Creative non-fiction

Jag upptäckte för ett litet tag sedan en genre som jag inte visste hade ett namn: "Creative non-fiction", där "non-fiction" betyder facklitteratur eller sakprosa. Motsvarigheten på svenska för hela begreppet skulle kunna vara litterär sakprosa, eller varför inte kreativ sakprosa. Poängen är att det är tillåtet, och önskvärt, att ta till skönlitteraturens alla grepp för att fängsla läsaren. Låter ju jättekul!

Man föreställer sig lätt att sakprosa alltid ska vara torr och humorfri, enbart överföra information. Och så lär man sig ofta att skriva (vetenskapligt) när man läser på högskolan. För min egen del har jag läst väldigt mycket forskningsrapporter och en del doktorsavhandlingar, just i syfte att få reda på fakta. Och när jag läste på högskolan lärde jag mig att skriva så att jag som författare inte skulle märkas. Man skulle aldrig använda ordet "jag" ifall man kunde undvika det. Nu är det lite olika kultur på olika institutioner, men i stort sett är det väl så grundtanken går i den akademiska världen: torrt och humorfritt, bara fakta.

Kan det vara den akademiska skolningen som tog kål på min lust att skriva?

I vart fall blev jag själaglad när jag hittade texter på nätet som behandlade "creative non-fiction" och även gav exempel, det ena mer skruvat än det andra. Om du ska skriva om vårblommor, vad sägs om att göra det i form av ett kärleksbrev? Eller om du vill skildra kulturen bland jazzmusiker kan du kanske göra det som toalettklotter?

De här exemplen är ganska "far off", men betydligt vanligare är kåseriet, krönikan och essän. Jag har inte tänkt på det förut, men det är ju inte skönlitteratur, i bemärkelsen att något fiktivt skildas, men ändå kan texterna vara väldigt personliga och gränsande till poesi. Så vill jag skriva! Jag älskar ju facklitteratur, läser nästan bara det, men jag vill skriva på ett "skönlitterärt" sätt. Och det får jag tydligen. Hurra!

Bild:
Chat GPT med DALL·E

Kommentarer

  1. Anonym7 januari 2025 kl. 19:28

    Har just läst din egenhändigt skrivna essä om Creative non-fiction! Bra jobbat !
    Började genast fundera på hur ett toalettklotter om kulturen hos jazzmusiker skulle kunna formuleras. Funderar och återkommer !

    SvaraRadera
    Svar
    1. Harriet Wensby8 januari 2025 kl. 18:35

      Kul att du gillade texten! Återkom gärna med toalettklottret! :-)

      Radera

Skicka en kommentar

Populära inlägg i den här bloggen

Den kreativa duon The Mood Elevators

Bild
Sommaren 2004 mailade jag en massa killar på en dejtingsajt som heter Mötesplatsen. Jag skulle börja plugga i Stockholm under hösten, och jag letade efter killar som bodde där. Jag filtrerade fram killar i ett lämpligt åldersspann (minns inte vilket nu, men själv var jag 45 år), och som hade musik som intresse. Eftersom jag inte tycker om att dra ut på saker skickade jag mail till 33 killar på en gång. Låter kanske lite intensivt, men sån är jag. Och så skulle jag åka upp till stan några dar, och ville försäkra mig om att jag fick till några dejter. Sju killar nappade. Jag träffade tre av dem. En av dem jag träffade var en hobbymusiker som hette Björn. Han hade suttit i åratal framför datorn och gjort midi-musik och hade hundratals, om inte tusentals, låtar på hårddisken. Vi bestämde att han skulle skicka några låtar till mig. Kanske kunde vi skapa nåt tillsammans. Tycke uppstod, kan man sammanfatta det som. Vi gjorde massor av låtar ihop. Och vi blev ett par på kuppen. Vi var ...
Läs mer

Sheldon Cooper och jag

Bild
Här är jag 2013. Jag är så här glad för att jag har fått en T-shirt i födelsedagspresent med Sheldon från serien "Big Bang Theory". Det står "Bazinga!" på T-shirten eftersom det är ett uttryck Sheldon använder när han har lurat nån att gå på ett skämt. Det var ett bra tag sen jag såg den här TV-serien. Faktiskt så länge sen att det var på TV jag såg den, inte på Netflix eller nåt annat strömmande. Men jag minns min förtjusning över hur smart serien var. Det är väl för mycket sagt att jag identifierade mig med Sheldon, för han hade 187 i IQ och fick i slutet av serien Nobelpriset. Hur höga tankar jag än har haft om mig själv under livet så har jag aldrig inbillat mig att jag var ett oupptäckt geni inom teoretisk fysik. Men det var väl det att programmen var fyllda av referenser till science fiction, filmer och serietidningar - sånt som jag gillade fast jag hade fyllt 50. Sen bilden togs har jag dock blivit besviken på serien. Det gick i två steg. Första steg...
Läs mer

Ett år som pensionär

Bild
Jag i vårvintersolen Idag har jag varit pensionär i ett år. När jag nyligen hade gått i pension träffade jag en person som hade varit pensionär ganska länge. Jag frågade henne hur lång tid det tog för henne att hitta fram till hur hon skulle leva som pensionär. "Ett år", svarade hon. Jag har haft med mig hennes svar ända sen dess, och tänkt att efter ett år så vet jag. Och skjutit det framför mig. Senast igår trodde jag att jag bara hade varit pensionär några månader. Men det har faktiskt gått ett år nu. Och jag vet fortfarande inte. Den allra första tiden var jag hektiskt sysselsatt med att utforska allt som erbjuds gratis i Göteborg i kulturell väg. Det blev jobbigt, för det finns MYCKET! Till slut ställde jag in saker jag planerat att gå på. Sen började jag utöva en massa konstnärliga hobbies. Jag målade, gjorde collage, fotograferade, gjorde musik och trumlade stenar som jag hittat längs vägkanter. Det är ju sånt man säger att man ska göra när man blir pensionär...
Läs mer