Det går upp och ner

Igår blev jag ganska uppåt när jag insåg att jag gillade att sitta och skriva. Det är något jag inte trodde skulle hända! Sen kunde jag inte somna, utan låg vaken och funderade på olika texter och fantiserade om att i framtiden ge ut en bok. Tände till slut lampan och läste lite mer om "creative nonfiction", eller litterär sakprosa, som är min nyupptäckta genre.

Idag är jag trött och oinspirerad. Hade jag inte haft mitt nyårslöfte så hade jag aldrig i livet satt mig att skriva. Men det är ju bara att slå på datorn och skriva en mening, så lite kan jag ju orka med. Och i och med att jag nu redan skriver så kan jag lika gärna fortsätta en stund. Det är så det funkar. Man lurar sig själv att börja.

Att det går upp och ned med inspirationen och entusiasmen är inget nytt för mig, sån är jag med allt. Min man tycker att jag är skojig som med övertygelse ena veckan kan säga att jag ska lära mig italienska och köper böcker och laddar ner appar - för att nästa vecka meddela att nej, nu ska jag ägna mig åt filmfotografering istället. Tur för både honom och mig att han uppskattar min ombytlighet.

Jag kan bli lite manisk när jag hittar nåt nytt som fångar mitt intresse. Som det här med litterär sakprosa - jag har köpt och laddat ner en bok, jag har kollat upp flera olika tidskrifter som finns på nätet, jag har anmält mig till en sommarkurs, jag har bestämt mig för att gå en högskolekurs nästa höst… Och idag har jag ägnat några timmar åt att titta på paneldiskussioner på YouTube angående dels litterär sakprosa, dels sakprosa i allmänhet. Troligtvis är det nu min hjärna som säger ifrån att jag ska sluta hetskonsumera information. Ta det lite lugnt.

Okej då. "Downton Abbey" väntar.