan några dar, och ville försäkra mig om att jag fick till några dejter. Sju killar nappade. Jag träffade tre av dem. En av dem jag träffade var en hobbymusiker som hette Björn. Han hade suttit i åratal framför datorn och gjort midi-musik och hade hundratals, om inte tusentals, låtar på hårddisken. Vi bestämde att han skulle skicka några låtar till mig. Kanske kunde vi skapa nåt tillsammans. Tycke uppstod, kan man sammanfatta det som. Vi gjorde massor av låtar ihop. Och vi blev ett par på kuppen. Vi var ...
Läs mer

Sheldon Cooper och jag

Bild
Här är jag 2013. Jag är så här glad för att jag har fått en T-shirt i födelsedagspresent med Sheldon från serien "Big Bang Theory". Det står "Bazinga!" på T-shirten eftersom det är ett uttryck Sheldon använder när han har lurat nån att gå på ett skämt. Det var ett bra tag sen jag såg den här TV-serien. Faktiskt så länge sen att det var på TV jag såg den, inte på Netflix eller nåt annat strömmande. Men jag minns min förtjusning över hur smart serien var. Det är väl för mycket sagt att jag identifierade mig med Sheldon, för han hade 187 i IQ och fick i slutet av serien Nobelpriset. Hur höga tankar jag än har haft om mig själv under livet så har jag aldrig inbillat mig att jag var ett oupptäckt geni inom teoretisk fysik. Men det var väl det att programmen var fyllda av referenser till science fiction, filmer och serietidningar - sånt som jag gillade fast jag hade fyllt 50. Sen bilden togs har jag dock blivit besviken på serien. Det gick i två steg. Första steg...
Läs mer

Ett år som pensionär

Bild
Jag i vårvintersolen Idag har jag varit pensionär i ett år. När jag nyligen hade gått i pension träffade jag en person som hade varit pensionär ganska länge. Jag frågade henne hur lång tid det tog för henne att hitta fram till hur hon skulle leva som pensionär. "Ett år", svarade hon. Jag har haft med mig hennes svar ända sen dess, och tänkt att efter ett år så vet jag. Och skjutit det framför mig. Senast igår trodde jag att jag bara hade varit pensionär några månader. Men det har faktiskt gått ett år nu. Och jag vet fortfarande inte. Den allra första tiden var jag hektiskt sysselsatt med att utforska allt som erbjuds gratis i Göteborg i kulturell väg. Det blev jobbigt, för det finns MYCKET! Till slut ställde jag in saker jag planerat att gå på. Sen började jag utöva en massa konstnärliga hobbies. Jag målade, gjorde collage, fotograferade, gjorde musik och trumlade stenar som jag hittat längs vägkanter. Det är ju sånt man säger att man ska göra när man blir pensionär...
Läs mer